MENY
Jag bränner CD-skivor med blandad musik. Låtar jag gillar som man kan ha som fredagsmysmusik exempelvis.
Idag hittade jag en sådan skiva i gömmorna.
Livskamraten och jag satt ute på stentrappan och njöt freeeeeedag, lyssnade, pratade och allt kändes bara sååå bra.
Skivan jag hade satt på hade ett namn, en "röd tråd" - "Lady'n" (min bil, om det är nån som inte fattar ;).
Skitbra låtar, och som sagt, vi njöööt (god öl/virre, skönt väder och freeedag!!!), och DÅ.....
Då kommer sista låten på skivan.
Jävla förbannade dumma mej....
Okej, när jag mixade ihop denna CD:n så var det 2006.
Länge sedan alltså!
Vad är det då jag hör genom högtalarna - och som tar över min hjärna totalt?
Jo, den sista låten som spelades på min älskade pappas minnesgudstjänst (begravning om ni så vill) - Jonas Gardells 'Aldrig ska jag sluta älska dej'...
Snacka om att stämningen förändrades....
Tårarna började rulla nedför kinderna och helt plötsligt så satt jag där igen, på träbänken i kyrkan.
Musiken gick på för högt och alla hoppade till medan Gardells röst fyllde kyrkorummet.
Sorg, saknad och vemod.
Tänk att en låt kan få en i en speciell sinnesstämning. Likadant är det med dofter - och smaker. Kroppens minnen är helt otroliga när man tänker efter. Bra mycket vassare än hjärnans (i alla fall min, vars minnesdel tycks krympa för vart år). Eller är det så att hjärnan väljer att selektera, att välja bort, och förtränga, medan resten av kroppen inte har den förmågan. Kan det vara så? Min naprapat säjer att kroppen minns allt den varit med om. Att allt sätter spår i det fantastiska maskineri, som kallas kropp.
Jag tror det är så.
Nåja, när tårarna väl trillat klart så återkom snart känslan av fredag igen. Om än något annorlunda än innan. Jag bytte även skiva kan jag säja (den stod på 'repeat' och jag hade ingen lust att höra låten igen...).
Nu, lite senare (oj, klockan är snart tolv ju...) har jag suttit en stund vid datorn och lyssnat på musik. Och visst är det så att det finns minnen i den mesta musiken man hört tidigare. Inte bara igenkänning, utan även minnen. Inte i all musik, men anmärkningsvärt mycket av det jag lyssnar på. Här kommer ett skönt minne....från slutet av sjuttiotalet...Klicka här och lyssna!
Nu ska jag njuta av spikmattan en stund, innan jag kramar kudden inför morgondagens sovmorgon.
Natti go'vänner.
Var rädda om varandra.
0