Fjäder

Man lär sej nåt nytt varje dag, heter det ju.

Jodå, det kan jag väl instämma i....

 

Igår var en sån där jävla pissdag, som man måste anstränga sej rejält, för att kunna omvandla till nåt positivt.

Men jag har försökt, och här kommer en del av resultatet. OCH - vissa saker var av naturen bara helt underbara som dom var!

 

Efter mycket diskussioner hit och dit, så började vi äntligen att bygga upp ett pionland, livskamraten och jag. Fick ju en mängd pioner av fina grannen på andra sidan vägen, för ett tag sedan. Dom har stått jordslagna i stora baljor till nu.

 

Så skulle vi då rama in det blivande landet. Till detta använde vi stora tryckade plank. En del sågning behövde göras, för att det skulle bli bra. Men det var inga kymmer - för vi har en supersmart såg på en ställning i garaget.

Enkelt fixat. Men lite svettigt i värmen.

Men då kom det där positiva, som jag skulle lära mej något av...

 

Svetten rann i ansiktet och sågspånen yrde. Jag torkade bort en svettdroppe med den sågspånsdammiga handskens baksida. Vet inte om det var då, eller om det var strax efteråt, när det blåste till lite, som en del av dom små sågspånen valde att kila in under mitt vänstra ögonlock.

 

Jag släppte i alla fall allt jag hade för händer, och gick in och sköljde ögat. Om och om igen. Hjälpte inte. Ringde 1177 och fick en tid till jourcentralen nere i staden. Så vi åkte ner.

Kom in en halvtimma innan den tid jag fått (+). Fick träffa en supertrevlig läkare (+),  som bedövade mitt öga med ett par droppar, och därefter plockade bort, det som kändes som stora jävla stockar, ur ögat.

Fick med mej droppar hem, att droppa i öget några dagar (+).

 

Vilken jävla tur jag hade - ögat klarade sej utan någon skada.

Samtidigt lärde jag mej att ALLTID ha skyddsglasögon när jag sågar - oavsett om jag "bara" ska såga av en liten pinne, eller stå hela dagen vid sågen.

Vilket bra sätt att lära sej att vända något negativt till något positivt och lärande!!!

 

När vi åkte hem efter jourbesöket, så ringde vi och beställde en pizza att dela på.

Men när vi satt i bilen utanför pizzerian, insåg vi att ingen av oss hade fått med några pengar. Inga plånböcker och inga pengar.

Så jag knallade in på pizzerian och förklarade vår situation. Inga problem!

" - Du tar med pizzan hem, kommer tillbaka imorron och betalar. Och krya på dej o var rädd om ögat nu...!" (+)

 

På frågan om jag skulle skriva ner mitt namn, så skakade både pizzaägare och frun på huvudet. Behövs inte! (+)

 

Snacka om underbara och godhjärtade människor. Det blir en blomma + betalning idag, till dom båda!

 

Och pizzan, ja den smakade underbart när vi kom hem. Åt den ute på stentrappan, tillsammans med en kall.

Sen fortsatte projekt pionland.

Var väl inte helt pigg och alert, men ville väldigt gärna bli klar. Så jag körde jord och fyllde i träkragen vi gjort och livskamraten satte fast träspaljéer längs ena sidan. Varmt och svettigt, men roligt ändå.

 

Så gick jag upp på stentrappan, för att dricka upp den sista slurken pilsner i flaskan.

JÄVLAR vad ont det gjorde!

Utan att titta i flaskan, satte jag den till munnen och hällde innehållet i munnen. Öl OCH geting!!!

 

Inget jag kan rekommendera!

 

Sprutade ut både öl och geting. Då satte den sistnämnda sej på överläppen och stack till. Han blev väl lika chockad som jag stackarn! Jag frustade och slog för att den skulle släppa läppen. Lyckades bra.

Sen kom smärtan.

 

Efter det, kom svullnaden!!!

En läpp som putade ut ett par centimeter från munnen, blev resultatet. Det, och en stickande, värkande smärta!

 

Vilken jävla tur jag hade (återigen) - att jag inte svalde getingen!

Samtidigt lärde jag mej att ALLTID titta, innan jag tar något till min mun.

Ett smärtsamt, men jävligt effektivt sätt att lära sej på!!!

 

Är så glad att jag kom så lindrigt undan, i båda fallen!!!

 

Så gårdagen var egentligen ingen pissdag - det var en dag att minnas.

Och pionlandet blev klart, och pionerna satta i jord (och givna lite benmjöl, som tydligen ska vara bra för dom).

 

Men idag är fröken Fjäder trött.

Ögat molvärker. Inte mycket, men ändå såpass att det gör sej påmint hela tiden.

Läppen har blivit något mindre, men det sticker fortfarande i den.

Och båda delarna får jag vara tacksam över. För eftersom jag har så dåligt minne och ofta glömmer saker och ting, så ser kroppen till att jag inte ska glömma detta på ett tag...!

 

Överpositiv?

Näää, det tycker jag inte.

Försöker bara att lära mej leva som jag lär!

 

Och nu ska du få chansen till ett gott skratt, för nu kommer det bilder från gårdagen...