Fjäder

I'm back!
Hmmmmm.....funderar lite på om det är värt det, men beslutar att det är värt!!!
 
I Fjäders värld så går det ganska lugnt till - även om det svajar mellan ytterligheter...
Här är det dom dagliga bekymren och glädjeämnena som styr.
Jag pendlar mellan djupaste vafanjagskitervälidetkänslan och Yeeaayyyy...jagälskarlivetochminavännerkänslan...
 
 
Tack vare dom där vännerna, som får en att älska livet - så fungerar det hela.
Sen finns det dom där andra, som får mej att snurra runt min egen axel av frustration. Dom har jag inte bestämt än, om dom ska höra till mitt liv eller ej.....
 
Men va' fan - låt dom ingå livet - alltid gör dom nån nytta (kanske - även om jag inte kan komma på nån just nu...).
För det var ju det här med livet.
Göra gott - tänka gott.
Göra ont - tänka ont.
Tänka gott - göra gott.
Tänka ont - göra ont.
 
Men jag vill ju göra gott hela tiden juuuu.....
Helst till alla!
Fast nu är det ju så, att alla vill inte att man gör gott - för dom har någonstans bestämt sej för, att det jag ser som gott - ser dom som ont!
Fan vad komplicerat det blir.
Lika bra att skita i allt och bara koncentrera sej på att må så bra som möjligt, så länge det över huvud taget är möjligt!
 
Gosekatterna!!!
 
Jag har ganska mycket att reflektera över just nu.
Det handlar om människor som står mej nära, och människor som stått mej nära. Det handlar om en hel jävla massa känslor och minnen.
Jag tänker på mina barn. Dom har det inte heller så lätt just nu. Var och en på sitt sätt, beroende på känlsa, relation och minnen. Men vad som än händer, så finns jag här för dom, och för dom jag älskar!
 
Det säjs att var och en skapar sitt eget liv, och konsekvenserna av det...
Just nu skulle jag inte vilja vara i den situationen, som jag vet att en före detta, nära person är i....
 
Ja, herregud vad jobbigt allt blir. Någon har en sjukdom, som gör att livet snabbt går mot sitt slut. En annan väljer att hålla fast vid något som är på väg att gå åt helvete. En tredje klamrar sej fast vid en lögn. En fjärde låter känslan och kärleken styra. En femte gömmer sej bakom nån annan....
Det går att fortsätta med detta i evigheter. Alla gör olika. Alla följer någon form av ledstjärna (hoppas jag!)
 
Själv sitter jag fast i en sits, som jag önskar att jag kan ta mej ur så fort som möjligt!
 
Men för att nu återgå till någonting som är lättsamt och enkelt, så blir det bilder...
 
Jag är i en förändringsprocess just nu.
En del av denna process inkluderar bad...
Dessa bad har blivit som ett gift. Som ett beroende. Som nånting jag måste ha för att överleva!!!
 
Bumbibjörnarna fryser!!!
 
Sen kan jag ju villigt erkänna att det är ett kallt gift. Idag till exempel, så var det 15° i vattnet.
Det blåste kuling och vågorna var höga och kom tätt!
Men, vi var tre glada galningar/tjejer/badare, som gemensamt njöt (?) av denna plaskande "pina".
Alla har vi någonting som driver oss.....!
 
 
Utöver kalla bad, så har jag börjat att återgå till mitt matlagningsintresse igen. Helt plötsligt så är det roligt att stå vid spisen igen, och skapa nya smaksensationer och upplevelser. Det gillar jag.
Hösten bjuder på många sköna innestunder och gemensamhetskänslor.
 
Naturligtvis så skapar jag utan recept. Men idag, när jag jobbade hos "hemma-hos", så blev det enligt ett väl beprövat recept, då jag gjorde fläskpannkaka i ugn. Däremot så blev leverstuvningen en lite nyvariant!
 
 
Här hemma, så har jag ägnat mej åt att fylla på i "livsburkarna" i köket...
 
 
En burk med fröer och annat nyttigt - en burk med nötter, bär och frukt. Och så den lilla burken med chiafrön.
Alla lika viktiga, goda och nyttiga!
 
För att göra mej själv glad, så köpte jag en supermjuk och skön, typ anorak häromdagen. Den kom på posten idag, och jag blev mer än positivt överraskad.... Så himla skön och fin!!!
 
 
Jag älskar regnbågsfärgerna!!!
 
Har gjort om i min lekstuga också.
Gästsängen åkte ner till min KH (källarhåla), vilket gjorde att rummet blev större. Nu letar jag bara efter en stooor bordsskiva, att ha som arbetsbord. Sen är det klart därinne. Ska bli så underbart att inviga det till hösten...
 
Men nu avbryter jag tvärt i mitt skrivande.
Känner mer för att gå ner till min älskade livskamrat och tillbringa resten av kvällen med honom.
Imorron är det sista arbetsdagen denna veckan - och då ska vi fira en hel massa, utan att ha nåt egentligt att fira....!
 
Vi kanske ses snart igen.
Antingen här, eller också in real life.
Man vet aldrig.
Det enda jag vet, är att dom som står mej nära, alltid har en plats i mitt hjärta.
 
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress