Fjäder

Väcktes av telefonen - kvart över åtta!

Detta är en okristlig tid att gå upp på...

Men, jag gick upp och svarade. Det var min "pratare". Jag hade ju ringt till hennes telefonsvarare igår, och nu hade hon tid att ringa tillbaka. En sympatisk och trevlig pratare, har jag!

 

Sen var det ju ingen idé att lägga sej igen.

Nej, kattbestyr och självbestyr, och efter detta en frukostmacka och iväg ner till staden.

Tänkte att jag lika gärna kunde handla tidigt, eftersom jag ändå var uppe. Hade riktig tur - det var inte många människor i affären (gött!!!). Träffade en god vän och fick en pratstund och en god kram - sånt värmer!

 

Nu sitter jag här igen vid datorn. Måste ju kolla facebook och lite annat. Men faktum är att idag känns som en dag med hopp. Det var riktigt, riktigt länge sen jag hade den känslan.

Ute är det sol och blå himmel. Vårvindarna sveper över landskapet (ganska kraftiga sådana...) och fågelsången hörs hit in. Har haft en flock bergfinkar på besök här nu ett par dagar. Så fina!

Hade jag hafr en kamera med bättre zoom så skulle jag fårr jättefina bilder. Nu var det ingen större idé att försöka, det hade bara blivit sudd.

 

Har gjort en del telefonsamtal idag också. Gick förhållandevis lätt (ingen ångest eller hjärtklappning, vilket är ett steg i rätt riktning). Så har jag ringt och gratulerat snälla sonen också. Han fyller ju år idag. Så nu flaggas det land och rike kring för honom (eller var det kungen?)