Fjäder

Kära dagbok...
(Ooops, börjar hon sådär så kan det bli känslosamt och djupt...)
Irritation och frustration kan omvandlas till energi. Positiv energi. Det kostar naturligtvis på att göra en sån omvandling, men det kan vara bra för själ och hjärta! Till och med direkt livsnödvändigt ibland!

Idag har jag fått massor av positiv energi (tolka detta med anledning av det jag tidigare skrev!).
Direkt när jag kom hem så tvättade jag Lady'n (gick i en rasande fart). Därefter dammsög jag hela huset (plus skruvade ner all takbelysning på övervåningen och dammsugade bort alla fluglik som låg där). Avslutade min under dagen uppbyggda energi med att ta en snabb powerwalk samt en liten sträcka jogging (inte så lång, men ändå!!). Lagade mat, åt och insåg att den sista energin får jag nog späda ut om den ska försvinna (alltså tog jag en whisky).
Ja, så kan en del av en dag se ut.
Fick en aha-upplevelse under dammsugningen också. Kom på varför jag är så mycket för det skrivna ordet.
Bara så där, medans jag gick igenom en del händelser i huvudet (ja, jag kan både tänka och dammsuga samtidigt! ;). Har ju väldigt lätt för att skriva saker och att uttrycka mej i skrift och nu helt plötsligt fattade jag varför...(men jag har inte tänkt att tala om varför - du får nöja dej med att veta att jag fick en aha-upplevelse...Sorry!).

En annan sak jag kom på när jag gick där och styrde slangen (dammsugaren alltså ;) var att många små händelser av ringa vikt inte betyder så mycket om man plockar ur dom ur sitt sammanhang. Men sedda sammantaget - i ett och samma sammanhang kan det bli en stor sak.
Ett exempel; Fem bilar som är ute och åker på en grusväg tappar varsin hjulbult. Det är naturligtvis inte bra, men bilarna fungerar fortfarande - hjulen sitter kvar med resterande bultar och man kan åka vidare till en verkstad för att åtgärda problemet.
MEN...
Om det nu hade varit en och samma bil som tappat alla fem hjulbultarna på ett och samma hjul - då hade det varit fara och färde. En olycka skulle i det närmaste vara oundviklig (död och lidande säjer den som har livlig bildfantasi).
Detta lilla exempel blir en metafor för mycket av det jag tänkt på dom sista veckorna. Och som jag försökte bearbeta medan jag jobbade mej fram bland dammråttor och andra husdjur (kattstackarn gick ut....).

Jag behöver tid att tänka på saker och ting innan jag agerar ibland. Särskilt om mitt agerande kan leda till konsekvenser som innefattar fler än mej själv. Fan, vad komplicerat det kan bli. Ibland önskar jag att jag kunde handla utan att tänka så förbannat mycket. Men det har både för- och nackdelar det där med tänkandet. Jag blir till exempel sällan arg. Visst, jag kan bli vresig och sur och lite smått bitchig (och då är det livskamraten som ligger i skottlinjen för det mesta - oavsett om han "förtjänat" det eller ej). Men arg, nej. Dom få gånger det händer är det säkrast för andra att att gå undan. Nog sagt om detta.

Nu tänker jag gå in i lekstugan och fortsätta med den lilla skapelse jag började på häromkvällen. Får se vad det kan leda till. Lovar att lägga ut bilder på min nya hemsida www.anitafeather.se om det blir bra (nån dag. Inte idag!).
Sätter nog på en talbok också så att hjärnskrället får koppla av med lite annat än funderande ett tag.
Tack för att du tog dej tid att läsa mina virriga tankar och tyckanden.
På återseende!