Jag tackar min lyckliga stjärna...

vem än det nu kan vara!!!   ???

I eftermiddags var jag på väg till min faders hus i byn intill !!
Jag skulle låta en intresserad köpare titta på skinnsofforna som jag ska sälja.

Precis utanför Lidköping hände det!
Jag blev påkörd i sidan, från höger - av en man som inte uppmärksammade att jag kom på vägen.
Åkte på väg 44 utanför Lidköping. Passerade en korsning som jag vet är trafikerad med tung och mycket trafik.
Jag var på min vakt, men vad hjälpte det??

Ut från en väg från höger, kom en bil som först bromsade till, men som sedan fortsatte ut...
...rakt framför mej...
Jag bromsade (tror jag), och girade skarpt vänster medan han åkte in i min bils högersida - och sedan väjde jag in mot höger körbana igen och stannade!

Jag blev sittande kvar i bilen när jag stannat.
Tittade i backspegeln och såg föraren i den andra bilen köra upp bakom min bil och stanna.
Efter en stund gick han (föraren) ur bilen.  Jag satt kvar en liten stund och försökte samla mej.
Kände rädsla och ilska!!
Klev ur bilen på darriga ben.

Vi sa ingenting när vi möttes bakom min bil / framför hans bil.

Mina ben skakade och jag tror inte att han mådde så himla bra heller.
Vi konstaterade att vi klarat oss utan personskador.
Kollade skadorna på bilarna.
Han försökte skydda sej, men misslyckades - felet var hans.
Han kom från en väg från höger och han hade stopplikt!
Jag åkte på huvudled, där det var 70 km i timmen.
Troligtvis åkte jag saktare eftersom jag inte gillar den korsningen. Den är starkt trafikerad av tung trafik mesta delen av dygnet.

Mina ben, ja,hela jag skakade medan vi fyllde i skadeanmälanspappret.
Då hade min underbara sambo kommit till platsen - jag ringde honom direkt efter smällen, när jag stannat.

Allt gick bra och vi skildes som vänner.
Mitt möte gick om stöpet (ringde och berättade vad som hänt och bad att få skjuta på det till morgondagen).
Åkte hem efteråt - sakta och fint - skakig!!!

Väl hemma tog jag en whisky och försökte lugna kroppen...

NU kommer tankarna...
Vad som kunde ha hänt...
Vad som faktiskt hände...
Vad som gjorde att det blev som det blev - och inte värre...

Känner att det snart får vara nog nu!
Orkar inte med mera just nu!
Har tillräckligt med negativt att bearbeta och försöka vända till något positivt.

Men jag tackar min lyckliga stjärna att det inte blev värre än det blev!

"Nån däruppe måste gilla mej!!"

Kommentera här: