Håll truten - om du vågar....

Han måste ju få ett eget inlägg, våran kompis på kusten.
För även om folk skäller och klagar på honom och alla hans släktingar, så gillar jag honom.
Känns som en ynnest att få vara hans kompis faktiskt.
Vem jag pratar om?
Jo, Måzart så klart! 
 
 
 
Fast han är ingen vanlig liten mås - nej, en stor fullvuxen gråtrut är det.
Klurig, charmig och väldigt medveten om sin plats här i samhället.
Med en näbb som fungerar både som tång och kniv...
Och magsyra som verkar kunna ta död på, och ta hand om vad som helst - levande krabbor, sill, bröd, chips...you name it!
 
   
               Han bär huvudet högt!                                                    Profilbild, varsågod!
 
I väntan på en liten godbit!
 
Med huvudet på sned i konversation med livskamraten!
 
Ståtlig "pippi"!!!
 
Mmmmmm.....brrrrrrrööööööööd!
 
...och ccccchhhhhhiiiiiippppppsssss!!!
MINA cccchhhhhiiiiiippppppssss!!!
 
I C U !!!!
 
Undrar om de' blir nå' mer här?
 
Kanske lika bra att dra vidare till nästa gårdsrestaurang!
 
Hej och tack för den här gången Måzart!!!
 
 
 

Semestern har börjat!!!

En hemmaslappardag, ja det är vad det blivit än så länge i dag. Inte att förakta!
Lång sovmorron i egna sängen - underbart!
Visst är det härligt att åka till kusten några dagar och bada salta bad, äta god mat och roa sej .
Men det är lika gott att komma hem och få gona in sej i hemmet igen.
 
Jag är inne på tredje semesterdagen, och det har redan hänt en hel massa saker.
 
Bilhaveriet där vattenslangen sprack och sprutade hett vatten i motorn är nu ett minne blott.
En verkstad i Lysekil fixade en ny slang och Lady'n är åter i bruk.
Livskamraten gjorde en provisorisk lagning, så att vi kunde ta oss tillbaka till Lysekil. Vulkband, slangklämma och en händig karl fixade det hela.
Den slangen hade sett sina bästa dagar!
Så nu sitter det en hel och ny slang mellan kylare och motor. Glädje!
 
Ytterligare glädje är -
  • Att det hände när vi stannade!
  • Att slangen sprack på en liten väg där det inte var så mycket trafik.
  • Att den inte sprack när vi stod på färjan, eller åkte på motorvägen!
  • Att det inte blev några följdskador...
Ja, även om det händer grejer som inte är så bra, så får man vara glad och tacksam för att det inte blev värre!
Det är något man borde tänka på oftare. I många situationer.
 
Ytterligare en händelse, som skakade om mej rejält - var att bli väckt mitt i natten. Panik - livlös person - livskamraten gjorde kompressioner, medan kvinnan på 112 talade om hur och vad som mer skulle göras.
Ambulanspersonalen gjorde resten.
Efter det skulle vi sova igen.
Gick inget vidare!                                               
 
Det som var positivt med detta, är att det inte ledde till något ännu värre. Personen överlevde!
Vi, var bara chockade. Tack och lov att livskamraten hade lugnet (!) att kunna utföra det som behövdes.
Själv hade jag hjärtklappning och fungerade inte alls...
I denna situationen så var min HLR-utbildningen inte till någon nytta.
Återigen - han är min hjälte, min fina livskamrat och man.
 
Men utöver omskakande händelser, så har vi upplevt massa fint och bra också.
 
Eftersom jag numera tar så mycket bilder, så har jag börjat ta med min lilla kamera också, utöver kameran i fånen. Älskar att dokumentera med foton! Så är det himla bra för minnet också, eftersom jag kan gå tillbaka och kolla på foton när och var saker och ting hände!
 
Här kommer en bildkavalkad från semesterns början....    
 
Lysekils enda (?) muralmålning...
 
    
                   
      
Det säjs ju att skönheten ligger i betraktarens ögon, och jag måste säja att jag kan inte få nog av allt vackert.
Älskar havet, vattnet, båtarna, klipporna, färgerna....
Det är nån sorts frihetskänsla som slår an hos mej.
 
       
                   
 
                        
     
Jag tycker om stadens (Lysekils) tänkvärda skyltar!!!
 
Gillar hela staden! Det är en underbar plats att vara på när det är sommar!
 
  • När vi åkte hem, så visade bilens tempmätare på....
 
  • Men när vi åkte in i ett åskregn en timme senare, så sjönk det (även om det bara varade en kort stund!)
 
Ja, vädret denna sommaren 2018, är minst sagt ovanligt. Jag klagar inte - nej, jag älskar det!
Värme dygnet runt!
Det är detta vi ska leva på i vinter, när snöstormarna ryter utanför knuten! 
Och det finns väl inget ljuvligare än varma sommarkvällar och nätter...     
 
 
Nu är det 26 grader ute och det småregnar! Luftfuktigheten blir inte bättra av att jag har en massa tvätt som hänger på tork! Funderar på om jag ska ta mej ner till någon av mina källare...
Har ju min lokal här nere i huset, där jag har mitt nya hantverksrum. Men sen har jag ju även min gamla "affärslokal" på Majorsallén. Där förbereder jag loppis och utförsäljning framåt höstkanten. Dock finns en hel del kvar att gå igenom...
 
Ja. får se vad det blir. Men det lutar åt hantverksrummet och en bra ljudbok.
 
(eller varför inte en bra bok på balkongen - intill vår "djungel" )
 
 
 
 
PS. kommer snart en ny blogg...
Han måste ju få en egen!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Räddning är nära

Gårdagen var en dag av både gott och ont. Liksom dagen idag.
Hungriga som vargar beställde vi sill och potatis. Några fördkrämda sillbitar och tre (3!!!)små potatisar + vattnig gräddfil i en liten skål var vad vi fick!!! 

Uno Svenningson levererade dock - Tack o lov. Hans musik och stämma sviker aldrig! 
Men dom som numera utger sej för att vara Nationalteatern, dom sög. Big tajm. Ingen känsla, kass röster - you name it... 
Snacka om att förstöra underbar musik!!! 

Nä, tur att det finns älgar i det läget. Man tager den tröst som finns att få!! 🍺🍺🍺🍺
Don Corleone var en pärla som ställde upp som chaufför i Lady'n - många tack Don Mikael 😎

En hel massa annat bra och dåligt kantade gårdagen. 
Precis som idag!!!

Glada i hågen styrde vi mot Smögen. På vägen dit såg att vi en skylt där det stod Gårdsloppis. Trevligt, tänkte vi och körde i pilens riktning. 
Det brukar vara kul med loppisar på landet/sommaren.
Vi parkerade utmed den smala vägen, där alla andra ställt sina bilar. Skillnaden var bara, att när vi stannade, så började det ryka och lukta från motorutrymmet!

Snabbt öppnade vi motorhuven, för att se ett moln av vattenånga och en smal, men skarp stråle vatten spruta ut från en precis sprucken vattenslang (mellan kylare och motorblock).

I det läget jublar man inte!!!

Det blev till att ringa en hel massa samtal, innan jag slutligen fick fatt på mitt försäkringsbolag och fick prata med en bärgare!

Jodå, helförsäkring med tillägg - inga kymmer, vi kommer!
Fast då kommer det roliga i historien. 
Medan vi väntade på bärgaren, så gick vi till framförvarande loppis - för att sysselsätta oss. 
Då visar det sej att mannen som hade loppisen även hade en nerlagd bilverkstad. 
Så vi fick med vulkband, slangklämma, en mejsel och en dunk vatten. 
Livskamraten, som inte är varken tappad bakom en vagn, eller född igår satte genast igång med operation "laga-tjock-som-fan-och-sprucken-armerad-vattenslang". 

Som ett litet plus så hittade vi ett par skitfina grejer på loppisen!!! 

Lady'n funkade med sin provisoriska lagning, ända fram till Lysekil och Don Corleones gata. Vi kunden avbeställa bärgaren och gå för egen maskin. 
Tack älskade livskamrat, för att du kan ta tag i situationer rakt av, utan att få panik eller bara ge upp. Du är min hjälte! 

Dagen blev ändå inte förstörd, för bästa hyresvärden, Don C. lånade oss en av sina bilar, och vi kunde starta vår resa till Smögen på nytt. 
Ja, jävlar vilken utmaning det är att vara bilägare ändå!!! 

Smögen var som Smögen är, och vi avslutade med ett helt ljuvligt bad i Kungshamn, innan vi åkte  "hem" till Lysekil igen. 

Nu sitter jag här på balkongen och skriver detta, i sällskap med Måzart...
Och om jag i stunden hade vetat hur jag skulle lägga in bilder, så hade du fått sett...
Men just nu känns tekniken mej övermäktig, och jag sparar detta till ett senare tillfälle. 

Det är fan inte lätt att skriva blogg på en liten, liten skärm på fånen...!!!

Ha det gött tills vi ses igen. 
Har du tur så kanske jag skickar en bild i all vänskap... 
C U friends 😘😍❤️

Nu går vi och badar!