Vilken natt!

Släppte ut våran pälsbeklädde vän Bamse innan jag gick och la mej igår.
Han som är en riktig liten slappis och bara går ut om han måste har faktiskt nästan bott ute nu i sommar.

Klockan två vaknade jag.
Utanför sovrumsfönstret, nånstans utåt fältet hördes det mest fruktansvärda djurskrik jag någonsin hört.
Snacka om att blodet isade sej i ådrorna.
Bamse!
Jag flög upp, fick tag i ett par brallor och en tröja, letade snabbt fram en stor ficklampa och så ut...
Skriket kom från kornfältet på baksidan av vårat hus. Jag lyste med ficklampan i förhoppning att störa vad det nu var och att se någonting.
Samtidigt ropade jag och hyssjade (försökte till och med låta som en katt som fräser ilsket).
Ingen reaktion.
Vad det än var därnere så var jag bergsäker på att det var vår älskade lilla katt som höll på att få sätta livet till i käftarna på något vilt och aggresivt djur.
Efter en stund slutade skriket och jag såg säden röra sej som om något gick ut i fältet, bort från mej.
Jag stod kvar.
Ropande och lockande på Bamse.
Ingen reaktion.
Med hjärtat bultande som en stånghammare och med förtvivlan i bröstet kände jag att jag var maktlös.
Man kan inte gå ut i kornfältet utan att först gå ner för en mycket vildvuxen slänt med ris och vått, högt gräs och sedan hoppa över ett litet dike - inget jag tordes/orkade företa mej klockan två en mörk och kall natt alldeles ensam ute.
Så jag bestämde mej för att gå in och hoppades att kissen skulle orka ta sej till dörren dör jag kunde höra honom.

Låg, stel som en pinne i sängen och lyssnade efter ljud.
Minsta lilla jam eller skrap på dörren.
Kände hur blodet bara pumpade och mådde totalt skit.
Såg inre bilder om hur Bamse kom släpande totalt söndertrasad - i bästa fall...
Lyckades i alla fall somna till korta stunder.
Klockan fem i fyra kom ljudet!
Men det var inte ljudet jag fasat för.
Det var Bamsekattens små tassar över sovrumsgolvet och fram till min säng!!!

Gissa om jag blev glad.
Livskamraten hade släppt in kissen innan han gick upp och la sej (han sover däruppe ibland eftersom vi snarkar ibland...).
Och nu kom lillkissen in och skulle tala om att han ville gå ut.
Vilken underbar känsla.
Låg och småpratade med katten ett bra tag innan jag gick upp och gick hans vilja till mötes.

Sen dröjde det inte länge innan han stod utanför och krafsade och ville in igen.
Underbara lilla Bamsemannen!
Vi hade en skön mysstund i sängen innan min klocka ringde och jag var tvungen att kliva upp igen.

Nu har kissen ätit och tvättat sej och lagt sej tillrätta för en liten kattslummer.
Ja, jösses vilken natt!

Känn doften!



Bilden är tagen i Lidköpings Stadspark - i Rosenparken, en dag i juni.
Vi tog en skön promenad från jobbet (Daglig verksamhet), med några av våra underbara arbetstagare.
Alla var vi lika hänförda av skönheten och de underbara dofterna hos rosorna.
Det är dom små, enkla sakerna som förenar och som är så härliga...

"Sök det enkla för att få det bästa"

Spikmatta

Har införskaffat ett tortyrredskap!
Över 16 000 små taggar som sticker rakt in i huden på en.
Jag använder det frivillgt - och jag njuter!
Att sen huden ser ut som en svinsvål eller eventuellt en nyplockad höna (passande till Fjäder va? hihihi...) det hör inte hit.
Även livskamraten tyckte det var skönt (ja, inte att jag låg på den - han provlåg själv)
Bara efter att ha testat den i tio minuter så kan jag säja att detta kommer att bli ett gift...
Kan redan rekommendera den till andra nyfikna entuseaster!

Som en blommande sommaräng...

som en fet svinsvål...

MEN, det var skönt!

Testa!