Den jag ser i spegeln....

kan INTE va' jag!!!
 
Hon ser nyvaken ut, fast jag vet att hon varit vaken och uppe hela dagen.
Hennes ögon är små och syns mej rödkantade. Ögonvitorna är inte vita, utan har en gråblå ton.
Hennes hår är alldeles för kort, lite rödbrunt och blekt, med tydlig utväxtkant. Det spretar och stretar åt alla håll, där det inte ligger alldeles platt och slickat mot skallen vill säja.
Människan har ingen stil!
Hängmage, hängbröst och löst hull överallt. Ingen kroppshållning, bara plufs och fluff...
Hon ser glåmig och tråkig ut, helt utan livsgnista och glädje.
Alldeles för lätt ser jag henne peta i sej både kakor och godis och allehanda onyttigheter. Inte heller säjer hon nej till alkoholhaltiga drycker.
Jag har inte sett henne träna eller ens röra på dököttet på hur lång tid som helst nu. Hon flåsar som en ångvält vid minsta kroppsansträngning och verkar tro att livet består av att sitta på den stora rumpan hon lagt sej till med.
Undrar om människan någonsin kommer att rycka upp sej och bli som folk igen?
 
Nej, den jag ser i spegeln kan INTE va' jag!
 
Själv är jag pigg och alert, har gnistrande klara grågröna ögon och kritvita ögonvitor. Mitt hår är blont och tjockt med några vackra grå stänk.
Kroppen är vältränad och smidig och jag tränar regelbundet för att hålla mej i form.
Jag tänker mej noga för vad jag äter och dricker. Dricker aldrig kaffe som surrogat för nånting jag borde göra istället. Nej, aldrig.
Jag använder min fantasi och kreativitet dagligen till det jag vill göra och tycker är roligt här i livet.
 
Nu blir mitt jobb att försöka få dessa två personer att bli EN.
Det måste gå!
Stora kostnader blir det. Svett, tårar och lidande.
Men vinsten kommer att vara värd varje ansträngning på vägen mot det perfekta livet.
SÅ, nu har jag bestämt mej!
 
Men först ska jag äta upp den mumsiga chokladbiskvien och sörpla i mej kaffet, medan jag läser klart min braiga bok, denna underbara sensommardag...

Pärlor i vår närhet.

Ja, det kan man väl kalla alla dessa fantastiska platser runtomkring där vi bor.
Inom en radie av några fåtal mil så har vi "allt".
Vi har platåberg, kalkstensbrott, sandstränder, grottor, utsiktsplatser, stenstränder, skogar, öppna landskap, jordbruk, muséer, shoppingcentra, småaffärer, hantverkscentra, vandrarhem, hotell, sjöar, öar, vattendrag....ja, jag kan hålla på hur länge som helst. Det är helt otroligt hur fint vi bor här.
I Västanåker by, på landet utanför Lidköping, i Skaraborgs län Västergötland...
 
Hur mycket man än åker omkring här (bil eller cykel) så upptäcker man ändå nya platser att lägga till sin samling.
För ett tag sedan så promenerade vi intill sjökanten i den lilla staden. I den del som kallas Furuhäll. Där hittade vi klippor, gångbryggor, en hamn(!) och en hel del annat som vi inte hade en aning om fanns innan. Och detta ligger endast sex kilometer hemifrån!
Häromdagen gjorde vi en ny upptäkt. Ett par mil från Hem-Ljuva-hem fann vi en ö-värld vi aldrig skådat förr.

Vi vandrade på spångar, över stock och sten och rötter. Ett helt sagolikt landskap hamnade vi i....
Efter att ha vandrat i denna sköna miljö ett par timmar och tittat på fåglar och växter, så åkte vi ner till badplatsen med den stooora sandstranden...

Där avnjöt vi vår medhavda kaffekorg och strosade en stund utmed vattnet, innan vi for hem och intog ett

glas likör i solens sista strålar över fälten.
LYX!

Dagsutflykt en semesterdag.

Det är vad jag kallar lagom - vakna hemma, åka ut en sväng på dagen och sen somna hemma i den egna sängen!
Så några sådana utflykter har vi gjort i sommar. För livskamraten känner likadant och vi njuter tillsammans.
En dag så var vi ute på två olika små resor. Vi var bara hemma emellan och åt en god middag!
Här kommer lite bilder från dessa två resor (lite blandat).

En äkta sommarbild!
Detta är fotat utanför Storeberg i Västergötland.

Vi åkte förbi en trädgård på Kållandsö. Där stod denna älgko och länsade trädet (och marken under) på äpplen. Vi var många bilister som stannade och fotograferade henne...

Pärlan på Kållandsö - Läckö slott.

Där träffade vi dessa tre dunbollar på ben. Dom kom snattrande emot oss när vi kom och gick på vår lilla promenad vid slottet. Inte ett dugg blyga eller rädda. Mamma and låg vid vattenbrynet en bit därifrån och iakttog det hela med lugn.

När hon, efter en stund kom upp och deltog i tjattrandet, så upptäckte vi att hon var enbent.
En fantastisk andmamma med bara ett ben och med tre fina andungar som alla var mycket sociala och trevliga. Dom lät sej väl smaka av vildäpplebitar som livskamraten gav dom....

Utsikt över en del av Ekens skärgård ute på Kållandsö. Ett "stenkast" från hemma...
och finns det nåt vackrare än stubben från ett nyskördat havrefält en sensommardag då solen är på väg ner?
Doften...... Värmen i ljuset som slår mot Moder Jord.....suck....sååååååååå underbart!!!!
Vilket Bamsekatten också tycker - här där han sitter och blickar ut över ett nyslaget vetefält i solnedgången hemma på garagealtanen.