MENY
Läste precis igenom ett av dom utkast jag skrev för ett tag sedan.
Det närmar sej tidpunkten, då jag kommer att publicera detta.
Men just idag, kan jag bara säja att jag längtar till min semester. EN dag kvar att jobba! Eller ja, hjärnan har redan gått ner på sparlåga och det är väl bara den fysiska kroppen som är hundraprocentigt närvarande.
Tack och lov att vi haft bra dagar denna vecka, och att jag har Bästaste och "tummen" att luta mej mot. Klippor i min vardag. Var och badade ikväll, med två andra klippor i mitt liv - finaste vännen och livskamraten.
Det var ett iskallt bad, där det stack i låren av det kyliga vattnet. Ingen likhet med gårdagens härliga bad alltså. Fast som alltid, så känner man sej nöjd och glad efteråt.
Tillbringade tidiga kvällen ute på garagealtanen, tillsammans med min ostburk och en god bok...
Missy kände dofterna och undrade intensivt vad det var som luktade... (jag njöt!)
Och livskamraten fick en amerikanare idag...
En svart Cheva Impala Sport sedan - 1967.
En gåva från söta dottern - och livskamraten blev lika glad som om det hade varit en fullsize (och inte en femton cm lång modell....). Men, den större storleken kanske kommer. Ingen kan veta vad framtiden har i sitt sköte.
Och då kan jag väl säja att - det är tur det.
För det man fasar för och har ångest inför, kan lika gärna vända till något bra...
och tvärtom,
det man hoppas och tror på kan på bråkdelen av en sekund, ändras till det värsta som kunde hända...
Vi vet ingenting om framtiden!
Vi kan planera och vi kan tro att morgondagen kommer att bli så som vi förväntar oss (inom rimliga ramar).
Men faktum är, att den tid som ligger framför oss (sekunder, minuter, dagar....) vet vi ingenting om. Därför är det NU, just precis NU, vi ska ta till vara på livet och leva.
Därför är det så viktigt att vi är 'goda människor'. Att vi gör så gott vi kan, för att alla i vår omgivning ska må så bra som möjligt - att vi talar om för våra nära och kära hur mycket dom betyder för oss.
Jag har en sorg i mitt hjärta - där saknader bygger bo.
Dom bygger i dom rum, som nu står tomma och gapar.
En del av rummen, kommer aldrig någonsin att fyllas igen.
Medan hoppet sjunger om, att andra kanske kan återfå sina kära.
Det skulle glädja min själ, om det vore så väl.
Men, den som lever får se. Se vad framtiden har i sitt sköte.
För jag vill tro på framtiden och på det goda.
Hoppet kommer alltid att gå vid min sida.
Jag ska i alla fall försöka att leva på det viset.
Med ett hopp och en inre tro, på det som en gång fyllde mina tomma hjärterum.
Avslutar med en bild, från ett hörn av vår vackra trädgård. Där kan jag sitta och känna naturens krafter komma till mej! Vackra energier som jag välkomnar och tar emot - och som stärker min själ!
Nåja - måste ju även visa vår fantastiska pergola och rosenbåge. Honungsrosor och klematis klättrar på blomsterväggarna.
Hem-Ljuva-Hem
0