Fjäder

Vi har alla lika mycket tid per dygn att förfoga över sägs det.

Tjugofyra timmar.

Jag sover, äter, jobbar, åker till och från olika jobb, lagar mat, tvättar, städar och gör andra hushållssysslor och trädgårdsarbete. Utöver dessa sysslor så handlar jag, uträttar diverse ärenden, tillbringar tid/har öppet i min lilla butik, sköter bokföring och annat för företaget.

Resterande tid blir över för social samvaro med livskamrat, familj, vänner och bekanta - Telefonkontakt/samtal,  bokläsning, promenader, datoriserande, hantverkande, etc.

 

Jag skulle vilja ha in så mycket mer under dygnets tjugofyra timmar, men det funkar inte. Och får jag inte min sömn så blir jag grinig och kinkig så det både räcker och blir över (bara att fråga livskamraten om detta... ;)

 

Därför blir jag så förundrad över människor som lever sitt liv framför TV-apparaten.

Jag får ideligen frågor som "såg du det och det på TV:n igår?" 

- Neeeej, det gjorde jag inte (jag hinner/och vill nästan aldrig se på TV).

Lika förundrande är det då hur folk börjar att redogöra för olika program. Handlingen och innehållet.

Det skulle väl kanske (och jag säjer kanske) var intressant utifall jag verkligen kände att jag missat något. Men när människor sätter igång att redogöra för ett TV-program som om det vore deras uppgift här i världen att sprida dess innehåll vidare, ja då blir jag lite rädd. Vet inte hur många filmer eller serier eller enstaka (skit-)program som jag fått förklarade och berättade för mej.

Nu är det väl måhända av välgärning som folk gör på detta vis (återger ett program muntligt under kortare eller längre tid), men man kan väl i alla fall fråga, om den som ska lyssna har nåt intresse av att höra på, innan man börjar. Jag menar, det skulle spara en himla massa tid, energi och prat om man gjorde så.

Det finns en anledning att jag knappast aldrig ser på TV. Dels har jag inte tid att låta en burk visa mej en massa saker medan min tid bara rinner iväg. Dels tycker jag att utbudet av verkligt bra program är urdåligt. Visst, det finns vackra och intressanta naturprogram. Det finns likaså intressanta vetenskapsprogram och en del bra filmer. Men snälla, hur ofta händer det att det är något man verkligen vill se???

I mitt fall, väldigt sällan!

Jag hinner inte/vill inte låta TV-apparaten leva mitt liv.

 

Att till exempel följa en serie är helt otänkbart. Jag skulle aldrig klara av att hålla tiden/dagen...

Fast det finns förstås undantag (alla regler har sådana).

Det är Morden i Midsomer, som jag tittar på eftersom det engelska landskapet, byggnaderna och inredningar/design slår an nånting inuti mej, Själva historierna är sekundära.

Så gillar jag den svenska Antikrundan - bara för att jag älskar att springa på loppisar och second hand och fynda...

Men, jag ska villigt erkänna att jag någon gång ibland kan sjunka ner i reclinern och låta burken underhålla mej - hela tiden, ända tills jag somnar....

 

Om dygnet hade flera timmar så kanske jag skulle..............få tid med ännu mera roliga saker, men TV-tittandet skulle definitivt inte öka. Sån är jag!

Natti!