Fjäder

 

Vaknade med värk i kroppen. Det är inget ovanligt, men idag kändes axlar och överarmar helt mörbultade. Har sovit dåligt flera nätter på grund av detta.

Gick upp, drack kaffe, kollade en del sidor på mobilen och försökte planera en bra dag.

Tiden gick och inget blev gjort...

 

Sen gjorde jag hummus. Har aldrig gjort detta förut, men blev inspirerad häromdagen. Kikärtor, vitlök, olivolja, sesamolja, salt, vitpeppar, sambal oelek och pressad citron - Mixa!

Det blev så in i h-vete gott!!! 😊 👌 😋

 

Sen försvann kreativitet och inspiration lika fort som en blinkning...

 

Tvingade mej själv att klä på mej och ta mej utanför lägenhetsdörren, gå ner för trapporna och öppna ytterdörren! Whaooow... frisk luft och fågelsång!

Satte mej i bilen och styrde mot berget (Kinnekulle, för dej som inte är bekant med hur jag fungerar och tänker). 

Väl uppe på berget så kom den där känslan av att inte kunna bestämma mej igen. Åkte och åkte och stannade som av en ingivelse, på Friluftsfrämjandets parkering intill deras stuga. Gick ur bilen, såg en skylt med "Naturstig" och tänkte okej, jag kommer ju ut  i alla fall!

 

Sen började jag gå den lilla stigen. Tankarna slogs om att komma i front och jag blev helt utmattad bara av att försöka släppa allt och koncentrera mej på att vara i nuet och se det som var runt omkring mej. Det tog säkert tjugo minuter + en kiss i skogen, innan jag kunde börja varva ner.

Sen gick det bättre, och jag kunde börja se !!!

 

Jag hörde fåglarna och såg den fina stigen som låg framför mej. Det doftade av granar och kall luft - och var alldeles kladdigt och slipprigt där jag gick  - tjälen hade släppt och marken var mjuk. Med det kom en frihetskänsla samtidigt som jag började att ta till mej av det som fanns runt mej.

Då släppte bomben - och jag fann mej själv stå och storgråta mitt i skogen. Hulkande och snyftande. Tack och lov alldeles ensam! Där stod jag rakt upp och ner och bara grät. Utan en tanke på att någon kunde komma och bli livsförskrämd.

 

När tårarna till slut började sina, så hörde jag återigen fåglarnas kvittrande och sång. Då fortsatte jag stigen framåt - och bakom nästa krök stod det två skogsarbetare och underhöll sina arbetsredskap. Dom var ute i området och röjde  - det hade jag registrerat medan jag gick i alla fall, att det var nynedtaget runt mej. Vi hälsade på varandra och jag fortsatte min vandring. Skit samma om dom hört min gråt eller inte - jag kände mej befriad.

 

När jag sen åkte hem ifrån berget igen, så ska jag inte sticka under stol med att jag blev störtirriterad!

För framför mej, och även i mötande trafik - var det 'triangelbilar' som stoppade upp. Jag vet inte var du bor och om du har samma "fenomen" hos dej - men här där jag bor, i Skaraborg/"ute på Västgötaslätta" så har vi en otrolig massa triangelfordon!!!  Det vill säja A-traktorer (så hette det i alla fall förr), som bara får köra i typ 30 km/tim!

 

Nu vill jag poängtera, att det inte är dom som framför dessa fordon som jag irriterar mej på (jo, till viss del - men det kommer jag till sen), utan bara det faktum att det är tillåtet över huvud taget!

Hur i helvete kan vägverk/transportstyrelse/regering tillåta detta?

 

Här har vi fungerande trafik på våra vägar, som förhoppningsvis rullar på som det ska utan störningar - och så kommer det fordon som endast får framföras i 30 km i timmen, och stoppar upp all övrig trafik. Meningen är att dom ska hålla så långt till höger det går och släppa fram bakomvarande trafik - MEN - ibland tillåter inte vägbredden att dom går ut till höger - ELLER - så är det är omkörningsförbud - ELLER så tror framföraren av fordonet att han eller hon är kompetent nog att köra i tung trafik ,utan utbildning eller erfarenhet och kör som om det var så!

Spelar ingen roll vilket - dom STÖR!!!

 

Det är tålamodsprövande och framkallar både irritation och ilska hos övriga trafikanter. 

Jag har sett omkörningar som fått mej att nästan tappa andan, och inbromsningar på grund av, som kunnat leda till allvarliga olyckor. Köer som växer sej långa och stoppar upp den i vanliga fall rullande trafiken. Vad är meningen med detta?

Ska det behövas flera olyckor där det konstateras att dessa långsamtgående fordon är orsaken?

Inte ens våra yrkesbönder får stoppa upp och försvåra trafikläget för övriga trafikanter - varför då dessa ungdomsförare?

 

För det är ju det det handlar om - även om jag nu sa att jag inte skulle anklaga dom som kör...

Till deras fördel så har dom lagen på sin sida (förutsatt att dom följer den).

Sen fattar jag väl att det är väldigt mycket smidigare för ungdomarna att ta den egna bilen (A-traktorn), än att vänta på en buss, ta moppen, eller bli skjutsade av någon - jag hade säkert också gillat idén om den funnits när jag var ung. Skillnaden är bara att när jag var i den åldern så var allt sånt bara fantasier. Inga barn  körde bil på våra vägar. Man fick höra att det var minsann lika farligt att köra för sakta, som att köra för fort. Alla skulle följa gällande hastighetsbegränsning i möjligaste mån. Det var då det.

 

Och nu ska tant tycka till ordentligt vad det gäller förarna av dessa slowgoing vehicles!
För en sak är ju om det är en person som fattar att han eller hon verkligen är ute i trafiken, med allt vad det innebär med regler, medtrafikanter och plötsligt uppkomna situationer. Men, när man ser att den som kör sitter och målar ögonen bakom ratten, eller hur föraren sitter och stirrar ner i knät (med största sannolikhet på en mobil), helt borta från verkligheten, ja då undrar man...

 

Sen ska jag i ärlighetens namn säja att det inte bara är förare av A-traktorer (vilka nuförtiden kan vara splitternya bilar och inte alls nån "traktor") som beter sej på det sättet. Vi vanliga bilister är likadana och det är alldeles för ofta som man ser förare hålla på med mobilen.

Totalt jävla livsfarligt den stunden det krävs blixtsnabb reaktion och koncentration!!!

 

Så förarmässigt är det nog inte så stor skillnad egentligen. Om man nu inte ser till utbildningen innan man får sätta sej bakom ratten och framföra ett fordon i trafik. Då är det en jävla skillnad!

Men det jag stör mej på, är att dom stoppar upp trafiken och frambringar situationer som blir farliga.

 

Ja, jag vet - jag låter som en gnällig gammal kärring som aldrig varit ung själv - men med ålder kommer även klokhet och insikt om saker man kanske tidigare aldrig reflekterat över på det sättet...

Det är lite som det där talesättet - När fan blir gammal blir han religiös 😂  

 

Det blev en jädrans utläggning i ett ämne jag egentligen inte tänkt att ta upp (nu igen) - men som bara pockade på och ville ut. Lika bra det. 

För när jag väl fått ur mej saker och ting så tenderar dom att inte vara så jobbiga eller stora längre. Det är väl det som är mitt sätt att filtrera. Synd bara att det måste uppta plats och energi innan det kan lämna.

 

Sen är det ju också så, att det är lättare att ta upp nåt externt problem och tycka till om, än det är att ta tag i sånt som gnager i en av andra anledningar - på det mer introverta och personliga planet. 

 

Och där är väl ytterligare en anledning och förklaring till varför jag reagerar så starkt på vissa saker. Som den introverta person jag är, så har jag mycket ensamtid till att fundera och tänka på saker och ting. Ibland gör det även att man fastnar i vissa tankebanor. Då är det till stor hjälp att kunna skriva av sej - att se tankarna svart på vitt så att säja. Det ger en viss distans och klarhet i det hela när tankeverksamheten kan fokusera på något utanför hjärnan en stund. 

 

Jag vet inte om du som läser är en introvert eller extrovert person, eller om du kanske är en "mix" och inte har så stora "problem" med detta. Många vet inte ens skillnaden mellan dom olika personlighetstyperna - men ibland kan det underlätta, då det gäller att förstå sej på andra människor och varför dom reagerar och agerar på ett visst sätt.

 

Nu har du fått läsa en hel massa utan en enda bild att vila ögonen på, så här kommer några bilder från Gårdagens promenad på Naturstigen (ja, jag började skriva detta inlägg igår, men fick avbryta).

 

 Kram från den gamla Fjädern 😉