Flow

Ibland hamnar min hjärna i ett skrivarflow.
Då formulerar jag tankar och ord till meningar, färdiga att sätta på pränt.
Inte till ord att berätta eller kanske bara glömma, nej, till färdigskrivna rader på ett vitt ark i mitt inre.
Vid sådana tillfällen brukar det vara lugnast att skriva ner det som rör sej i hjärnan. På så sätt kan jag oftast slappna av och tänka på annat igen. Eller tänka på ett annat sätt, kanske jag ska säja. Fast det kan vara lite jobbigt när det (som det oftast gör), händer precis innan jag ska somna. Då är det bra att ha penna och papper till hands intill sängen. För det har blivit många små nattvandringar för att hämna dessa attiraljer, innan jag kunnat släppa saker och ting ibland.
 
Konstigt nog så är min hjärna som mest kreativ framåt kvällningen/natten. Då kommer ordfabriken igång och får ständig hjälp av ordpolisen vid min sida (tja, sittande på ena axeln kan man väl säja).
På nätterna skulle jag kunna skriva en roman eller två - om det nu hade intresserat mej med romaner. Men det gör det inte. Inte för närvarande i alla fall. Nej, det blir mest små vanliga tankar som jag behöver bearbeta och sortera ut. Som små kåserier, eller vad man nu vill kalla dom. Oftast inte roliga alls, så där försvann väl epitetet 'kåserier'...
 
God natt!

Fantomsmärtor

Har du någon gång funderat över, vad det är som gör så ont när man mister någon man håller av?
Det kom till mej som en blixt från en klar himmel häromdagen.
För den smärta som uppstår i avsaknaden av en människa, är ju detsamma för själen och anden, som den som uppstår i kroppen, rent fysiskt, då man mister en kroppsdel. Så måste det ju vara. Varför skulle det annars göra så ont?
 
Det kallas ju för fantomsmärtor när det rör sej om den fysiska saknaden och smärtan, så varför inte kalla det fantomsmärtor även när det handlar om den psykiska/själsliga saknaden, och den smärta som det ger. Kropp, själ och ande är ju människans helhet. Och fantomsmärtor är ju något av det värsta man kan uppleva - vilken del av kroppen det än handlat om - ett ben eller ett tomrum i hjärtat...
 
 
Bara en liten reflektion av det som händer i livet!
 
 

Fyra dagar....

Så har det varit fyra lediga dagar igen då. Sötaste, finaste älskade dottern har åkt hem igen, efter några veckors  vistelse i Hem-Ljuva-Hem. Saknar henne redan!
Nu är allt "som vanligt" igen - fast långt därifrån....!!!
 
Saker händer här i livet, som gör att man upptäcker en hel del om människor. Det kan vara både helt fantastiska saker, som får en hjärteglad och ödmjuk inför livet och människan.Men det kan även vara annat, som får en att tappa tron och respekten för andra . Dessa fyra lediga dagar, har gett mej mycket att tänka på!
Av båda sorterna!
 
Jag känner mej oerhört tacksam och glad, samtidigt som en annan del av mej är både förbannad och ledsen.
Livets balans?
Ja, förvisso.
En vacker dag ska jag berätta vad som händer inom, och runt Fjäder.
I dag ska jag göra som jag brukar - jag ska visa bilder...
 
 
Det kanske inte ser mycket ut för världen, men detta är min odlingsbädd med:purjolök, blomkål, brysselkål och grönkål - innan skyddsväven kom på.
 
Det färdiga lilla odlingstältet.
 
Gul och röd lök, vitlök och kryddörter...
 
Rabarberna har verkligen levererat i vår...
 
10 liter små rabarberbitar, blev infrusna, gjorda till saft och sorbet. Och det syns nästan inte att jag tagit något i rabarberlandet...
 
 
 
Vi gjorde ett besök i dom nya lokelerna i staden, där Rosthuset kommer att ha sitt kaffe numera. Rekommenderar verkligen er som gillar gott kaffe, att göra en visit hos Stefan och Rolf...!!!
 
 
Idag hade vi dammrensning, i regnet   Även om det är mycket kvar, så blev det kanonfint. Nu hoppas vi på att fiskarna kommer att trivas...
 
Jag har fått upp kokongerna i asken (trädet) och invigt dom.
Underbart skönt att vaggas av vinden, i solskenet...
 
På stentrappan har sommarens variant av soffa/dagbädd gjorts iordning.
Där är det fantastiskt skönt att ta sej en liten paus i friska luften.
Speciellt när det regnar, men en liten filt över kroppen och en skön kudde under huvudet....
 
 
                            Grannarnas fina lilla Solo
 
 
Jordgubbarna blommar så det står härliga till!
 
 
Ja, det har vädermässigt varit en fantastisk ledighet. Sommaren har äntligen hittat hit och kroppen har fått solvärme och färg. D-vitaminproduktionen har legat på topp.
Nu väntar en veckas jobb, innan det är dags för lite småledighet igen.
 
Skulle önska att livet får rulla på i lugn takt ett tag nu. Orkar inte med att ta mer motgångar och annat elände just nu. Fast vad vet man om framtiden? Så lite, så lite!
Men man kan ju som sagt önska och hoppas!
 
Tack för att du tittade in i mitt lilla hörn av världen. Vi kanske ses, eller också hörs vi. För jag kommer att finnas här!
Sköt om dej nu!