Hoppas att resultatet visar sej ok....

Japp, idag har jag haft ledigt för att åka till KSS och bli stucken i halsen.
Jag tycker inte om att bli berörd på min hals!
Jag tycker heller inte om att bli stucken!
Idag blev jag bådadera.
Strumaknöl, sa han som undersökte mej.....
Nu kan jag bara hoppas att resultatet blir bra för min del.
 
Men, jag lär väl få vänta. Eftersom svaret ska tillbaka till den läkare som skickade dit mej. Sen ska någon skicka ut en brev, med resultatet av undersökningen och provtagningen till mej. Jaja, nu är det gjort i alla fall.
Känner mej mörbultad och öm i halsen, men blir det inte värre än så, då kan jag lätt klara det!
 
Oavsett vad svaret blir, så kommer jag att klara det - så det så!!!!
Fast jag måste erkänna, att jag kände mej väldigt liten och ynklig när jag la mej på undersökningsbritsen....
Men, livskamraten fanns i samma byggnad - och han är min hjälte och räddare i nöden - så om nån hade varit elak, så hade dom fått med honom att göra!!! Så det så!!!
 
Och på tal om byggnad - fy in i helsicke vilket bygge detta stora sjukhus är. Vi letade snabbt rätt på Gula gatan, följde alla pilar som kantade denna, och hamnade till slut vid den lilla disk där man skulle anmäla sej.
Före mej var ett föräldrapar med en liten gosse i en sulky....
 
Den där lilla skiten, hade slangar och annat elände kopplat till sej, och tre övervakare med sej. Han tittade på sina föräldrar med stora ögon, och verkade cool-lugn! En sån fin liten kille!
Jag bara rös när jag tänkte på vad han och hans familj måste gå igenom...
Jag tar gärna motgångar och "fel" svar, bara någon låter en sån liten kille klara sej!!!
 
Att besöka ett stort sjukhus som detta, ger mej en hel massa att tänka på.
Min mor drog sina sista andetag på detta sjukhus. Det var i och för sej på en annan avdelning, och för snart tolv år sen...
 
Jag vet när pappa och jag kom dit, efter att dom ringt och gett oss beskedet. Vi blev inlotsade till det rum där hon låg.
Så fint påklädd, i kläder hon haft med sej till lasarettet (hon visste vad som var på gång att hända).
Men, persiennerna var neddragna!
 
Jag fick fullständig panik, och med en frågande blick på min far - och hans lätta nick, Så drog jag upp persiennerna och öppnade fönstret.
Utanför, en bit bort i backarna, gick det får och betade i solnedgången...
 
När vi åkte hem, låg fullmånen precis på ett streck från ett flygplan - som en stor boll som rullade på en linje...
 
Det här var minnen som bubblade upp i mej, när jag besökte KSS idag.
 
Hjärnan är en knepig pryl!
Den låter oss uppleva saker och ting om igen, när rätt tillfälle ges. Det är inget man varken vill, eller kan styra - det bara är så.
Jag bara hoppas att den lilla killen klarar sej!!!
 
 

 
För att prata om något lättare och mindre känslosamt, så fortsätter jag med mat!!!
 
 
 
Just nu står detta i ugnen.
Köttfärs-lök-vitkål-vitlök-morot mm - i en kryddig sås av soja, sötsur sås, balsamvinäger mm, inlindat i rispapper och täckt av ost och vitlök.
 
Snart piper äggklockan och det är klart!
Ska serveras med hemmagjord vitkålssallad och nåt gott att dricka.
 
Sen lär det bli en avslappnad och skön kväll tillsammans med min älskade livskamrat
 
 
Ha det gott därute, så hörs vi...
 
Kram från Fjäder
 
 
 
 
 
 
 
 
1 Anonym:

skriven

Usch då vad är nu detta för skit, struma. Hur upptäckte du det? Skönt att det finns hjälp att få. Har dom inte märkt det när du varit i Hovby? Trodde Maria"såg" sånt
Många styrkekramar❤️❤️❤️Christina

Kommentera här: