Fjäder

Sitter här, nyss inkommen från en biltur med min älskade livskamrat.

Klockan är bara barnet, men jag har hunnit att börja "fira fredag" redan. Jajaja....det är inte fredag, jag vet. Men det är min "första" fredag i veckan, och jag njuter.

 

Fast njuter är ett felaktigt val av ord. Vete fan vad jag gör egentligen!!!?

En sak är i alla fall säker - det borde finnas alkolås på datorer och telefoner!!!

(Som om jag skulle bry mej).

 

 

Efter jobbet åkte jag hem som vanligt. Men det jag tidigare kallade hem, och till och med Hem-Ljuva-Hem - det existerar inte längre. Kvar finns ett hus!

Ett hus som ekar tomt i dom flesta rummen, och som känns som ett skal av det som en gång var. Det känns inte längre som ett hem. Det känns som att leva i exil...

 

Ingen bra känsla what-so-ever...

 

Dom känslor som däremot finns, är -  frustration, ilska, sorg, vanmakt, bitterhet, saknad, besvikelse...you name it!!!

Inga såna där livgivande, fina, kärleksfulla känslor som man skulle önska sej.

Och ja, jag vet att vi själva väljer hur vi ska tänka och agera i alla situationer. Men då är det väl för helvete så att jag VÄLJER att vara arg och sårad då!!!

 

Nu blir det en paus, för Fjädermannen eldar och vill att vi ska sitta tillsammans på stentrappan en stund. Han ser hur jag mår....

Återkommer.....

 

 

Det blev en stund på stentrappan, tittande på eldarna. Men även det var jobbigt. För att blicka ut över det som en gång varit vår fina trädgård under uppbyggnad, där vi sått och planterat sånt som vi ville se växa upp - och att nu se förfallet och tomheten...... det suger!!!

Speciellt nu när våren är i antågande, och man kan känna det nya livet spira. Att då se, och veta vad man förväntat sej och sett fram emot, och att det inte längre finns där, inte kommer att växa upp och bli till den vackra oas vi hade tänkt, det suger det också!!!

 

Det inte bara suger - det lockar fram känslor som är mer frätande än giftig syra. Känslor man inte ens skulle vilja komma i närheten utav, om man kunde välja...

Men just idag, så känns det som om varenda jävla cell i min kropp är på offensiven. Så mycket frustration och ilska bor i mitt bröst - ja, i hela mej.

 

Jag vet inte var jag ska ta vägen med allt detta - eller vart det ska ta vägen med mej.

Så mycket händelser dom sista åren, har fått mej att komma närmre och närmre det som troligtvis kan definieras som, insikt.

 

Då menar jag insikt, som förståelse för saker och tings skeende.

 

Igår när brandmannen, Lasse Gustavson talade, så hade han väldigt mycket bra att säja. Bland annat uttryckte han att insikt, kommer med en känsla.

Jag kan hålla med om detta. För det är just genom att uppleva olika känslor, i olika skeenden, som jag har fått insikt om diverse saker i livet. Inte så att det uteslutande varit av godo - ohh, nej, men det har gett mej en reflektion av det som hänt, som lett att jag kommit till insikt med olika saker.

 

Till exempel sådant som jag haft svårt att acceptera, men som ändå varit ren och skär verklighet, så som jag upplevt det.

Att komma till insikt med saker och ting, kan göra jävligt ont!!!

Det kan frammana en hel del andra känslor också, men det som kommer för mej i stunden, är att det gör ont.

För just idag så gör hela jag ont inuti. Det värker av smärta, psykisk smärta.

 

Du kan sitta på din kammare och vagga i din trygghet, och tycka att jag är både barnslig och omogen. Att jag ska vara glad för det jag har och inte klaga så förbannat.

Men då ska jag tala om en sak för dej - Du, har inte levt mitt liv. Du, har inte en jävla susning om vad det är jag har i mitt hjärta och bär i mitt inre. Så några fjantiga kommentarer eller menlösa inlägg om vad jag borde, eller inte borde göra, det kan du ta och stoppa upp nånstans där det finns plats.

Jag säjer som Cherokee-indianerna - “Don't judge a man until you have walked a mile in his shoes”....

 

Eller i mitt fall - "Don't judge a woman until you have walked a mile in her shoes"...

 

Ibland så hatar jag mej själv för att jag är så godtrogen och lättlurad. Jag vill så gärna tro gott om människor. Vill så gärna att allt ska fungera och vara bra och fint. Men tyvärr är inte verkligheten sådan. Då blir jag ledsen och sårad och det slutar oftast med att jag får dra mej tillabaka och slicka mina sår.

 

Ofta handlar det om missuppfattningar. Man tror att någon eller något, är på ett visst sätt, och agerar efter det. Sen får man en känga i ansiktet och någon som anklagar en för det man gjort i god tro. Utan att ta reda på fakta.

Eller också visar det sej att det man trodde man hörde att någon sa, inte alls hade den mening och innebörd  man trodde. En missuppfattning som kan få ödestigra proportioner.

 

Ja fy fan, idag är en jobbig dag att leva. Det är många saker som kommer upp till ytan.

Allt för att solen sken och vårkänslor började bubbla i mitt inre........

 

 

 

 

 

Tack för idag kära dagbok - du är min ventil