Den femtonde dagen...

Go'morron.
Det sägs att det ska bli skitväder i helgen. En hel massa vatten som väntas komma ner från himlen.
Alltså behöver jag inte vattna idag. Det är ju bra. Ser positivt på det hela.
 
Sista
Vi ska ha öppet sista helgen i loppisen denna helgen. Då kommer det säkert massor av folk, eftersom badstranden inte blir nåt alternativ. Tänker locka med lite sänkta priser också. Allt för kunden!
Så har du inget för dej, så kan du ju alltid komma ut till Västanåker och hjälpa oss tömma loppishallen.
Vi blir av med grejer och du fyndar! Mycket positivt.
 
Chansen
Tror jag blivit smittad av katterna.
Fast bara den där delen när dom sover. Somnade i soffan uppe hos missarna igår kväll, och gick ner och la mej och sov i tolv timmar till. Kanske ska be om lite energismitta istället. Dom har ju ganska mycket av den varan!
Chansen finns att det vänder, så jag blir pigg!!! Det vore positivt!
 
Lägger ner
Nu lägger jag ner skrivandet på ett tag (tror jag i alla fall). För även om det hjälper mej att må bra, så känner jag att den som vill veta, eller träffas, eller prata - kan höra av sej till mej istället.
Ser en familjesituation från förr upprepas, vilket inte känns nåt bra. Ser en annan relation blekna, vilket också smärtar. Ibland måste det ske förändringar, men till vilket pris??
Det känns inte alls bra. Bara negativt och väldigt ledsamt.
 
Ha det bra!
Så om jag nu klarar att hålla mej borta från datorn och fånen, så kan jag bara önska dej en skön sommar. Jag återkommer när känslan infinner sej.
Hoppas att sommaren återkommer också. Det skulle underlätta en hel del.
Hej på ett tag!
 
 
 
Namaste
 
 
 

Dag 14

Bra medicin
Den småsvala sommaren fortsätter.
Lyckades i alla fall få fyrtio minuter i solen igår. Som gud skapade mej, på gräsmattan - badande i solsken.
Det var medicin det.
Somnade i hängmattan också. Trots blåst, så lyckades jag kura ner mej i en läposition. Oxå bra medicin.
Det blev mycket vilande och en del sovande igår alltså. Snosade med kattungarna också. Och med dom stora katterna. Bra medicin och bra healing.
 
"Näcken"
Igår kväll hade grannen spelning i sin keramikverkstad. Det var gruppen Groupa som gästade byn.
Kvällen och spelningen inleddes, med att en av killarna i bandet satt i M/S Duck och spelade...
Helt ljuvligt!
 
Avslappnad lek
Vi njöt av musikslingor och applåder, från sjökanten och från vår trädgård. Tillsammans med goda grannar och vänner, så blev det en jättemysig kväll.
 
 
 
 

 
Lerverk
Det blev även ett besök i Klockaregårdens keramikverkstad.
Jag älskar dessa skapelser, som Nisse, vår granne,
frammanar ur leran.
 
Skulle kunna tänka mej flera av dom, i Hem-Ljuva-Hem.
 
Närproducerat
Som grädde på moset, så blev vi även bjudna på kaffe (från byns rosteri...) och nybakt bröd (som Anette bakat).
Fröknäcke och mandelsmör är en riktigt god kombo!!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sååå himla mysigt och trevligt (och gott!!!).
En underbar avslutning, på en för övrigt 'väldigt låg' dag.
 
En ny dag
Vad dagen idag har i sitt sköte, det visar sej. Men jag känner mej tillfreds med livet och har ingen ångestklump i mellangärdet. Klarade mej utan att behöva ta något piller igår - vilket stärker känslan av att kunna klara mej igenom 'down-dagar' (fast det är bra att dom finns ändå - pillren!)
 
Plötsligt händer det...
För tillfället så gör jag inte så mycket. Har precis intagit 'second breakfast', som livskamraten fixade, och skrapat fram 60.- på en Trisslott.
Katterna är slöa, efter att ha haft en intensiv busmorgon...
 
Mamma Misaki har hittat en eget viloställe i fåtöljen, och dom små kurar på mattan nedanför...
 
 
Kanske jag kommer tillbaka med nån mer blogg under dagen. Det beror precis på vad som händer.
Men det stärker mej att skriva, så det är nog inte helt omöjligt att vi ses och hörs igen.
 
 
 
 
 
 

Den trettonde dagen

På gränsen
Vaknade av ett jävla oväsen. Det lät som om huset var invaderat. Dunsar och springande fötter, jamande och fräsande. Och så livskamratens kluckande skratt " - Kolla på dom, dom är för härliga!!!"
Jodå, dom är helt underbara. Söta så man kan smälta som glass i solsken.
Men just idag, så uppskattar jag dom inte lika mycket.
Mitt huvud är som vadderat. Ångesten och oron håller på att bygga bo i mellangärdet. Jag har svårt att koncentrera mej och att andas normalt. Det känns som om jag är på gränsen.
 
Utan ljus
Känslor och tankar far som projektiler i knoppen. Det jag försökt städa undan, in i stängda rum i min hjärna, ploppar upp hur som helst. Nu när jag inte vill och inte orkar. Det är väl för underligt ändå, hur fort det kan svänga och bli på gränsen till otrevligt.
Kan väl tänka mej att nuvarande väder hjälper till att få obalans i varandet. Sommaren som vi alla har längtat så hett efter, försvann sååå fort. Nu liknar det mera höst. Men jag var inte färdig med sommaren än!
Jag behöver mera värme, sol, ljus...
Just idag ser jag inget ljus över huvud taget.
 
Svårt
Svängningarna som sker i mitt inre, går fort.
Förtvivlan, oro, saknad, frågor, tillbakablickar, meningen med allt....
Förtröstan, kärlek, ångest - allt blandas i en mix, som jag har svårt att reda ut i nuläget.
Det handlar om andra människor, nära familj, vänner. Men mest av allt så handlar det om mej. Hur jag reagerar på olika saker - och hur jag agerar. Man kan ju bara ändra sej själv och sin inställning till saker och ting, det vet jag. Men förändring, insikt och alla dessa känslor, gör det svårt.
 
Balans
Ja, det här var väl inte precis vad du hade väntat dej att få läsa idag. När allt verkat så lyckligt och bra tidigare. Men det är ju så det är. Man försöker att hålla uppe en fasad, för att slippa ta itu med det som gör ont. Oftast så går det bra. Det är bara att trycka undan eländet i nåt hörn och visa det glada och fina. Att tro att man är stark nog att klara att leva som man egentligen vill. Men ryggsäckar och bagage gör sej påminda då och då. Både på gott och ont. Det är en konst att hålla balansen!
 
Först bakåt, sen framåt
Men tro nu inte att jag är på väg att falla ihop totalt. För det hoppas jag verkligen inte att jag gör. Tror att jag behöver ta ett par steg tillbaka och försöka finna mej själv för en stund. Komma till insikt med vissa saker, reda ut andra och sen långsamt, börja gå framåt igen. Babysteps! Babysteps!
Bara det att jag skriver detta just nu, blir en hjälp för mej.
 
Semester!!!
Sista tiden har varit alldeles för mycket runt mej. Ja, jag har valt det själv och har ingen att skylla på. Men jag kan se och känna, att det är så. Loppisarbete, kattarbete, tankearbete....
Fan, jag har ju semester - jag ska inte arbeta!
Tänkte inte på det!
 
Motsägelsefullt
Funderar på om jag ska ta mej ut i skogen en stund. Eller åtminstonde ut, i naturen. Där finns bästa läkekraften och det är lättare att sortera både tankar och känslor. Vore bra om jag får med mej livskamrat eller vän, för även om jag skulle behöva vara själv, så har jag en oro inför ensamheten. Knäppt va?!
Men det är ju så det är. Livet är fullt av paradoxer, som vi måste leva med och anpassa oss till.
 
Ingen fara
Det var inte så här jag hade väntat mej, att den trettonde dagen skulle börja. Hade ett helt annat scenario i tankarna - men hur ofta blir det som man tänkt sej egentligen!?
Ska gå ifrån datorn och ta steget ut i trädgården nu. Bara försöka andas lugnt och fint. Och skulle det misslyckas, ja då får jag väl ta ett litet piller och försöka sova bort denna dagen.
Fast jag hoppas ju naturligtvis att det inte ska behövas.
Men om det skulle vara så, så gör det inget, för jag har semester och kan göra vad fan jag vill!!!
 
Till sist så vill jag bara säja följande:
 
Var rädd om dej!!!