Har gett microlax

till älskade Bamsekatten ikväll.
Han är förstoppad och det kommer inget när han går på lådan.
Däremot spyr han...
Ja, och så vill han inte varken äta eller dricka - bara är som en trött trasa!!!

Jag har haft kontakt med min kusin som är utbildad veterinär uppe i Sundsvall. Hon rådde mej att åka in med Bamsekatten. Jodå, kunde jag gjort om det funnits nåt ställe att åka till. Närmsta veterinär rådde mej att vänta tills imorron, samt att ge katten mjölk/laktos. Veterinärerna i grannstäder och staden långt borta svarade inte - deras så kallade jour slutade klockan 20.00. Efter det så ska tydligen inga djur bli sjuka.
Nu fattar jag varför vår granne fick bege sej till Strömsholm mitt i natten med sin häst - det var närmsta veterinärinrättning som hade öppet!
Fick dock tag på ytterligare en veterinär i en stad många sköna mil iväg, precis innan deras jour tog slut (22.30). Hon rådde mej att ge kissen microlax. Sen ringde söta dottern som googlade en massa och gav mej tips.
Fick även hjälp från go'a vänner på facebook.

Vad blev det nu av allt detta då?
Jo, kissen har blivit tvättad med mjuk trasa och ljummet vatten i baken varje gång det "läckt" lite. Sen har han fått microlax. Alldeles stilla var han. Bara morrjamade lite lågt för att tala om att han inte gillade tilltaget men inte orkade kämpa emot. Hoppas nu att det verkar så att det börjar att lätta och komma ut som det ska. Bajset alltså.
Just nu ligger han på en badhandduk på ryamattan under köksbordet. Där har han krupit ihop och sover.
På matplatsen står en skål med tonfisk i vatten med iblandad rapsolja. Han har vatten och en liten klick messmör att tillgå. Och en ren låda ute i farstun. Så där får han sova inatt, våran goa lilla misse.
Nu ska jag också försöka slappna av och sova en stund.
Stort tack till alla som engagerade sej ikväll och hjälpte till med råd och stöttning! Kram till er!!!

Fortsättning följer...


Snuttekatten i sin lilla korg, där han brukar mysa och sova <3

Go'morron!

Jag önskar att jag vore en morgonmänniska.
Jag gillar verkligen mornar. Dom har nåt friskt, rent och oskuldfullt över sej. Ända tills man börjar fylla dom med saker och dom helt plötsligt blir dag.
Imorse till exempel, när jag stod och klädde på mej, så fick jag se två vackra rådjur i fältet utanför fönstret. Även dom verkade lite nyvakna och stod och putsade sej lite. En ljuvlig bild när solens strålar kommer från öster.
Jag blir alltid lite avundsjuk när jag läser och hör om hur andra går ut och går på morgonen. Det skulle jag också vilja göra - men jag är alldeles för trött för att ens tänka på att ställa klockan tidigare för en frisk promenad.
Undrar vad det är som gör att man blir kvälls- eller morgonmänniska? Om det är generna, vanan eller miljön vi lever i....
Fast med den underbara miljö jag lever i så borde jag vara uppe med tuppen varenda dag och bara njuta av tillvaron. Men å andra sidan så njuter jag av kvällarna. Då inträder också en viss stillhet och allt blir annorlunda. Det är ju då jag får igång min kreativitet på riktigt - kvällar och nätter. Det är konstigt det där, hur olika det kan vara.
Brås nog på min mor vad det gäller att sova på morgonen i alla fall. Min far däremot var alltid tidigt uppe. Tog en kopp kaffe, en rök och gick gärna ut och gick en promenad eller satte igång med nåt projekt.

Jag minns när jag var en 14,15,16.17 år så där (minnet sviker!). Då var vi på semester uppåt Östergötland, min mor och far och mina morföräldrar. Hyrde en stuga precis intill Bråviken och en morgon så skulle vi ut och fiska, pappa, morfar och jag. Jag tror vi satte klockan på fyra!!! Så gick vi upp, klädde oss, tog med en limpa, en tub kaviar och några lättöl och våra metspön. Sen traskade vi ner till berghällarna vid vattnet och satte oss och fiskade. Masken hade vi fixat i en glasburk med jord och gräs kvällen innan, så vi bara satt där och lyssnade på stillheten och såg flötena guppa lätt.
Det var en sån där morgon som jag kan återvända till i minnet när som helst. En så underbar känsla. Jag var i och för sej sååååå trött. Hängde knappast ihop kändes det som, men ändå njöt jag.
Därför önskar jag att jag vora lite mer morgonmänniska - för att få uppleva såna ögonblick även i vardagen.

Nu är jag glad bara jag kliver upp när klockan ringer på mornarna. Har väldigt invanda rutiner för att få det att funka med det som ska göras på morgonen. Blir jag störd i mina göromål så är det inte roligt kan jag säja - varken för mej eller den stackare som stör mej ;)

Hittade ett foto från den fantastiska morgonen...

Det var som sagt var ett par år sen!

Nu infaller en annan del av morgonen som jag tycker mindre om.
Magens tid...
Nåja, snart dags att åka, så lika bra att sätta igång att plocka ihop sej.

Ha en bra dag du som läser detta, så ses vi igen... ^_^

Veckans Ängel (Vecka 31, 2012)

Såna här Änglar gjorde vi på mitt gamla jobb. Varje Ängel hade ett eget tema och ett eget namn.
Detta är Rock-Ängeln!

Tyckte den passade bra idag när jag börjat jobba igen efter semestern. Varför?
Jo, på mitt arbete kan ljudnivån vara ganska hög ibland. Det är likaså många bollar att hålla i luften - många olika samtal på gång samtidigt. Ofta får man vara med i flera samtidigt (vare sej man vill eller ej ;).
Då är det så himla skönt när dagen är slut, att sätta sej i bilen och dra på RockKlassiker /106,7 på högsta volym och blåsa rent i skallen på alla dagens diskussioner. Helst ska takluckan vara öppen också. Och rutorna nere så vinden får härja fritt i hår och huvud...
Sen, när jag kommer hem, då vill jag ha det alldeles tyst och kunna njuta av fågelsång och naturljud. Då har rocken rensat dagens alla ljud - likt en hjälpande Ängel / Rock-Ängel!!!