anitafeather - Fjäder minns...

Det är lite knepigt det här med minnen. Vad man minns och när dom dyker upp, minnena.
Hade en sån här liten flachback tidigare idag, som fick mej att fundera.
När jag var liten brukade vi fira jul i Malmö, hos min älskade mormor och morfar. Vi bodde då i Småland och resan tog mellan fyra och fem timmar. Underbara timmar av förväntan och glädje (som alltid infriades)!
Men det var inte det jag skulle berätta om. Nej, det är en liten detalj. Så intetsägande och löjlig.
Mina morföräldrar hade en stor gulbrun (nästan bärnstensfärgad) lampa i taket i sitt storarum. Helt underbart vacker! Och i skrivande stund kom jag på, att jag funderar på var den tog vägen, då hemmet upplöstes vid deras bortgång...
Nåja, mellan denna ljuvliga lampa och bokhyllan (jag tror det var så i alla fall) så satt en spännt snöre och under det snöret hängde en mobil. En mobil som min mor gjort. Av virkade papparkakor. Gubbar o gummor o hjärtan o stjärnor. Med broderad, vit "glasyr" på. När jag var liten tyckte jag denna mobil var pinsamt löjlig och ful. Virkade pepparkakor!!!
Men nu, när minnet dök upp, så framställs den som mysig och som ett fint julminne!
Knepigt!
Det är ju samma hjärna som för 30-40-50 en hel massa år sen, tyckte att den var "pest"!!!
Den där grå klumpen vi alla bär i våra huvuden, är allt en mycket speciell sammansättning!
Jag minns alltså en virkad mobil, föreställande pepparkakor, från mina barndoms jular.

Jag minns också - känslan av snö!
Denna känsla sträcker sej både långt tillbaka och i nära tid (förra året).
Känslan av att spänna på sej skidorna och sjunka ner i nysnö, eller glida lätt på den hårda skaren...
Jag minns - doften av snö!
Frisk, lite pirrande. Ren. Kall. Och väldigt speciell...

Vad jag däremot inte mindes idag, var när jag hade frusit ner den där pajen jag hittade i frysen. Hemmagjord. Men utan datum och text som sa vad det var. Nåja, i frysen kan inget bli för gammalt... eller?
Tinade och värmde pajen i ugnen. Tog lång tid att få den genomvarm utan att bränna den. Men till slut var den varm och vi kunde äta.
Nej!
Det kunde vi inte. För pajen, som smakade svamp och grönsaker, smakade även härsket!!!
Ridå ner!
Fick snabbt och lätt göra en ostomelett - som å andra sidan smakade underbart. Men tanken på det vi fått i oss av "härskarpajen" gjorde att vi nu har varsin liten virre intill oss. Döda det som kan göra-en-sjuk !!!
Så, ibland funkar minnet alldeles excellent, medans det i andra stunder inte ens är i närheten av funktion...
Hoppas nu bara att det inte får några påföljder, intaget av pajen menar jag.
Fast just nu så njuter jag av min lilla virre och minns.....
Goda minnen. Av jular tidigare i livet. Även dåliga minnen, av samma jular.
Fast säjas bör, att det är tur att vi kan minnas i alla fall. Inte alla som har den förmågan kvar!
Men från och med nu ska jag börja skriva datum på det jag lägger i frysen, och som jag tror att jag ska komma ihåg när jag lagt det där!
Remember!!!