Fjäder

Ja, nu äntligen har det släppt.

Vad det är som har släppt, det vet jag egentligen inte. Men det hände igår eftermiddag, när jag höll på att möblera om på över våningen.

Helt plötsligt så har jag livslust och mår så himla gott igen. Kan inte säja att jag mått direkt dåligt innan, men någonting väldigt viktigt har fattats mej. Nu, som genom ett trollslag, så har det kommit tillbaka.

Hoppas bara att känslan får hålla i sej...

 

Och med den känslan, så kan jag nog klara det mesta här i livet.

Mitt tidigare misslyckade försök att sluta att röka till exempel. Ja, det är nog inte alla som vet, och inget jag är direkt stolt över, men denna sommar har jag rökt som en liten skorsten. Cigarrer, cigariller, ja, till och med såna där små jävla komprimerade friskluftspinnar med mentolampuller.

Har jag tyckt att det varit gott?

Ja, faktiskt!

Det har ersatt någon känsla och ett sug som jag haft. Men NU, ska det vara slut med det.

Från och med idag, så ska det bli andra bullar - tror och hoppas jag i alla fall...

 

Och jag har till och med varit ute och gått!  Bara för att känslan varit rätt och att jag känt mej motiverad.

En runda på vägarna här omkring. 

Ack så trött jag blev, otränad som jag är!

Man hinner tänka en hel del när man är ute och går...

Nyttigt för hjärnan - nyttigt för kroppen. Så hinner man se så mycket medan man går också...

 

Hoppas att jag kan få sällskap av Sötafina, och ut och vandra i höst. Känner att jag verkligen behöver komma ut i naturen och få energi, och hon är den enda jag vet att jag kan både prata med och vara tyst med (det är jätteviktigt, båda delarna) - även om det är en evighet sedan vi sågs. Vi jobbar ju på olika håll nuförtiden.

Törs inte gå ut i skog och mark ensam längre, eftersom jag är lite sjåpig (västgötska) och rädd för att möta vildsvin och "annat farligt".

 

Idag fick jag (ofrivilligt) sällskap av Misaki. Hon tassade med och jampratade, precis som Bamse gjorde när han levde. Men efter 8-900 meter så fick jag vända och gå hem med henne, innan jag kunde fortsatta min promenad. Hon var helt slut lilla stackaren, och gick och flämtade med tungan hängande utanför. När vi kom hem så slängde hon sej raklång på gruset.... Härligt sällskap, men inte så nyttigt för missen att gå en lång promenad på grus- och asfaltsvägar.

Det är få människor man kan vara tyst tillsammans med, medan det är ganska lätt att prata med folk hela tiden. Jag saknar verkligen vandringarna med pappsen. Vi kunde också var tysta tillsammans!

Jag hoppas på en bra höst, med så där härligt klar och frisk luft, så man bara kan njuta av att vara. Och vandra.

 

För tillfället så är det fullmåne, och det är rent otroligt vackert ute på kvällar och nätter.

Lycka är att bo på landet och kunna se hela skådespelet, från det att månen visar sej vid horisonten, tills den står högt på himlen. Molnfria nätter så är det helt magiskt...

 

 

Och sen tänkte jag hoppa till någonting helt annat. Nämnligen recept....

Ja, jag är ju kass på att skriva ner recept när jag gör något i köket. Men idag så blev det både Salsa och Ost-och-baconbiffar (med recept nedskrivet):

 

Enkelt och supergott att ha i kylen till vintern.

 

Dagens middag blev biffarna + färskpotatis i tomatsalsa...