Fjäder

Tasseman höll på i två timmar och försökte få upp mej ur sängen. Han trampade runt på mej, nosbuffade, slickade mej i pannan, spann och jamade. Till slut fick han i alla fall upp mej. Då var klockan elva. Jag hade kunnat fortsätta att sova hela dagen!

 

Nu har jag gjort kattbestyren, duschat och ätit frukost. Inte ens morgonkaffet fick mej piggare. Det känns bara fladdrigt och oroligt inuti. Hur ska jag klara att börja jobba på torsdag?

I och för sej bara 25 %, men ändå? Det känns som om jag fallit tillbaka en hel jävla massa trappsteg...

Detta klättrande - det tar på krafterna.

 

Ena stunden känns allt så bra och dagarna fungerar. Sen rutschar jag ner igen och allt känns pest och pina. Har fortfarande ingen energidepå att ta utav. När den tar slut, då tar den verkligen slut...

 

Och kissen som drog upp mej ur sängen - han ligger hoprullad på fönsterbänken och sover!!!

Och ute regnar det och blåser halv storm.

Klaga, klaga, gnäll, gnäll.....

 

Vi kanske hörs senare, om jag på något mirakulöst sätt blir piggare och gladare!