MENY
Jag gillar verkligen mornar. Dom har nåt friskt, rent och oskuldfullt över sej. Ända tills man börjar fylla dom med saker och dom helt plötsligt blir dag.
Imorse till exempel, när jag stod och klädde på mej, så fick jag se två vackra rådjur i fältet utanför fönstret. Även dom verkade lite nyvakna och stod och putsade sej lite. En ljuvlig bild när solens strålar kommer från öster.
Jag blir alltid lite avundsjuk när jag läser och hör om hur andra går ut och går på morgonen. Det skulle jag också vilja göra - men jag är alldeles för trött för att ens tänka på att ställa klockan tidigare för en frisk promenad.
Undrar vad det är som gör att man blir kvälls- eller morgonmänniska? Om det är generna, vanan eller miljön vi lever i....
Fast med den underbara miljö jag lever i så borde jag vara uppe med tuppen varenda dag och bara njuta av tillvaron. Men å andra sidan så njuter jag av kvällarna. Då inträder också en viss stillhet och allt blir annorlunda. Det är ju då jag får igång min kreativitet på riktigt - kvällar och nätter. Det är konstigt det där, hur olika det kan vara.
Brås nog på min mor vad det gäller att sova på morgonen i alla fall. Min far däremot var alltid tidigt uppe. Tog en kopp kaffe, en rök och gick gärna ut och gick en promenad eller satte igång med nåt projekt.
Jag minns när jag var en 14,15,16.17 år så där (minnet sviker!). Då var vi på semester uppåt Östergötland, min mor och far och mina morföräldrar. Hyrde en stuga precis intill Bråviken och en morgon så skulle vi ut och fiska, pappa, morfar och jag. Jag tror vi satte klockan på fyra!!! Så gick vi upp, klädde oss, tog med en limpa, en tub kaviar och några lättöl och våra metspön. Sen traskade vi ner till berghällarna vid vattnet och satte oss och fiskade. Masken hade vi fixat i en glasburk med jord och gräs kvällen innan, så vi bara satt där och lyssnade på stillheten och såg flötena guppa lätt.
Det var en sån där morgon som jag kan återvända till i minnet när som helst. En så underbar känsla. Jag var i och för sej sååååå trött. Hängde knappast ihop kändes det som, men ändå njöt jag.
Därför önskar jag att jag vora lite mer morgonmänniska - för att få uppleva såna ögonblick även i vardagen.
Nu är jag glad bara jag kliver upp när klockan ringer på mornarna. Har väldigt invanda rutiner för att få det att funka med det som ska göras på morgonen. Blir jag störd i mina göromål så är det inte roligt kan jag säja - varken för mej eller den stackare som stör mej ;)
Hittade ett foto från den fantastiska morgonen...
Det var som sagt var ett par år sen!
Nu infaller en annan del av morgonen som jag tycker mindre om.
Magens tid...
Nåja, snart dags att åka, så lika bra att sätta igång att plocka ihop sej.
Ha en bra dag du som läser detta, så ses vi igen... ^_^
0