MENY
Denna gången valde jag att gå ensam.
Gick uppe på Kinnekulle, vid Martorp och Martorpsfallen.
Solen valde att kasta några livgivande strålar just där jag gick - både skönt och vackert.
Önskar bara dom hade varit så livgivande så dom hade kunnat värma liv i alla underbara enar som fått sätta livet till runt fallet.
Det såg bedrövligt ut med stora, fina enar som låg avsågade överallt på backen.
Ett grymt massmord!
Friska, gröna enar.
Varför?
I vilket syfte?
Vet den som gjort detta hur lång tid det tar för en en att uppnå den storleken dessa enar hade?
Vem kan besluta något så vidrigt?
Det skar i hjärtat att se denna stora massgrav av underbart doftande enar fyllda med vackra enbär, bara ligga där.
Hur dum får människan bli?
Tog några bilder, både vackra och sorgliga sådana...
Nej, nu rusar klockan. Vi ska ha lite glögg- och pepparkaksparty (med ädelost på!!) om en stund och jag är inte klar än...
0