Utmattad av livet

 
" Det kunde vara värre, kan alltid vara värre - Tänk på de'
  Och om det är svårt, kan det bara bliva bättre - Tänk på de'
  Om tåget står still, har det bara stannat till - vid en station
  Det kommer att bli bra, nu kan det bara bliva bättre - Tänk på de'
  Och just som man har vant sej, just som man tror man lärt sej - slår det till
  Just då man försiktigt slappnar av, slappnar av - slår släggan till
  När man med säkerhet i steget, tar steget ut på nåt som inte bär
  Man tror att man är säker, men säker det är nåt - man aldrig är! "
 
Freddie Wadling  "Nu lyfter vi från marken"
 
 
Ligger på dagbädden och tittar på himlen. Dom stunder jag inte somnar till.
Lägger mej på sidan, drar ihop kroppen till fosterställning och drar över mej mitt osynliga skal.
Stänger ögonen och känner hur kupolen som skyddar mej stängs - och jag kan bara vara.
Trygg och onåbar ligger jag där. Som ett foster, innan livet utanför startar.
 
Livet utanför är stort och skrämmande just nu. Jag kryper ihop lite till och gömmer mej för världen.
Försöker att förstå, men ger upp, igen.
Vad var det som hände? Vad var det som blev droppen?
Eller behövdes det ingen droppe?
Var det redan förutbestämt?
 
Tankar och drömmar vävs samman. Ett virrvarr av känslor. Minnen, fantasi, önskningar och farhågor - allt mixas i en hjärna som bara vill vila.
Vila och pausa.
Men man pausar inte livet. Det är det som förmodligen är finessen med det hela. Ett konstant flöde framåt, i något som känns gå i allt snabbare takt. Men hur hänger man med?
Hur gör man för att inte gå sönder?
 
Jag letar efter svaren, men vet inte var jag ska leta längre.
Tycks alltid hamna på ruta ett igen, hur mycket jag än satsar. Fast det kanske är det som är fel - jag satsar för hårt. Vill mer än jag kan - kan mer än jag vill....
Allt går att vrida och vända i det oändliga. Det finns varken rätt eller fel. Bara en djungel av känslor och händelser, som man måste klara sej igenom. Helst utan att stryka med eller gå under.
 
 
Men djupt inom mej vet jag att det finns lösningar och hopp.
"Det kommer att bli bra - nu kan det bara bliva bättre - Tänk på det".
 
 
1 Anonym:

skriven

Tråkigt att du trillat dit igen, lider med dig. Du måste vara mer rädd om dig, ta hand om din kropp o själ. Hoppas att du har.någon bra "pratare"som du går till regelbundet för det behövs även när man känner sig bättre. Jag går fortfarande hos Kia fast inte så ofta.
Kan tä ka mig att det är för många orosmoment omkring dig just nu.
Du kommer att gå stärkt ur det här men fundera på vad du kan ändra om i din livsstil för att du ska bli starkare
Många krya på dig kramar❤️🌼Christina

Kommentera här: