Fina vänner, fint sällskap!

Jäklar i min lilla låda, vad pärlor jag har!
Visste att det skulle bli en del, när jag började att lägga i påsar och märka upp - men fattade ändå inte riktigt huuur mycket det är. Fast det är ganska meditativt att sitta och sortera pärlor och annat smått. Man behöver liksom inte tänka på vad man gör, för det går per automatik. Tur jag har mer då...  
 
Har fyllt på med lite julprylar och annat ute i garaget. Och via telefon fick jag sålt dom sista rosorna idag. Nu är det bara några enkla, rosablommande, kvar av rosorna. Fast dom är ganska tråkiga, för dom rosa blommorna blir bruna av regn...
Hoppas att någon förbarmar sej över roddarna och alla perenner i alla fall.
 
Idag blev en bra dag, den också. Mysigt på jobbet, lite stressigt med ärenden efteråt, men mysigt igen med liten go'fika med min fina "älva". Så var vi ju på retrocafé också - hos "lilla Lena". Tack för fikan älvan min, och tack för hallongrottorna jag fick med mej Lena!
Jag känner att jag har så mycket att vara tacksam för - han helt fantastiska vänner. Både unga och gamla, nya och "slitna" . Puss på er!
 
Nu sitter jag dock här och skriver, bara för att jag inte orkar slita den tunga rumpan ur stolen. Ska pallra mej in till symaskinen och byta dragkedja i livskamratens jobbejacka, och sen fortsätta med påsfyllning/pärlsortering.
Jaja, lika bra att göra't direkt, så är'e gjort sen.
Så här såg det ut när jag höll på igår...
Som tur är hade jag fint sällskap
 

Birdie namnam....

En blåmes på fönsterblecket. Talgoxar i asken, och ett par steglitser som pickar i jorden i dom före detta potatislanden.
För mej så räcker det, för att jag ska få ett leende på läpparna. Älskar fåglar.
Dom ger mej glädje inombords. Fria att flyga och med fantastiska fjäderskrudar. Inte ens en grå pippi är enbart grå!
Att få sitta så här och lyssna på deras pigga kvittrande, gör att dagen för min del börjar bra.
 
Nej, jag kräver inte mycket för att må bra.
Men detta är något jag kommer att sakna med att bo här på landet - fåglarna och alla djur som tassar omkring i markerna. Det är lite som att bo i en djurpark, där det inte finns varken stängsel eller gränser.
 
Liksom igår, är dagen helt stilla. Jag hör billjud från vägen långt borta, och vattendropparna hänger tungt och värdigt på fönsterspröjs och trädens grenar.
Ingen vinter idag.
Grått, brunt och gulgrönt dominerar färgskalan.
 
Gårdagen var en bra dag. På jobbet hade vi röjarparty i ett förråd, och jag "chockade" mina arbetskamrater genom att vara den som sa - Släng!
Det har nog aldrig hänt tidigare, på alla dom år jag jobbat där.
Men förändringens vindar blåser på många olika håll i dessa tider. Inget är sej likt.
Och konstigt nog så får jag varken utslag eller svimmar när saker och ting slängs. Det känns bara bra!
MEN, ja, jag är ju tvungen att klämma in ett men...
Inget som är helt eller användbart får slängas. Då åker det till återbruk, och någon annan kan få bli glad över att hitta det vi gallrat bort.
Man behöver ju inte bli övermodig bara för att man lärt sej nåt "nytt".
 
Troligtvis kommer vi att fortsätta med vårt party idag. Ännu finns det hyllor kvar att gå igenom...
Men nu är det väl dags att börja tänka på färden mot staden då. Det funkar riktigt bra att jobba halvtid. Och nästa vecka ska jag gå upp till sjuttiofem procent, så nu är jag på g.
Hej så länge.
Vi kanske hörs senare idag - you never know
 
Och precis just nu, så flög det en korp över ängen härute. Korpande på härligt...
Turfågel!
 
 

Go'morron

Måndag!
Alldeles stilla utanför fönstret.
Tyst och lugnt.
 
 
Måndag.
Ett fladdrigt inre.
En växande oro och värkande armar...
 
Tja, en dag som dom flesta andra nu för tiden.
Sånär som på blåsten då, för det är ovanligt att det inte gör - blåser...
 
Så Gomorron på er då, alla vackra människor.
Glöm inte att det är insidan som räknas,
och att du är en unik skapelse!