Fjäder

Bra fråga kanske, men ibland kan man bara inte särskilja problemen.

Så är det just nu.

Humöret är det dock inget fel på 😃

 

Och nu så lyser solens första strålar in på mej 😍

Frisk luft strömmar in genom vädringsfönstret som står på glänt, och utanför håller stadens alla fåglar morgonserenad. Flaggorna vajar lätt och gårdagens blåst, är som bortblåst!

 

Vad är problemet då, kanske du tänker...

Ja, i det stora hela så finns det inga problem - jag lever!

Jag hade lyckan att vakna även denna dag.

Och just för tillfället smakar kaffet gudomligt gott.

Det skulle kunna bli början på en underbar dag - Jag vill gärna tro det i alla fall! 🤗

 

DET BLIR EN BRA DAG!!! 🙏

 

Eftersom jag inte är någon morgonmänniska, så är detta nästan ett unikum - att jag sitter vid datorn med en kopp kaffe - klockan sex på morgonen!

Ja, det är inte så att jag tycker illa om mornar på något sätt. Det är bara det att min kroppscykel inte har för vana att väcka upp livsandarna denna tiden på dagen i vanliga fall.

 

Och då kan man ju fundera på, vad det var som väckte dom idag...

Jo, ett av problemen jag pratade om i början.

Tandvärk!

 

Genom hela livet har jag haft förmånen att ha starka och friska tänder. Någonting som jag är ytterst tacksam och ödmjuk inför. Det har sparat mej både lidande och pengar. Vet inte om det kan ha något att göra med att min mor tvingade mej att äta benmjöl (!!!) när jag var liten?!

Det var i alla fall en rekommendation från någon hon litade och trodde på, som gjorde att jag under ett par års tid fick stå ut med en sked benmjöl, blandat i lingonsylt, varje dag.

Det tog många år innan jag kunde uppskatta lingonsylt efter det!

 

Nåja, tänderna har varit starka och det enda problem jag haft, berodde på att jag bet söndet en tand (på müsli!) en gång på 90-talet. Ovan vid tandproblem och skonad från tandvärk, så fattade jag inte att jag borde gå till tandläkaren och kolla skadan. Inte förrän efter några år, då det började besvära mej.

Då gjordes det en korrigering och en lagning av den utsatta tanden, och så var det lugnt igen.

 

Under åren har denna lagning dock bråkat en del, eftersom mina tänder sitter ganska tätt just i den delen av munnen 😁. Och nu är det alltså bråk på gång igen!

Det var det som väckte mej. Och det var det som fick mej att resa kroppen från horisontalläge till en mer upprätt ställning. Det pulsar inte lika illa om jag är uppe...

 

Och då kommer nästa problem.

 

För snart tre veckor sen, insjuknade jag i nåt som jag trodde var en grymmeförkylning. Med hög feber och ont i både kropp och knopp. Tog ett snabbtest för corona, för säkerhets skull - men det var negativt. I fyra dygn låg jag som en utslagen. Sen började febern ge med sej något och jag gjorde ytterligare ett snabbtest - som då var positivt. Alltså någon form av covid-19.

Nästa stadie var snuva, hosta, skrapig i halsen och heshet - grymmeförkylning 🤧.

 

Sen dess har febern, som gått upp och ner, gett med sej och kroppen värker inte längre. Men skiten lämnade nåt annat efter sej - yrsel, svävande huvudvärk som inte vill ta fäste nånstans utan bara finns där, och en ofantlig trötthet!

Sammantaget så känns detta sju resor värre, än att ligga i hög feber och inte kunna göra nånting - för jag är totalt tömd på energi.

Jag har försökt att tvinga mej upp om dagarna, men oftast fått lägga mej igen och sova mej genom dagen, och natten, och dagen efter...

 

Det vete sjutton vad som händer i kroppen, men jag antar att den kämpar för att bli av med 'vad det nu är som är fel', och därför inte orkar något ytterligare. Som att vara uppe en hel dag utan att behöva vila/sova till exempel.

 

Det tog två dagar efter jag blev sjuk, sen fick livskamraten samma symptom. Så vi har varit som två zombies här hemma i flera veckor nu...😴 😨 👎

Då är det guld värt att ha vänner som stöttar och hjälper 😍.

 

Det är flera som har erbjudit sin hjälp och för detta är jag ytterst tacksam 💝.

För det värmer i hjärteroten,  att se vem som finns där när det verkligen behövs 🙏.

Ibland är det inte dom man trodde.

 

Jag vill säja Tack till älskade Bästaste, för att du flängt omkring på cykel i stan, för att handla och leverera till sjukstugan! Utan dej hade vi inte klarat detta. För du har varit (och är) mitt mentala stöd.

Du finns där som luften i mina lungor 💖 Tack!

 

För att spinna vidare på andning och luft, så kan jag konstatera att den hjärtklappning som följde på utmattningen åter är tillbaka. Det är som om kroppen går in i skyddsläge igen. Ångest och nedstämdhet ligger på lur hela tiden. Detta är en enorm energitjuv.

För att försöka stärka hela systemet, så har vi tagit oss utanför dörren vid två tillfällen hittills.

Ena gången i bilen upp till Rådas utsikt. Där klev vi ur bilen, tittade på utsikten - och åkte hem.

Andra gången till Sjölunda. Där gick vi från bilen ner till sjön, tittade ut över vattnet  - och tog oss med möda tillbaka till bilen och åkte hem.

 

Den där sista trippen var på gränsen till vad kroppen orkade! Tungandade landade vi dock hemma, helt totalt slut. Det är skrämmande hur svag och orkeslös man kan bli!

Tiden med feber och värk verkar nästan som en "lek" i jämförelse med sviterna efter.

 

Det som är positivt är att man inte orkar ta in en massa "nyheter" och information utifrån. Det får i alla fall hjärnan att koppla av från världsproblem och elände. Även om det sipprar fram hela tiden så fort man slår på radio eller tv...

 

Så vad är det då som är värst?

Ja, jag har inget svar på det - för om det hade varit varje sak för sej, så hade jag nog kunnet fixa det.

I alla fall mycket lättare än nu. Men just det här med att vara så svag, det skrämmer.

Och då ska man ta i beaktande, att vi klarat oss undan lindrigt från detta jäkla virus!!!

Fördelen kanske är att vi nu skaffat oss naturliga antikroppar mot covid.

Men eftersom skiten muterar och jävlas, så kanske det inte funkar så - vem vet?

 

Efter några veckors uppehåll här i bloggen, så fick du nu ta del av en 'rapport från sjukstugan' 😉.

Önskar jag hade haft nåt mer positivt att skriva om. Men som sagt, humöret är det inget fel på, även om orken inte finns.

Nu håller vi tummarna här för att det inte ska bli några mer sviter efter C-19 och att allt går åt rätt håll. Känner att jag missat så mycket, både i naturen och på min arbetsplats under dom här veckorna.

 

Men man lär sej att uppskatta dom små sakerna i livet.

Jag blir glad när jag tittar ut och ser att skatorna bygger bo i trädet utanför balkongen. Dom bygger en liten bit ner, vilket jag lärt mej innebär att dom ska få lagom skydd för regn och lagom skydd för sol. Så det blir nog en bra sommar 😊

 

Nu ska jag sätta mej nånstans och försöka "flyta bort", för tanden pulsar och det värker i bröstet.

En önskan om bättring står ganska högt på listan.

 

Hej så länge.

 

/ Fjäder