Fjäder

Jag blir så glad när jag vaknar utsövd - oavsett vad klockan är.

Igår var en sån dag.

Vaknade klockan ett, gick upp och kände mej pigg!

Spann vidare på den härliga känslan, och efter kaffe och macka tog jag tag i mej själv och bestämde mej för att gå en promenad nedåt skogen.

 

Jag hann väl ungefär tvåhundra meter, innan jag hörde lilla Missy komma jamande bakom mej.

Och med jamande, så menar jag inte bara ett enkelt "mjao". Nej, lilla fröken hade tydligen mycket att säja, för hon jamade konstant dom ytterligare hundra meterna, innan jag bestämde mej för att vända och gå hem med henne.

 

Så fort jag vände och gick hemåt, så slutade hon jama - satte svansen i vädret och trippade glatt framför mej hela vägen hem...

Dessa underbara djur! Sen tog jag i alla fall en promenad, utan katt. Det blev sex kilometer sammanlagt och jag kände mej mäkta stolt.

Trött och svettig av värmen, men sååå glad att jag kommit ut och gjort nåt.

 

När sen livskamraten kom hem efter jobbet, så frågade han om vi skulle åka och ta ett dopp.

Eftersom jag inte litar riktigt på mitt eget kropp-och-knopp-samarbetet, så är det han som får vara chaufför.

Men sagt och gjort, vi åkte ner till Svalnäs. Där var det precis lagom mycket folk - cirka tjugo/trettio personer, utspridda på den långa stranden.

 

Och badet!!! Det var det skönaste badet på länge. Tjugo grader och lagom stora vågor. Jag stannade i vattnet ett bra tag. Bara stod med ansiktet mot solen och vattnet runt kroppen och njöt. Så befriande härligt!

Vatten kan göra underverk med kropp och själ.

Dagen blev inte sämre, av att vi åkte förbi trygga fina vänner i deras sommarstuga, på vägen hem. Där fick vi isterband, dillstuvad potatis och färska rödbetor. Så gudomligt gott!!!

Underbara människor - Tack för att ni finns!

 

Så när jag landade på kudden igår kväll, så kände jag mej tillfreds med livet, för första gången på länge.

Försöker att inte ta någon medicin, förutom den som jag är ordinerad sedan några år tillbaka. Vill försöka stärka mej själv genom promenader, naturupplevelser och dom goda tankar som följer med detta.

 

*****   Ändra ditt tankesätt och du ändrar din värld   *****                 

 

Det kommer att ta tid, och inte alla dagar blir så bra som gårdagen, det är jag fullt medveten om. Men så länge jag tittar framåt, och tar saker och ting i min egen takt, så ska det nog funka. Litar till magkänslan och försöker att slappna av så gott jag kan.

Bakslag med dåliga dagar, går lättare när jag vet att den inre oron och kroppens alla signaler på att något är galet, bara är till för att visa mej på rätt väg igen. Det var ju det här med att lyssna på kroppen.

 

Jag inser nu, att jag fått varningssignaler en lång tid tillbaka. Med facit i handen så är det lättare att urskilja det som är "normalt" och det som bidrar till en störning i systemet. Om jag bara kunde lära mej av mina misstag...!

Men så länge jag kan skriva av mej och ha detta som en sorts ventil, så är jag tacksam.

För i min värld, så tar det skrivna ordet både 'udden av' - det blir inte lika starkt och hotande, samtidigt som det förstärker och bekräftar. Tvetydigt?

Kanske det, men huvudsaken att jag förstår vad jag menar i alla fall.

 

Nu ska jag ladda kroppen för ytterligare en promenad. Det är en varm dag, utan så mycket blåst, så det är bäst att ta med en flaska vatten ut.

Behöver doften av skog, ljudet av fåglar, skördetröskor och humlor...

Och tystnaden!