MENY
Imorron är det första mars.
Hoppsan hejsan vad det gick snabbt.
Tycker att 2018 precis börjat.
Fast en annan del av mej, tycker att innevarande år hållit på i en evighet...
Har både längtan till och ångest inför vår flytt.
Men en sak jag lärt mej sista tiden, det är att göra mej av med grejer.
Skänka bort och kasta!
Ja, faktiskt.
Slänga!!!
Nåja, det inte mycket som går den vägen, för jag anser att om saker och ting är hela och användbara, så finns det alltid någon annan som kan ha nytta av dom. Så det mesta går till nya ägare, på ett eller annat sätt.
Det värsta är att jag chockar mina arbetskamrater genom att slänga saker även på jobbet. Inte bra för min image!
Idag stannade jag kvar ute när jag kom hem. Nja, inte ute UTE, utan mer ute i garaget. Har börjat att packa allt som ska till Evas katthem utanför Skara. Denna kvinna är så otroligt godhjärtad, att hon hjälper oss att hitta nya hem åt våra älskade kissar. Helt fantastiskt!
Och Missy ska få flytta till Törebodatrakten nästa vecka...
Jag önskar alla tre katterna ett underbart fortsatt liv, efter att dom flyttar "hemifrån".
Men det värsta är att jag knappt kan kela med dom, utan att tårarna trillar nu. Det känns fruktansvärt att behöva skiljas från dom!!!
Men alternativet, om ingen hade kunnat ta hand om dom - hade varit mycker värre!!! En mardröm!!!
Så egentligen är det väl glädjetårar som rullar nedför kinderna.
Glädjen över att det finns så fina och goda människor i vår närhet!
Ja, fy fan - känslorna bubblar och trasslar in sej i varandra, som i den värsta garnhärva. Ena stunden gråter jag av glädje, för att sedan bli totalt ångestfylld, eller också gråter jag av sorg och misströstan, för att i nästa stund bli "hög" av kärlek till dom snälla fina människor vi har runt oss. Jag längtar till den dag då jag kan släppa allt och bara njuta i nuet!
Jag längtar till att få vara glad!
0