Fjäder

Sitter i skuggan på bryggan. 

Det prasslar i lövverket ovanför. 

Nej, det sliter i grenarna!

Vinden är livlig, men har en skön temperatur. 

Försöker att hålla ihop mej... 

Känns som om denna blåsiga dag kanske har en mening. 

Om bara vinden kunde ta med sej mina fladdriga känslor inombords. Känns som om jag vibrerar inuti. 

Känner igen det, alltför väl. 

Armar som domnar, ett ångestfladdrande mellangärde och bröst. Och en småotrevlig huvudvärk som ligger som ett pannband. 

Tack och lov inte lika ljudkänslig som sist. Alltid nåt... 

 

Lilleman ligger intill mej. 

Har oftast en eller fler katter hos mej. Är övertygad att dom känner hur jag mår. 

Dom är healers av naturen. 

 

Önskar jag kunde spy ur mej allt som stör mitt system just nu. Bara kräkas, tills allt var ute och borta. 

Bara välbefinnande, lugn och harmoni kvar. 

Nästan så jag får lust att köra fingrarna i halsen. 

Men tyvärr så funkar det ju inte så. Och inte gillar jag att spy heller. Så är det med det. 

 

 Ska försöka att njuta av väder och natur en stund. Men behöver någon eller något som håller mej samman. Känns som om jag håller på att gå sönder. En frustrerande känsla av både styrka och svaghet samtidigt. 

Kanske följer med livskamraten till sjön och tar ett bad i vågorna. Antingen funkar det och känns bra, eller också funkar det inte alls. Svaret får man bara om man försöker. 

 

Flyttade mej till stentrappan, för vinden bara ökar och ökar. Här känns det lite mer ombonat och lite säkrare. 

Nu är det Missy som tar över övervakningen av matte... 

Får nog lägga mej här på dagbädden på stentrappan och sova en stund innan nåt annat.

 

Hej då från oss...