Mer att tycka om - eller inte....

Åkte från jobbet.
Var på gott humör.
Tankade.
Åkte och betalade sista tidens verkstadskostnader för Lady'n - femsiffrigt!
Var inne i mataffären och handlade lite.
Åkte hem.
Men då händer det där underliga...
Humöret dippar och irritationen kommer smygande.
Varför?
 
Ja, jag har inget svar på det.
Det bara kom, så att säja.
 
När jag kom hem så var på väg att sätta mej ner, och bara ta det lugnt...
Då väljer lillkissen att testa sin "smidighet".
En STOR kruka, fylld av små fina kaktusar och suckulenter, far rakt ner i golvet.
 
Gissa hur mycket jord som fanns i krukan, och hur långt det spred sej...
Bland sladdar och högtalare!
Då var hon jävligt billig kan jag säja, den söta (!!!)  lilla katten.
 
Sopa, plocka skärvor, sopa mera - japp, så är livet med tre katter i huset...
varav en är hopplöst nyfiken, och ska tänja på alla gränser man kan tänka sej.
 
Blev mitt humör bättre?
 
Jaa, faktiskt!
För hon bevisade (återigen), att allt kan hända - när man minst anar det.
 
 
 
Ja, så kan det vara en vanlig måndag!
 
Nu har jag suttit ute på stentrappan och rökt en god cigarr, tagit en liten virre och bara njutit av tillvaron.
 
 
För äntligen har det slutat att blåsa. Nu är det vindstilla och ISKALLT! Men ack så skönt, jämfört med vindens pinande, som hållit i sej dom sista dygnen.
 
Ja, där fick du en chans att se den nya hårfärgen också. Inget himlastormande förändrande, men jag blev av med alla dom grå hårstråna, som dragit ner mej i deppigheten så fort jag sett dom. Sen råkade jag köra en inpackning "för mycket", så håret blev mjukt som silke. Men det är bara att hälla i stärkande produkter så det blir stadga i det igen...
 
Fick en CD med posten idag. Från en helt underbar tjej! Härligt!
Så nu ska vi lyssna och njuta!
 
 
Jobbade utan min Bästa arbetskamrat idag. Hon är hemma och sjuk. Illa!
Saknar henne!
Men som tur är, så finns hon "kaffekokerskan" i huset. Hon lyfter tillvaron, med sin humor och sitt sätt att vara!
Hoppas nu bara att Bästaste sköter om sej ordentligt, så att hon dyker upp i slutet av veckan. För även om vi har bra vikarier, så blir allting enklare när hon och jag jobbar tillsammans.
Har julpyntat idag, så hon ska känna sej välkommen när hon kommer tillbaka.
 
Ja, det är konstigt hur man kan "bli beroende" av en människa. Det händer inte ofta i mitt liv, men vissa människor hittar vägen rakt in i mitt hjärta. Sen stannar dom där för evigt!
 
Det finns ju den andra varianten också. Dom som man helst inte vill ha i sitt liv över huvud taget. Som tur är, så är dom lätträknade. Men dom finns!
 
Det är ju så, att man kan välja sina vänner. Men man kan däremot inte välja sin familj (eller släkt). Den får man liksom på köpet, när man tittar ut genom öppningen till livet. Sen får man göra det bästa av det.
 
Fasen också, så fort det blir kall och torr luft ute, så spricker mina händer. Ja, inte så att dom krackelerar och faller isär , men jag får såna där små jävla torrsprickor, som svider som elden. Inget mysigt alls. Och jag som är så beroende av att mina händer fungerar i alla situationer (heeela tiden), känner mej nästan lite handikappad när det blir så här. Får ta och leta fram nåt bra att smörja in dom med.
 
Nu tänker jag göra något av följande:
  1. Gå in i lekstugan och ta fram symaskinen.
  2. Gå ner till mannen som sitter framför TV:n
  3. Välja något av ovanstående!
Fast först tar jag nog vägen förbi kylskåpet...... (även om jag inte borde.....)
 
 
För det blir bara mer och mer av mej....... puh!
 
C U !!!