Fjäder

Sitter med en urdrucken kopp kaffe intill mej.

Gick upp alldeles för tidigt. I alla fall om man betänker att jag inte är någon morgonmänniska, och att jag faktiskt är ledig.

Det är ju söndag, och sista dagen i augusti.

Nu börjar hösten.

 

Träden har börjat att släppa löv, och dom växter som inte blommar för fullt, börjar på att trappa ner och gå tillbaka till vintervila. Det är en underbar årstid vi går till mötes. Om än lite vemodig...

 

Men det är skönt att kura ihop sej inomhus, dom dagar och kvällar som inte lockar till att vara ute. Än så länge har vi ju båda delarna. Soliga, varma dagar - och dom lite mindre soliga, då himlen är grå och tung, och regnet faller.

 

Och igår kom det!

Det där jag laddat för mentalt, hur länge som helst nu.

I sju och en halv timme, for jag omkring här hemma. Med dammsugarslang, dammhandskar och golvmopp.

Det känns så otroligt skönt att ha det gjort!

 

 

"Allt" är dammfritt och ser fräscht ut (om man inte räknar fönstren och skåpsluckorna i köket - DET har jag kvar!)

Hann med att tvätta fyra maskiner tvätt också. Filtar och kläder och lakan...

Kunde krypa ner mellan nytvättade lakan, som doftade gott av att ha hängt ute och torkat igår.

 

Då luktade även kroppen gott, efter en välbehövlig och lång skön dusch. Med nyrakade ben och insmord med "mandelsmör" :)

Har sen några veckor tillbaka, börjat med balsammetoden till håret. Måste säja att håret fått en helt annan kvalité.

 

Jag var inne hos min frisör och köpte ett (dyrt) bra balsam, eftersom jag läst att man ska ha "riktiga grejer", när man gör detta. Och jag kan bara hålla med. Det är en skillnad som natt och dag, mellan dom billiga balsamen i butiken, och detta lite mer "exklusiva". Kul när man gör nåt nytt som blir bra!

 

Tyvärr så har jag inte varit ute och gått på ett tag nu. Det kändes så himla bra ett tag där, men sen har det liksom fejdat ut. Skyller på vädret och att jag inte hunnit (!), vilket naturligtvis bara är undanflykter.

Jag har varit lat och tyckt synd om mej själv - hellre krypit upp i soffan, med lite tröstande att äta eller dricka - och sen inte gjort så mycket mer.

 

MEN, man behöver det också ibland. Och nu behövde jag det. Hoppas kunna komma igång med mina promenader snart igen. Vet att sonen gärna vill ut och vandra med sin mor. Det lockar.

Att vandra på Kinnekulle, med den underbara naturen och dom vackra minnena!

Jag ser fram emot en härlig höst, i rörelse.

 

På tal om rörelse ja - min Lady!!!

 

Hon har legat inne på sjukstugan ett tag. Det var lite krisartat, eftersom hon inte orkade med livet längre - hon visade inga som helst livstecken stundtals. Sen var hon som vanligt emellanåt, tills hon bara gav upp.

Lyckades få henne till doktorn i tid i alla fall - och där fick hon stanna.

Jag var uppe och hälsade på henne ett par gånger och talade med den snälla och trevliga läkaren.

Han förklarade vad som hänt och hur saker och till fungerade i henne.

Det kändes tryggt att lämna henne där, och han fick fria händer.

 

Så nu har jag henne hemma igen.

Nytvättad och fin, står hon på garageuppfarten - med en splitt ny startmotor och lite annat åtgärdat.

Min vackra gröna Buick Park Avenue Ultra (with a compressor) - min LADY!!!!

Så nu är "familjen" samlad igen, för intill henne står det stora blå - Lufsen!

 

Ja, man får ta saker och ting med en klackspark. Jag har en himla tur, som har en så underbart snäll granne, som lånar mej en bil, varje gång det är nåt knas med Lady'n. Då går allting smidigt och det enda som känns, är hålet i plånboken, när doktorn ska ha betalt...

 

Världsliga problem.

 

Hahaha....nu när jag var nere för att hämta ytterligare en balja med lut, då gick livskamraten över till goaste grannarna mitt emot. Med morgonrocken över mysbyxor och tröja, och med kaffekoppen i handen.

Det är skönt att bo på landet!

Här kan man få vara sej själv, och skita i dom flesta världsliga problemen trots allt.

 

Det räcker med dom problem som hjärnan skapar, alldeles av sej själv.

Men jag ska lära mej att inte bry mej. Kan ju inte hjälpa att jag har en hjärna som arbetar på egen hand, och som gör sitt bästa för att hålla kvar vid saker och ting. Det är bara när den lilla grå klumpen väljer att samarbeta med hjärtat, som det blir jobbigt.

Fast då blir jag i och för sej glad, att dom samarbetar.

För det är ju så med kropp och knopp och själ och ande - att det bästa är när dom är på samma våglängd. 

 

Det är det som ger balans, och förhoppningsvis även harmoni.

Och livet blir fan så mycket enklare, om dom ingredienserna finns närvarande!

Där, började hjärnan att tarbeta på ett nytt spår - ingredienser....

Fick ett recept av Bästaste häromdagen, på ett jättegott bröd. Egentligen LCHF, men det är inte det jag tänker mest på. Nej, det är glutenfritt - och DET gillar jag (och framförallt min mage!). Så kanske, kanske, jag går ner i köket och bakar. Man vet aldrig. Men det vore bra, för jag är uppriktigt trött på glutenfritt hårt bröd och på det frysta bröde,t som jag brukar rosta.

En fördel med att inte klara gluten, är i alla fall att det blir fan så mycket mindre brödätande. Tar hellre frukt eller ost eller nåt annat matigt gott.

Men jag borde kanske inte göra det så ofta, eller så mycket.

 

För om jag skulle ställa mej på vågen nu, i skrivande stund - ja, då skulle jag nog få en chock är jag rädd.

Får göra det nån dag när jag känner mej stark och är på riktigt, riktigt gott humör!

Det fixar sej - med promenader, och mindre intag av saker och ting.

 

Får se om det blir nån promenad idag. Tempen ligger på drygt 15 grader och det verkar blåsa ganska mycket. Men det ser i alla fall inte ut som om det regnar (än).

Svalorna flyger lågt (snuddar marken nätt och jämt), så det kanske kommer lite vatten uppifrån framåt dagen...

 

Nä, nu ska jag lämna datorn och göra nåt kreativt istället. Tror jag...

 

Ha en riktigt bra sista augusti, så ses vi nästa månad.

 

Kram