Fjäder

Tänkte jag skulle göra en uppdatering angående livskamratens situation.

För dej som vill vara med från början finns en länk HÄR, från den 23 februari 2015, till "sagan" om den kommunanställde.

Den 13 mars kompletterade jag med följande, i ett annat inlägg.

 

Efter jag skrev detta, så har följande hänt...

 

Livskamraten har varit i kontakt med polisen (angående försöket en av hans chefer gjorde - att få ut sekretessbelagd information från vårdcentralen). På polismyndigheten uppmanades han att låta fackets representant att göra en anmälan mot "den nyfikna chefen".

 

Det har varit ytterligare möten. Där chefer valt att inte komma (trots att dom kallade till möte), och där dom närvarat. Möten där inget blivit sagt, bara en massa prat!

 

Kommunalarbetarnas tidning KA, har fått historien skriftligt - för att livskamraten skulle kunna få några råd på hur han ska gå tillväga i denna situation, och vad som är lagligt/olagligt i det som händer. Dom kunde dock inte publicera detta i tidningens frågospalt, eftersom det skulle ta alldeles för mycket utrymme, och var så omfattande och med så många experter från redaktionen inblandade. Man valde istället en annan väg att gå, som ska bli mycket intressant att följa.

 

Så idag, ringde den lilla områdeschefen upp livskamraten. Han skulle delge den nya lönen, efter årets förhandlingar.

Det blev 0.- !!!

Tilläggas bör, att livskamraten inte fått ut lön för den snöjour eller det avtalade extraarbete, som han gjort i år heller.

 

Nu kan man väl på allvar börja undra, om detta är ren och skär förföljelse från arbetsgivaren sida, eller om livskamraten inte ska få följa med i samma löneutveckling som sina arbetskamrater på grund av...vad???

Den lilla områderchefen uttryckte det som så: " - Det är inte jag som bestämt, det kommer uppifrån och det är på grund av omständigherna..." !

Alltså, dom omständigheter som gjort att livskamraten är hemma, sjukskriven - orsakat av arbetgivaren/den lilla områdeschefens sätt att vara och agera, med trakasserier, personförföljelse och särbehandling.

 

I vanliga fall sätts ju lönen efter arbetsprestation, arbetsuppgifter och utförande av jobbet - i det här fallet är det tydligen bestraffningsprincip som gäller - med målet att få den anställde, det vill säja livskamraten att må så dåligt som möjligt.

 

Ja, jag vet inte om du som läser detta, fattar hur vidrig situationen är !?!

 

 

För jag har varit sjukskriven sen oktober förra året, på grund av utmattningssyndrom, som det så vackert heter (och det finns inget vackert i detta kan jag säja). Jag har sakta men säkert jobbat mej uppåt, upp från det förbannade hål jag hamnade i. Det har varit en resa i sej.

Med bakslag och framsteg, skratt och gråt.

 

Till detta, kommer alltså livskamratens situation, där han blir trakasserad och särbehandlad på arbetet - av sin närmaste chef!!! Han är sjukskriven och mår allt utom bra.

Hur mycket ska man orka egentligen???

Det krävs en helvetes massa skinn på näsan och en otrolig massa energi, för att stå ut med allt detta dagligen!

 

Då ska man också klara det vardagliga som krävs av en. Jag jobbar numera 75% av min tjänst - och har ett jobb där jag måste vara närvarande i det som sker 100% av tiden. Det är ett underbart och roligt arbete, men ljudnivån är hög och intrycken många - hela tiden.

 

Man ska ha fullständigt klart för sej, att det som händer med livskamraten, på hans arbete - inte är ovanligt.

Folk blir mobbade, trakasserade, utfrusna.... och det pågår heeeela tiden!!!

 

Men varför görs det inget åt alla dessa inkompetenta chefer och småpåvar, som väljer att inte se, eller ännu värre - deltar i dessa vendettor? Varför är det så, att så fort du är chef eller tjänsteman, så är du skyddad från det vi andra lever i, i vår vardag? Nämnligen verkligheten!

Folk som gömmer sej bakom ett skrivbord, eller bakom ryggen på andra, ger jag inte ett skit för!

 

Nej, ut i det verkliga livet. Visa empati och förståelse. Hjälp människor att växa och att må bra i sina arbeten. DET, är vad riktiga ledare gör.

Medan småpåvar och inkompetenta chefer, kör sin föreställning på kanten av sandlådan...

 

Fast, nej, det vore elakt att säja att dom är som små barn. Det är dom verkligen inte!

För barn är både smartare och ärligare!!!