Höstkänslor

När dagarna blir kortare och skymningen kommer tidigare. När temperaturen pendlar mellan kalla nätter och varma dagar och man har svårt att veta hur man ska klä sej. Samtidigt som tranor och svanar börjar göra sej klara för avfärd. Gässen verkar vara lite segare i starten. Men snart är det deras tur att resa härifrån också - mot värmen.
 
Frosten har ännu inte nypt tag i löven, med sina bitande kalla fingrar - så än så länge är det mest grönt. Endast några träd, några grenar här och var, börjar skifta i härliga höstfärger. Det mesta vissnar ner och återgår till mull. Rötterna bereder sej för vila, i den mörka årstid som kommer.
 
Bara några, blomstrande exemplar finns kvar på ängar och i diken. Röllekan är seg, likaså renfana och blåklocka. Dom kämpar tappert in i det sista, och lyser i kapp med höstsolen, när den visar sej.
 
På nattens himlavalv syns Mars fortfarande, likt en röd prick ovan horisonten. Månens faser fascinerar - likadant varenda månad. Stjärnhimlen blir tätare och tätare, dom nätter när molnen drar sej undan, till fördel för det blåsvarta magiska himlatäcket.
 
Det är en skön tid vi vandrar in i nu. Skön och lite bitter.
 
På kvällarna är det gott att tända ljus och små lampor - för mysfaktorns skull. Tända ett doftljus eller rökelse som fyller luften av väldoft. Det är skönt att krypa upp någonstans och bara få vara. Med en bok, eller musik. Kanske en talbok, om man föredrar att lyssna passivt. Det kan vara nyttigt emellanåt.
 
Speciellt om man är utsatt för mycket ljud om dagarna. Ljud, oljud, väsen, prat, tjat, skratt, gråt, skrik...
Alla dessa ljud, som kan bli till en kolossal ridå för ens inre. Man orkar inte tänka, orkar knappast svara - för all energi går åt till att orka med alla ljud, som verkar trängas för att komma in i ens öron.
 
Då gäller det att kunna selektera och prioritera. Vad, är viktigast att släppa in? Vad, kan jag sortera bort?
Hur, ska jag göra för att överleva???
 
Existensiella frågor, blandat med nonsens. Ältande, malande fraser utan mening. Underfundiga små klokheter och nypåhittade ord. Vad är värt att ta in? Vad ska sållas bort?
Tänk om jag missar guldkornen, för att jag koncentrerar mej på sanden!
Tänk om det som verkligen betyder något i det stora hela, bara försvinner i skrålandets symfoni!
Tänk om....
 
Eller tänk om jag inte ser!
Om jag inte ser en människa där han eller hon är. Om jag bara tar saker och ting för givet och missuppfattar situationer totalt. Tänk om mitt agerande leder till en smärre katastrof för någon annan...
 
Jag har haft en livlig och målande diskussion med Karma sista tiden.
 
Hon har visat mej saker jag inte velat se.
Hon har petat under huden och rispat på gamla sår.
Jag älskar henne för det!
 
Lika mycket som jag faktiskt inte vill ha henne i närheten, för hon orsakar smärta!!!
Smärta på djupet, som skakar om och förgör.
Förstör.
 
Men hon är alltings balans. Om inte Karma fanns, så skulle vi gå under av högmod.
Det gör vi väl i och för sej kanske ändå!
Men med Karmas hjälp så får vi åtminstonde en chans att se - och att bättra oss.
 
Så var jag alltså tillbaka på samma ämne som sist - when the shit hits the fan!
Det är ett väldigt spännande ämne, om man låter sej själv stå en bit utanför och betrakta det som faktiskt sker med en. Hela tiden med hjärtat med! Effekten blir bättre / värre / större / starkare, om hjärtat är med!
 
Det här låter som om jag är på väg in i nån form av livskris - vilket också är sant.
 
Sista tiden har varit både grym och på ett vis, nyttig. Men det mesta som är nyttigt, brukar smaka illa. Så och i det här fallet.
Det smakar så jävla illa att jag bara vill spy. Illamåendet ligger ständigt på lur och kroppen talar om för mej att den inte alls tänker spela med i nåt spel.
Falskspel.
 
Tankarna fladdrar och kroppen likaså. Är det verkligen så, att hösten - som jag älskar så, samtidigt får mej att bli lite låg. Deppig. Tankfull. Överkänsligt vardagskänslig. Skör, och samtidigt väldigt medveten.
Medveten om allt som sker - har skett - och som kommer att hända i framtiden (utan att vi ens har en liten, liten aning om vad).
 
Människans räddning och fall.
Ovissheten om det som ligger framför!
 
För vem har sagt att det finns en framtid?
Vem kan med säkerhet påstå att det finns en morgondag?
Så vitt jag vet - ingen!
 
Därför är det så oerhört viktigt, att vi lever NU!
Att vi förmedlar våra goda känslor och tankar, till dom som dom är ämnade för!!!
För utan den äkta kärleken, kommer allt att förgås.
Mitt liv, ditt liv, allas liv!
 
Nu känner jag mej nästan som nån sorts domedagsprofet, men - so what?
 
För om vi inte är rädda om varandra och tar tillvara på allt det goda som finns,
vad finns det då?
 
 
 
 

Karma

Karma rider genom tillvaron. Hon hugger där det ska huggas och hon delar ut dom pisksnärtar som behövs. Hon sköljer honungsmjölk över någon och regnbågslycka över andra. Hon ser inte mellan fingrarna.
Alla som ska, träffas av hennes godhet/hårdhet.
Karma finns - tro inget annat.
 
Du kanske inte väljer att kalla det Karma, utan nåt helt annat..
Öga för öga - tand för tand,  gör mot andra så som du vill att dom ska göra mot dej, paybacktime, som man sår får man skörda, som man bäddar får man ligga....     Ja, det finns många uttryck om det hela.
Själv tror jag på Karma.
 
Hon är fan inte snäll ibland, men då beror det väl på att man förtjänar just det.
Andra gånger är hon gudagod och kan få en att känna tacksamhet och lycka.
 
Att hon låter människor få sin skadeglädje och sitt hämndbegär tillfredställt, är väl bara en del av konserkvenserna av det hon gör - och beror enbart på vad iakttagaren ser/hör/upplever. Karma är aldrig elak eller orättvis - hon levererar!
 
Ibland kommer hon i "rättan tid" - ibland får man vänta och vänta och vänta.....
Men hon kommer!
Var så säker!
 
Ibland hoppas och tror man att man slipper henne - men vänta bara....!
Hon kommer!
Var så säker!
 
Ingen går fri!
 
Det handlar bara om hur vi beter oss i livet - i vilken form hon väljer att komma till oss.
 
Bara i år, så har jag träffat henne ett flertal gånger.
Hon har berett mej nöje och hon har skakat om mej rejält.
 
Det var trevligt/tillfredställande dom gånger hon gav mej nöje - det var å andra sidan nyttigt/lärorikt dom gånger hon gav mej en näsbränna och skakade om livet!
För det får man faktiskt säja att hon är bra på - att skaka om folk.
Både som för- och nackdel!
 
Det finaste är, att hon kan få en att uppleva och fatta sånt som man inte trodde man skulle känna eller behöva gå igenom. Det gäller bara att förstå att det är hon som kommer - och att hon gör det av kärlek - oavsett om det är via honungsmjölk eller hugg!
Det viktiga är att var och en kan förstå varför hon kommer!
Att man kan relatera till gott eller ont man gjort.
Det brukar aldrig vara svårt!
 
Det enda som krävs är en skopa sunt förnuft, en dos självkännedom, ett hyfsat bra minne och en jävla massa kärlek till livet, sej själv och sina medmänniskor!
Skulle tro att det finns folk som tror på Gud, på ungefär samma sätt. Men det vet jag inte - det var bara en tanke som slog mej i nuet. Jag kan ju inte relatera till något gudstroende, då jag inte själv tror på det viset.
I mina ögon är Karma mer rättvis, än den/det som kallas Gud.
Men återigen - det är min egen personliga tolkning av dessa två fenomen.
 
Som dom flesta (alla) av oss, så kan jag bara utgå från mej själv och mina egna tankar och känslor. Det är dom som format (och formar) mej till den jag är. Hela tiden. Under en ständigt pågående process.
Det har aldrig varit som det alltid har varit - var nåt jag läste nånstans. Det var så förbannat bra skrivet/beskrivet tycker jag. En ständigt pågående process...
 
Jag önskar jag kunde lyfta telefonen och ringa ett antal samtal idag. Men, för det första så finns det inga telefoner "i himlen" och för det andra så skulle han/hon, som jag tänkte ringa till därefter, inte svara (det vet jag utan att prova!). Fast jag skulle önska att han/hon kunde göra det ändå....
För det tredje så orkar jag inte!
 
Jag har varit hemma från jobbet några dagar, och däri ligger orsaken till att jag inte orkar. Magen har gjort sej påmind och jag har sovit och vilat bort en massa timmar. Men jag har även suttit vid datorn och skrivit emellanåt. Skrivit sådant som är bra för själen att få ur systemet, genom att sätta ord (i det här fallet bokstäver, som blir till ord) via tangentbordet.
 
Ingen kommer någonsin att få läsa det jag skrivit. Det är inte menat som nån sorts underhållning för någon, utan enbart ett sätt för mej, att komma vidare i vissa saket. Det hjälper mej att sätta ord på mina tankar.
Inte alltid verbala ord, då det kan bli fel i stundens hetta - men genomtänkta och välformulerade ord på ett papper/dokument i datorn. 
 
Jaja, här sitter jag och "pratar". Magen skriker - den här gången är det efter mat.
Så jag ska placera kroppen i köket, framför spis och bänk. Där ska jag försöka skapa nåt lockande som lilla maggen kan tolerera.
 
Utanför mitt fönster blåser vindarna. Det kommer vatten från skyn och himlen är jämngrå. Efter maten ska jag återvända till min säng. Den tryggaste platsen på jorden just nu.
 
Tack för ordet!
Eller orden, i det här fallet.
Lev väl!!!
Må gott!!!
Och ge aldrig upp hoppet om det goda i tillavaron och livet!!!
 
 

Åttatusen!!!! 💜💜💜

Tur att helgen var så bra, så man hade lite att falla tillbaka på!
För när små, små saker bygger på, så att frustrationen bara växer, då gäller det att ta det lugnt!
 
Efter jobbet cyklade jag en sväng.
Det var nödvändigt. Kände att jag behövde göra av med energi och bli lite trött i kroppen också...
 
 
Ibland kan jag faktiskt förstå folk som går på gym, eller utsätter sej för diverse kroppsliga utmaningar...
Fast min grej är att cykla eller gå. Då mår jag som bäst!
Cykla långt, i olika tempo - känna dofter och värmeväxlingar i luften...
Gå långt, så kroppen kommer in i en "andra andning" och liksom aldrig vill sluta...
Det, gillar jag!
 
Sen finns det saker jag inte gillar.
Och det är oftast saker som gör mej så in i helvete förbannad och frustrerad, att jag måste få utlopp för det i det jag nyss nämnde - förutom att det är skönt samtidigt.
 
Här är en sån sak:
 
 
Alltså, det gör mej så in i helvets skogstokigt förbannad över hur vi inom vården behandlas.
Precis som om vi inte är likvärdiga andra människor i samhället!
 
Detta skulle gällt politiker, läkare, poliser, statstjänstemän, ja män i största allmänhet!!!
Okej, även kvinnor i dessa positioner - men mest män!!!
 
Varför ska det vara så svårt att göra rätt???
 
Det finns väl ingen normalt funtad människa som vill jobba häcken av sej utan att få någonting för det?
Lön till exempel!!!
 
Visst, det är en sak om man jobbar frivilligt utan lön, som volontär eller ideellt eller så. Men om man har ett fast jobb och jobbar en del av den tiden utan att få lön - då är det tamejfan FEL!!!
 
Alltså, detta kan göra mej så arg så det bara kokar!!!
 
Vem i helvete har kommit på att detta är rätt och riktigt???
Den personen kan ju inte vara rätt och riktig över huvud taget....!!!!
 
(Ja, idag är en SåN dag!)
 
Orättvisor,  missförhållanden och bara vanlig "ren och skär dumhet" kan få vem som helst (som har förnuftet i behåll) att se rött!!!
 
NÄR ska dom som faktiskt bestämmer, fatta hur ologiskt detta är???!!!
 
Puh... Jag blir trött och andfådd bara av att skriva om det. Och då är inte jag drabbad. Jag har min dagtid - som jag får betalt för. Jag tillhör dom som har det bra, som får betalt för den tid jag arbetar.
 
Nä, dom som tillåter detta är ena riktiga fegkukar!!!
 
 
Det är till och med mera stake i dessa små uppkäftiga svampar!!!
 
Ojojoj, inget bra att sitta här och koka - får ta och byta samtalsämne illa kvickt, annars lär jag inte kunna somna ikväll.
 
Vad ska man då prata om, som lugnar ett koleriskt sinne...?
 
Jo, MAT förstås!!!
Medicinen mot allt!
Nåja, det var väl en sanning med modifikation - men det är rätt nära sanningen - se bara på min kroppshydda...
Mycket mat/medicin blir det!
 
Tänkte prata pizza igen.
 
Jag håller ju på att testa olika mjöl- och andra ingrediens-blandningar - för att hitta den perfekta glutenfria pizzabottnen.
 
Så i dagsläget så kommer jag inte att gå in på själva botten, utan ägna mej åt pålägget...
 
 
Lager 1.)  Hemmagjord salsasås och ketchup
 
 
Lager 2.)   OST!!!    Här är det lagrad brännvinsost...
 
 
Lager 3.)    Gul lök och vitlök - i tunna, tunna skivor
 
 
Lager 4.)    Oregano!!!   Och tunna, tunna tomatskivor
 
 
Lager 5.)    Salami och lufttorkad skinka
 
 
Lager 6.)   Mera OST!!!!
 
 
Lager 7.)   Läggs på efter att pizzan stått 13 minuter i 250°     -     Bearnaisesås!!!!
 
 
Sen är det bara att njuta av denna sjulagerspizza!
med en hemmagjord vitkålssallad....
 
 
Tunnskuren (hyvlad) vitkål, rapsolja, tistelolja, sötsur sås, pressad citron, salladskrydda, örtsalt, svartpeppar...
 
 
Efter en sådan måltid så mår man som om man är i himlen! Glutenfri botten ger ingen degkänsla och jag känner mej aldrig uppsvullen och övermätt, som efter en "vanlig" pizza. Bara att rekommendera!
Och som sagt - recept på botten kommer att komma...
 
 
Nu ska jag sjunka ner i soffan bredvid livskamraten - en liten stund, innan det är dags att samla energi (sova) inför morgondagens arbete och möte!
 
Känner att jag bara MÅSTE dela med mej av denna, som jag hittade på nätet häromdagen....
 
 
 
 
 
Natti!!!