Tung, varm och gungande skön...

Så har man jobbat en vecka igen då.
Dom två veckorna jag hade semester var helt fantastiskt sköna.
Avkopplande och njutningsbara men ändå med mycket innehåll.
Inte allt positivt - men som alltid så får väl man facit efteråt nån gång och kan se meningen med det som hände. På ett eller annat sätt.
Det är inte enbart dom goda och trevliga händelserna i livet som gör oss och formar oss till dom vi är och blir.
Nej, i ännu större grad dom svåra och jobbiga situationerna.
Nog om detta.
Ikväll är jag glad.
Fick ett telefonsamtal från någon jag tycker väldigt mycket om förut.
En människa med sunt tänkande och friska idéer. Det gorde mej glad!
Känns så skönt att ha vänner som är just, vänner.
Ganska sällsynt i dessa dagar då folk kan visa sej vara nån helt annan än den man trott innan.
Har lärt mej att plocka mina vänner med försiktighet med åren. Det är synd att det ska behöva vara så, men på nåt sätt så måste man till slut skydda sej själv efter att ha gått på minor under vägen tidigare.
Hellre en handfull guldkorn än en hel säck med småstenar.

Så har jag varit lite huslig i veckan också .
Plockat av krusbären på vår lilla buske och kokat marmelad till exempel.
Och plockat massa mer kantareller.
Men när jag kom till jättestora hallonsnåret så hade jag inget annat att plocka i än munnen...hahaha...
Gick jättebra det med. Åt och åt och njöööööt....
Det finns nog inga godare bär är skogshallon.
I år känner jag dock inte för att plocka vare sej hallon eller blåbär för att ta hand om och frysa in.
Så olika det är. Vissa år kan jag längta efter att ligga på alla fyra i blåbärsskogen och samla bär. Eller stå i ett hallonsnår och sticka mej på fingrarna samtidigt som jag plockar, ler och njuter.
Men inte i år.
Så det får bli kantarellernas år. Och lite andra goda svampar ifall det blir läge. Karl Johan, taggsvamp och trattisar är ju aldrig fel. Men än så länge är det dom gula som gäller.
Räcker alldeles ypperligt.
Vem vet, det kanske blir ett fruktår i år och jag kanske kommer att hitta på en massa saker då. Den som lever får se...


Det till och med doftade hallon i skogen...

En dags skörd i skog och trägård...

blir till marmelad och en härlig gryta.

Och vad gör det att det rengar om dagarna?
Inte ett dugg!!!
Sitter man bara under tak (=torrt) så är det helt underbart.
Som häromkvällen hemma hos våra grannar.
En jättemysig kväll med grillat och vin och härliga människor.
Återigen - det gäller att njuta av livet. Så ofta och mycket det bara går.
Jag har en skitbra låt just nu som jag vill att ni hör också - med John Fogerty.
Den är så himla go'. Tung, varm och gungande skön...
Passar min sinnesstämning och känsla i sommar.

That's it for today folk's - see ya....

Irritationsmoment i trafiken...

Det finns en hel massa saker som stör ej när jag är ute i trafiken.
Naturligtvis så kan jag bli himla irriterad på mina mot-, jag menar medtrafikanter...
En del kör ju faktiskt som om dom köpt körkortet på IKEA eller fått det med frukostflingepaketet!
Men det var inte det jag tänkte på just nu.
Nä, det är två andra saker som irriterar mej.
Nåja, tre då....
Först - vem i helsicke har kommit på det här med att ändra hastighetebegränsningen till 40, 60 och 80???
Naturligtvis så måste det vara en skrivbordsnisse som själv inte har körkort.
För om han hade det så skulle han fatta vilken miss detta är.
Ja, jag säjer han, för ingen kvinna kan vara så urbota korkad.
För det första så blir det alldeles för många skyltar att hålla kollen på. Sen undrar jag vad nyttan är, egentligen?Nej, en form av maktmissbtuk anser jag. Utan någon som helst verklighetsförankring och egentlig nytta.
Behövde skylttillverkarna mer att göra?
Behöver man ha in mer pengar på fartkontroller?
Vad är det egentliga syftet?
För att säja att det ska inverka på olycksstatistiken det är ju rena bullshiten!!!
Nästa sak jag retar mej på är alla "bump".
Ja ni vet guppen, vid övergångsställen eller nån annan stans där någon (vem?) tyckt att det behövs ett gupp.
Miljövänligt?
Oh, no! Man bromsar in, kör sakta och gasar på. Vari ligger det miljövänliga här? Måhända att man når syftet med att få folk att sakta ner, men luftföroreningen på grund av allt bromsande och gasande lär nog ge värre biverkningar än lite för hög hastighet i förlängningen.
Sen kan jag väl villigt medge att det är ett effektivt sätt att få folk att bromsa in - vem vill ha bilen söndertrasad undertill??? Men tillbaka till bromsandet och gasandet.
ICKE miljövänligt!
Tredje grejen jag tänker gnälla på är alla skytar med "Akta våra barn", "Levande barn" etc.
Ja, det tro sjutton att folk är rädda om sina barn. Vem är inte det?!
Men att för den sakens skull sätta upp skyltar i tid och otid...
Se till barnen istället. Lär dom att inte leka på och invid vägen. Lär dom trafikvett och var närvarande när dom befinner sej vid vägen.
Jag vet inte hur många trampbilar, trehjulingar, nallar och leksaker i övrigt jag ser dagligen intill våra vägar.
Föräldrar som tänker att NU måste folk sakta ner och vara vaksamma eftersom jag satt ut en leksak precis intill vägen...
Ja men hallå...!!!!
Hört talas om pojken och vargen eller???
Om jag dagigen far förbi en leksakstraktor som står intill vägen vid ett hus - kommer jag då att hinna reagera om det en dag står ett barn där istället?
Jag är ju van vid att det ska stå nånting där....
Ibland fattar jag inte hur folk tänker.
Kanske jag skulle sluta köra bil - eller ge mej in i trafikpolitiken...!?
Nu har jag i alla fall sagt vad jag tycker.
Godnatt!

Nu är jag glad igen.

Vilket är mer än jag kan säja att jag var tidigare idag.
Varför?
Jo, för en sån skitsak som att inte datorn startade.
Jag tryckte på knappen - ingenting hände.
Jag tryckte igen - absolut ingenting hände.
Jag tryckte igen - ja, ni fattar galoppen...
Tryckte, drog ur sladdar, satte i sladdar, tryckte igen - INGENTING!!!!
Stendöd!
Och det värsta var att den dog i sömnen. Jag var inte ens med.
Stängde ju av den som vanligt igårkväll och skulle som sagt sätta på den på förmiddan idag.
Men, inget liv.
Nu är ju det här, som så himla mycket annat man gnäller över ett äkta I-landsproblem.
Så egentligen så skulle jag inte gnälla, eller ens nämna det.
Men, jag gillar min dator.
I den här lilla burken kan jag prata med mina vänner, jag kan titta på alla mina foton, skriva saker, leta efter andra saker - ja, den är ett förbaskat bra verktyg.
Så, jag blev först arg, sen sur, sen arg igen. Sen sket jag i den.
Gick in i "lekstugan" och fick en hel massa gjort som jag inte skulle fått om datorn startat.
Gick förstås in och provtryckte på den sisådär en sjuhundrafemtiotvå gånger eller nåt under tiden jag faktiskt uträttade något annat.
Men, inget liv.
Inte ens ett litet klickande.
Efter maten ikväll (kantarellgryta med kycklingkassler, lök massa grädde mm och färskpotatis och lingon...) så gick jag upp på kontoret och lånade livskamratens dator.
Satt där i en kvart, tjugo minuter och njöt av att få trycka på lite tangenter igen - DÅ....!!!!
DÅ valde min dator, ett par meter bort att starta!!!!
Helt kallt sådär bara. Brummade igång och började blinka med det lilla blå ögat som om ingenting hänt.
Man kan ju undra vad som händer och vad som styr...
Tordes i alla fall inte stänga av livskamratens dator innan jag fastslagit att min faktiskt fungerade och var precis som vanligt igen.
Men den fungerar som den ska - och jag fattar absolut ingenting. Men glad är jag.
Nu har jag inte tänkt att stänga av min käcka lilla kompis här - för att vara utan dator kan ju göra en knäpp...(om man nu kan bli nåt man redan är vill säja - i mitt fall knäppare).
Så jag säjer godnatt till er som läser detta och till datorn vill jag bara säja:
Ses imorron!