Allt blev svart!

Ja, det är väl så man säjer när man tappar minnet, eller är alldeles för berusad. Men den här gången var det inte det jag menade.
 
Det har varit en händelserik helg, utan att det hänt ett skit egentligen. Men det är vad man lär sej av det som faktiskt händer, som är det intressanta. Jag har till exempel lärt mej att svart kan ha många nyanser. Att alla hästar troligtvis inte är hemma i alla stall, och att källfakta är en tillgång, om man ska skriva saker och ting som ska läsas av andra. Så har jag även lärt mej att lyssna på magkänslan, och att taxichaufförer uppskattar att man säjer till innan man ska kräkas.
 
Ja, det har varit en händelserik helg. Jag har lärt mej massor!
Men mest av allt, har jag bara låtit bli att bry mej allt för mycket. För vad tjänar det till!? Det är ingen idé att försöka, om det inte finns utrymme för försök. Så nu ska jag inte försöka mer. Efter regn, kommer....snö!
 
 
Men ikväll, försökte jag i alla fall att göra det, som jag väntat med så länge. Det är flera veckor sen som jag köpte den svarta färgen. Svart acrylfärg till mina metal art-projekt.
Så jag satte igång.
 
Utan handskar naturligtvis. Acrylfärg är ju lätt att tvätta bort. Men det kan jag ju säja, att inte oljefärg är! För det var det jag hade köpt.
Klantfia (ja, jag alltså) såg bara att det stod 'lampsvart' på tuben - och den stod intill acrylfärgerna...
(Lika dumt som att ta tandkräm istället för skokräm, bara för dom står intill varandra).
 
 
 
Så, inte nog med att färgen kladdade och kletade. Allt blev svart - händer, underlag, penslar, trasor.... Hur resultatet blir, ja det vet jag ju inte än. För oljefärg tar låååång tid på sej att torka. Så om ett par veckor kanske jag vet.
Men, jag har lärt mej att 'lampsvart' är riktigt svart. Inte gråtonad och trist. Och det var ju bra att lära sej det!
För jag har sökt efter en svart nyans, som står upp för namnet.
 
Det är bra när grejer står upp för vad dom faktiskt är. Det underlättar för alla. Jag menar, vem kunde tro att det fanns så många nyanser av svart !?!!
Men varför inte - det finns ju många nyanser av allt......!
 
(Och så glider jag snabbt och lätt över till ett annat ämne....)
 
Vackrast är dock nyanserna på himlen, en stjärnklar morgon när solen går upp...
 
 
Eller nyanserna och färgerna av olika råvaror då man lagar mat.
 
 
 
Ja, jag älskar ju faktiskt färger - och speciellt regnbågens alla färger. Tillsammans, som en regnbåge, med alla nyanser.
Vi gjorde ett projekt på jobbet, där vi skapade en tavla i varje färg i regnbågen. Det blev riktigt fint!
 
 
Det enda vi behövde var fantasi och ett öppet sinne. Ja, och så lite material förstås
 
Sådär ja, nu har mjn besvikelse över oljefärgen minskat. Det hjälper att skriva av sej - för det mesta. Jag får ett helt annat perspektiv på saker och ting, om jag skriver orden. Alla har vi vårt eget sätt att bearbeta saker och ting.
 
Men nu är det spikmattedags igen. Morgondagen vet jag inget om. Men går det enligt planerna, så vaknar jag av väckarklockan och går upp och åker till jobbet...
 
 
 
 
 
 
Go'natt!
 
 

STARKA KÄNSLOR

Sitter och lyssnar på känslomässigt stark musik.
Gråter.
Sjunger med.
Gråter ännu mer...
 
Blir så arg, ledsen och förbannad över hur vi människor är.
 
När en vän går bort så väcker det en hel massa känslor.
 
Jag tänker på mina vänner.
Hur mycket jag älskar er.
Jag tänker på er jag träffar ofta.
Tänker på er som finns långt borta - men alltid är nära!
Och jag tänker på er, som på något sätt valt att inte finns i min närhet...!
 
Men det gör mej så förbannad, när jag tänker på hur småaktiga vi människor är.
Varför i helvete ska vi välja bort någon, istället för att prata med varandra?
Livet är så oändligt skört.
 
Varför inte ta tillvara det goda, och göra nåt bra av det?
Det enda som behövs är att vi försöker förstå varandra!
 
Jag kan själv tänka mej hur jag skulle må och känna, om något hände "dej"!!!
Hur skulle du själv må, om något hände mej???
 
Ja, som du förstår , så är jag ganska upprörd, och känslomässigt engagerad just nu.
Ska villigt erkänna att jag tagit ett par whisky (för jag är faktiskt ledig imorron, och kan göra som jag behagar!).
Det, tillsammans med den sorg jag känner, gör att jag är tvungen att ha en ventil.
Den blir här - i min alldeles egen blogg (ibland dagbok).
 
Min önskan är att alla mina vänner ska må bra och vara friska.
Men den är även att vi ska kunna nå varandra och prata, om det är något som är galet, eller behöver ventileras.
 
Låter det som om jag riktar mej till någon speciell (?) ja, då är det kanske så också!
Det är upp till den som läser detta, att reflektera över!
 
Det är så enkelt att slå en signal, att skriva ett par rader, eller helt enket träffas!
 
För min älskade släkt (som bor så "långt borta"), så kan jag bara urskulda mej med att jag inte tycker om att resa - att lämna min trygghet, Hem-Ljuva-Hem. Men mina tankar finns hos er - väldigt ofta!
Jag har även en annan förklaring till varför vi inte hörs eller ses så ofta som vi kanske borde. Detta involverar min mor och min uppväxt, och det är inget jag tänker ta upp här och nu. Jag är säker på att ni någonstans förstår vad jag syftar på...
 
MEN, vad det gäller mina vänner, som finns här i min närhet, ja då kan jag bara säja att jag kommer att göra allt för att vara en del av era liv. Precis som jag hoppas att ni gör för mej.
För vad är livet utan riktiga vänner? ? ?
 
Nu har jag tänkt att fortsätta lyssna på min musik, kanske kommer jag att gråta - men framförallt kommer jag att tänka på ER!
 
Med en önskan om en fortsatt god relation och en bra kväll, så avslutar jag detta, mycket känslosamma inlägg!
 
Jag ser fram emot att ses, höras, "skrivas" med er...
 
KRAM från er vän - Fjäder
 
 
 
 
 
 

Varför?

Jag vet att det är ofrånkomligt och att vi alla måste dit en dag. Men jag tycker det börjar gå alldeles för snabbt nu.
Alltför många unga människor lämnar jordelivet och oss som blir kvar i saknad.
För bara en liten stund sedan fick jag veta att ytterligare en vän gått bort. Det känns!
 
Jag hoppas du kommit till en vacker plats nu Jenny.
En plats där allt är ljust och vackert, där inget lidande finns.
Jag minns dej som en glad och vacker människa,
även om jag vet att det inte alltid var så.
Jag såg dej!