Fjäder

Men om vi skulle ta och reda ut lite frågetecken nu då?!

 

Det är den här historien om 'David och Goliat' jag syftar på - den lilla anställde mannen och den stora kommunala arbetsgivaren. Historien om X (den anställde mannen) har du kunnat läsa om i den här bloggen förut.

Tyvärr så har inte historien fått något slut ännu - då det fortfarande händer saker och ting.

 

För att göra en resumé av det hela, så att du vet bakgrund och händelser - så här är det:

 

X arbetar i en förvaltning på kommunen. Han är fastighetsskötare.

X jobbade på en arbetsplats inne i staden tidigare (samma kommun, samma förvaltning).

Där anställdes en ny områdeschef efter ett tag. Ungefär samtidigt fick X tre arbetskamrater till sin arbetsplats. En far med två söner. Tre väldigt olika personer. Då X förklarade för sin chef att det var en ohållbar situation, att ha en hel familj, med allt vad det innebär, på samma arbetsplats, ville inte den lilla områdeschefen lyssna.

 

Så efter en lång tid, med sjudande konflikter och ingen hjälp från arbetsgivaren, sökte X ett nytt jobb (inom samma kommun och samma förvaltning). Han fick jobbet, och började förbereda för att starta upp på nya arbetsplatsen. Då det inte fanns någon fullt fungerande verkstad på den nya arbetsplatsen, så byggde X upp en sådan. Han tog med dubletter av verktyg och arbetsmaterial och grundade en fungerande arbetsplats, som skulle fungera att starta upp. Två veckor jobbade han sida vid sida med mannen som skulle sluta på den arbetsplatsen. Sen tog han över själv. Glad över sitt nya jobb och nöjd med vad han åstadkommit, satte att han igång att jobba.

 

Under tiden som X iordningställde den nya verkstaden på sin nya arbetsplats, så började den lilla områdeschefen att bete sej underligt. Han undrade vad X tog med till det nya stället, vilket är helt förståeligt. X talade om att den lilla områdeschefen kunde komma och titta själv, så att han såg och visste. Men se det ville inte den lilla områdeschefen göra. Istället smög han omkring på X gamla arbetsplats och tog fotografier av sådant han trodde skulle "försvinna"!!!

Här handlade det inte om att vara öppen och föra en dialog, öga mot öga. Nej, den lilla områdeschefens uppsåt var att försöka sätta dit X för stöld. I sin fantasi så kanske han trodde att X skulle stjäla sakerna... !!!

 

Nåväl, efter någon vecka så kom ett meddelande till X, som arbetade på sin nya arbetsplats. På telefonen stod att områdeschefen och hans närmaste chef ville ha ett möte med X - bara några timmar efter meddelandet mottogs. Vid detta möte kastade den lilla områdeschefen fram en bunt med fotografier på saker.

Saker som han ville veta vart dom tagit vägen! X plockade fram och visade ungefär 98 % av de fotograferade tingen. Allt från små påsar med skruv, flagglina till en borrmaskin. Inget av föremålen på bilderna var stulet, utan fanns på den nya arbetsplatsen (i samma kommun och på samma förvaltning - men på ett annat arbetsställe). De 2 % inte kunde redovisa för, kan vem som helst ha varit innen i verkstaden och lånat, eftersom dörren alltid stod öppen.

 

Efter detta första möte, där X anklagades för stöld (även fast han alltså kunde motbevisa detta och redovisa för, och visa upp sakerna, som den lilla områdeschefen så noga fotograferat), så fortsatte arbetsgivaren med ännu flera möten. Ofta utan längre förvarning än några timmar och man meddelade aldrig vad mötena skulle röra sej om. Den gemensamma nämnaren för mötena var, att anklaga, skrämma, stressa. Inget möte hade egentligen behövts, då allt det handlade om var falska, fabricerade anklagelser, från arbetsgivarens sida. Man särkiljde på X och hans arbetskamrater, genom att ta bort ansvaret för vissa arbetsuppgifter. Han fick inte be någon arbetskamrat om hjälp vid behov, utan detta skulle gå genom den lilla områdeschefen, till exempel.

 

Ett antal mail som skickades ut från den lilla områdeschfen till alla fastighetsskötare, hade inte X som mottagare. När telefoner skulle bytas ut och uppgraderas, undantogs X. Man började att granska de timmar X arbetat med snöjour, trots att arbetet utförts på den tid som angivits. Den lilla områdeschefen pratade OM X, på de så kallade morgonmötena - inte MED X. På en så kallad teamresa, där X inte närvarade på grund av sjukdom, försökte den lilla områdeschefen att pumpa arbetkamraterna på uppgifter om honom.

Det här är bara en bråkdel av alla situationer som arbetsgivaren valt använda, i sin makt som stor arbetsgivare, för att särskilja och trakassera X.

 

Efter en tid orkade inte X med alla utstuderade påhopp från sin arbetsgivare. Han blev sjukskriven och fick en kuratorskontakt.

Han gick till företagshälsovården och där fick kvinnan han talade med beskedet (från den lilla områdeschefens chef) att hennes tjänster inte behövdes i detta ärende!!! (???)

X kontaktade även sitt fackförbund för stöd och hjälp.

 

Nu kan man ju tro att det skulle bli bättre. Att X skulle få hjälp och stöd i sin situation från facket och arbetsgivaren. Så blev inte fallet.

Och här måste jag lägga in en liten egen fundering - för jag tror ärligt talat, att arbetsgivaren hade gett sej den på, att X skulle bort. Den lilla områdeschefen har aldrig tyckt om X, och han har särbehandlat honom från början. Ingen från arbetsgivarens sida har någonsin ifrågasatt varför situationen uppkommit, eller hur X mått i det hela. Man har bara ångat på och använt sej av särbehandlande trakasserier och hot, skrämselteknink och påhopp.

 

Man har delat ut en skriftlig varning, som inte hade någon som helst verklighetsgrund. Hotat med polisanmälan (vilket X uppmuntrade arbetsgivaren till, eftersom det rörde sej om fabricerade anklagelser - men då valde man istället att, som man sade: " gå den mjuka vägen").

X har blivit uppmanade att säja upp sej själv, för att arbetsgivaren påstod att han inte passade för jobbet och att man inte litade på honom...

 

X har jobbat inom yrket i 28 år. Han har alltid skött sitt arbete och varit omtyckt.

MEN, han har aldrig "tagit emot skit". Han har kommit med nyskapande idéer, han har ifrågasatt det som han tyckt varit fel, och han har tagit ansvar och stått för det han sagt.

Som till exempel när den lilla områdeschefen beordrade alla fastighetsskötare, att infinna sej in lokal i staden varje morgon innan dom for ut till sina arbetsplatser. X ifrågasatte nyttan av detta och påtalade det ineffektiva i det hela. Det innebar i realiteten att man skulle få cirka en timma kortare arbetsdag/tid ute på arbetsställena. Så istället för att åka till sin arbetsplats och börja arbeta tolv minuter i sju, så skulle alla åka ner till lokalen och dricka kaffe, prata skit och spela bordtennis (den lilla områdeschefen älskar bordtennis, och tycker att det är viktigare att spela pingpong än att arbeta på den tid man har till förfogande, och att vara ute på arbetsställena!).

 

När X påtalade och ifrågasatte detta, så blev arbetsgivaren irriterad. En anställd ska inte komma med ifrågasättande och kostnadsbesparande idéer - nej, det är bättre att lekstugan får fortsätta. Vilket den gör än idag!

 

Men för att korta ner hela berättelsen lite, så kan jag berätta att den lilla områdeschefens chef gjort sej skyldig till brott, då han försökt få ut sekretessbelagda uppgifter om X, från vårdcentralen.

Att X aldrig blev kallad till lönesamtal och att hans löneförhöjning (där medel låg på 600.-) blev 0 ! ! !

Orsaken, enligt arbetsgivaren, var det som hänt....

I vilken värld då, kan vän av ordning undra. Deras eller verkligheten!?

Det finns mycket mer att tillföra till denna berättelse, men jag orkar inte mera nu!

 

Det X arbetsgivare gjort mot honom - och det dom inte gjort, nämnligen tagit tag i saken och gjort en utredning, det kommer jag aldrig att förlåta dom!

Jag lever med X, sedan tjugotre år tillbaka. Jag har aldrig sett honom sån som han blivit, efter dessa otaliga påhopp och trakasserier.

Jag känner X. Jag vet hur han tänker och vilken ansvarsfull person han är. Jag vet också att människor som är obekväma och inte föjler "fårskocken", ofta blir utsatta. Precis som i detta fallet.

 

Vi har haft en oerhört tuff tid, från detta omänskliga elände började (vilket snart är två år sedan). Det tar på, inte bara X krafter, utan även mina.

Jag har ett jobb att sköta, som jag måste orka. Det ironiska är, att det är inom samma kommun, men en annan förvaltning. Till min stora lycka, så kan jag säja att stortrivs. Jag har fantastiska chefer och arbetskamrater.

 

Att det ska behöva vara sån skillnad!

Att det ska behöva vara en verklighet, att inte orka gå till jobbet, på grund av man är en stark person från början, men andra människor inte klarar detta, och förstör livet för en istället.

 

Det borde vara straffbart!

 

Nu tänker jag knyta ihop hela berättelsen och avsluta så smått.

X har inte kvar sin anställning hos arbetsgivaren/kommunen. Man förhandlade fram ett ettårs avgångsvederlag istället, och trodde på så sätt att man blev av med "problemet".

MEN, med detta förfaringssätt, att göra sej av med obekväma anställda, istället för att rannsaka sej själva, så kan jag inte hålla med om det som står i kommunens policy - Den goda arbetsgivaren.

Inte på den förvaltningen i alla fall!