Fjäder

Nu sitter vi här igen då, Tasseman och jag. Ja, han ligger förstås - tryckt intill mej, spinnande, på skrivbordet.

Vi har sett på Gardell på TV! På Jonas Gardell. Helt fantastiskt underbara, Jonas Gardell. Han är ett geni!

För första gången på nästan tre månader, har jag skrattat så jag kiknade.

Jag har gråtit (när han sjöng "Aldrig ska jag sluta älska dej" - den spelade vi på pappas begravning och den är såååå fin!). Och jag har suttit med ett fånigt leende dessemellan. DET, kallar jag underhållning!

Finns inte många artister/människor som kan trollbinda genom sin naturlighet och skicklighet, så som han kan. I love him!

 

Så det blev i alla fall ett bra avslut, på en annars pissig dag. Har sovit hela eftermiddan. Sen blev det en Jansson, som fick smaklökarna att slå frivolter. Gjorde lite annorlunda än jag brukar, och kan bara säja...nom nom nom nom....

Så gott!

Allt beroende på att jag inte orkade göra som vanligt. Ur nöden kommer dom bästa uppfinningarna . Eller hur?

 

Nu återstår eventuellt lite mer TV-tittande, eller bokläsande, innan det är dags att efterlysa John Blund. Han har varit frånvarande dom sista tre, fyra nätterna, och det gillas inte! Jag behöver honom.

Just idag känns han extra välkommen, trots alla sömntimmarna mitt på dagen. För hur det än är, så tror jag man läker snabbare, oavsett vad ens skada är, om man får sova ordentligt.

Så jag säjer god natt, och önskar alla och en var, en god natts sömn.