Skriver, i väntans tider

Efter jobbet igår, så åkte jag ner till sjön en stund.
Det var så himla skönt vårväder, så jag gick en liten bit på strandpromenaden.
Fotograferade naturligtvis...
 
 
 
 
 
 
Åkte även till en av stadens second handbutiker - FYNDADE!
 
För ynkliga sjuttiofem kroner styck, köpte jag två blå clubfåtöljer!
Så nu är det trångt, men mysigt i Nostalgihörnan.
 
 
Fick liv i den gamla radion, som även den kommer från second hand.
Så nu lyser den så fint när den är på, och ljudet är förvånansvärt bra!
 
Fyndade naturligtvis lite mera...
 
 
Ljuslyktor till 'Bryggan', glaskaraffer (som jag samlar på - älskar formerna!), ett pyttelitet saltkar i glas mm
Den vackra blomman fick jag av en av mina fina arbetskamrater, på lunchen.
Hon tyckte jag behövde muntras upp lite. Såååå gulligt! Hon hade till och med satt dit en ängel i blomman!!!
 
Jo, just det ja - jag har en fråga till dej som läsare...
Förra veckan stod jag och pratade med någon, som var på loppis och letade efter en kaksprits i metall. Men, med mitt minne, så har jag glömt vem det var.....
Träffar ju alltid så många jag känner i second handbutikerna....
 
Men igår hittade jag en sån som jag tror hon letade efter...
Vem det nu var???? (förlåt mitt dåliga minne....!)
 
Känner du igen dej, så hör av dej, för jag köpte spritsen till dej...
 
 
 
Nu sitter jag och väntar på att min läkare ska ringa. Fick ett brev för länge sen, där det står att hon ska ringa upp idag på förmiddan.
Men ännu inget telefonsamtal alltså.
 
Jag har ingen lust att sitta här och vänta, för ute lyser solen och fåglarna kvittrar...
 
Var uppe jättetidigt i morse (trots min lediga dag). För bilen skulle till verkstan, för att få lite skön olja undertill.
Fina grannen skjutsade mej tillbaka hem - Tack snälla!
 
Men....ring nu då.......jag tycker inte om att vänta så här!!!
 
Grannen och jag ska ner till staden ett par ärenden också, och vi vill inte ta det för sent, eftersom staden har festivalyra...
 
 

Skit, piss och blod...

Inte nog med att dagen var pissig....
när jag kom hem möttes jag av Lilleman - som hade hela baken full av skit.
Intorkat och kladdigt i pälsen.
 
Det var bara att starta operation kattrengörning, medan bilen stod på tomgång i väntan på att få komma in i garaget. Lilleman såg ut som om han skitit ner sej av rädsla...
 
När Lillis var ren, så kom Tasseman...
Han hade rivit upp ett sår / en bula ovanför ögat, och blodet rann ner i pälsen.
Nästa kattrengörning alltså...
 
Ikväll när jag stod och fixade varma mackor kom Tassis och strök sej runt mina ben. Tänkte inte så mycket på det, utan grejade på.
Så kände jag att jag klev i nåt vått...
 
Då hade kissen rivit upp såret igen, samtidigt som han skakade på huvudet - blodet skvätte!
 
Ja, så kan man ha det en dålig dag!
 
Nu funderar jag på att stänga av allt tekniskt och gå och dra täcket över huvudet.
Eventuellt med en kopp thé och en god bok - om jag orkar.
 
Ville bara förmedla hur det är att vara kattägare en dålig dag...
 
Men dom är mina healer's och underbara små spinnmaskiner i alla fall.
Älskade go'a pälsbollar!
 
Natti!
 
 

Reptilhjärnan och Döden

Det är den (reptilhjärnan), som tar över då det gäller tillfredsställelse och njutning/belöning...

 
Idag känns det som om det bara är reptilhjärnan som jobbat.
Har i och för sej varken haft tillfredsställelse eller njutning (än! :) ) - men det känns ändå som om det gått på ren överlevnadsmekanism, typ...
 
Ja, du kanske fattar att det inte varit nån bra dag.
Det startade redan imorse, när magen sa ifrån.
Magras gånger tre, är inte speciellt uppmuntrande, när det än sker!
 
Sen fick jag jobba i en grupp, där ljudnivån var riktigt härligt hög idag.
Det gjorde inte saken bättre.
 
MEN, jag har dom bästa av arbetskamrater!!!
Så dagen gick, och jag klarade att stanna kvar och jobba.
 
Ibland är det tur att det inte syns utanpå, hur man mår inuti...
 
Men goa kramar, från både arbetskamrater och arbetstagare hjälper upp det hela, en hel massa ! ! !
 
Nåja, nu är dagen gjord, och jag gjorde till och med lite ärenden efter jobbet.
 
Var bland annat och lämnade in båda symaskinerna. Den ena för genomgång och service (den gamla gröna Husqvarnan, som jag köpte på loppis i somras). Den andra för att få ett kostnadsförslag, vad det skulle kosta att få den "som ny" igen.
Jag gillar ju min gamla "Golden" (Husqvarna den oxå). Den har varit mej trogen i en himla massa år (ca 25-30).
Det vore sorgligt om den skulle gå hädan nu - fast, då har jag ju haft nytta av den i alla dessa år förstås.
 
Tjejen i symaskinsaffären sa, att det kunde gå löst på många tusenlappar, OM det över huvud taget gick att fixa - ifall det var ett kretskort. Vem vet?
Nåja, hon kontaktar mej innan hon gör något, och efter att hon kollat innanför skalet....
 
***************************
 
Det var otroligt skönt att få åka hem efter att ha uträttat det jag förutsatt mej.
Men jag var ingen bra chaufför.
Satt i min egen lilla värld och körde. Det är fruktansvärt otäckt att känna, att man liksom inte är närvarande...
Jag hoppas innerligt att denna otrevliga känsla ger med sej och försvinner - SNABBT OCH LÄTT!!!
 
Blir så orolig att jag ska trilla ner igen.
Hamna i gropen och behöva klättra...
 
Har ju mått så himla bra sista tiden, och varit nöjd med livet.
 
Okej, jag fattar väl att det kommer skitdagar. Men jag hoppas att dom inte blir allvarliga, långvariga och föööör jobbiga. Anser att jag haft min del av detta, för ett bra tag framåt!!!
 
Tycker även att det är dags att jag får njuta av livet och må bra - Annars kan jag ju inte stödja och stötta och hjälpa andra, så dom mår bra.... :)
 
***
 
Livskamraten har spelat på Lotto ikväll. Så nu är det bara att hoppas!!!
Det vore underbart att få vinna massor, och kunna hjälpa andra....
 
För jag tror faktiskt att vi skulle göra det. Inte bli gnidna och jävliga, så som man läser och hör om, att folk kan bli.
För, jag menar - vi kom hit, till denna jord, utan någonting.
 
Vi växte upp med kärlek och trygghet, utan något som helst överflöd av pengar eller saker.
Inte fan blir vi lyckligare av att ha en massa pengar undanstoppade, den dagen vi kilar vidare...
 
Anser att både barnen och alla andra man bryr sej om, ska hjälpas under tiden man lever på denna planet. Inte slåss om nåt arv, och kunna bli ovänner om något så världsligt och dumt.
 
*******************
 
Oj, där kom vi in på döden hux flux....
Nånting man inte pratar om, eller ens tänker på - eftersom det är förlagt med sånt hysch hysch...
 
Men det är bara att inse - vi ska alla dö.
Sen är frågan om vad det innebär att dö...????
Ingen levande vet....!!!
 
Vilket får mej att tänka på ett ordspråk/citat...
- Ta inte livet så förbannat allvarligt - du kommer ändå inte levande ur det....!
 
Tycker det säjer allt!
 
Till exempel att man ska vara glad, positiv och kärleksfull. Att man ska älska sin nästa och hjälpa dom så gott man kan.
Ingen människa blir glad av motsatsen....
 
Sen är det väl en annan sak, att man inte vill lämna det man har.
Men vi vet ju inte vad vi får.....
 
Här kommer den obesvarade frågan in i bilden - Vad händer efter döden (det som vi kallar död!) ???
 
Men nu känner jag att jag kanske är ute på djupt vatten - och jag har ingen flytväst på - alltså slutar vi här !!!
 
Bättre att tala om livet vi lever, och ta vara på guldkornen i tillvaron!
 
För många sådana finns!
 
Även en skitdag som idag.
 
Underbara människor, som lyssnar, bryr sej och förstår. Varma kramar, givna från hjärtat...
Ett uppmuntrande ord, ett leende...
 
Guldkornen är många, bara man ger sej tid att se dom - och plocka dom, för att spara i sitt inre...
 
Men nu känner jag att jag suttit här och skrivit och tänkt, en bra stund. Nu borde jag gå ner i köket och laga till någonting ätbart, så kroppen får lite näring.
Hade tänkt att betala räkningar och göra bokföringen - men, kvällen är inte slut än....
 
Kanske tittar in här igen, senare.
Vem vet?!
 
Kram så länge