Fjäder

Ibland kommer dom.

Dom där dagarna man aldrig trodde skulle komma mer.

Dom tar en med häpnad och är knappast igenkännbara - från början!

Sen fattar man vad det är frågan om, och då smäller det till.

Ur dom djupaste hålorna kommer det elaka hånskrattet "-Trodde du verkligen du var fri nu? 😳

Har du glömt bort mej? Din följeslagare under så många år? Du kommer aldrig att bli fri från mej!"

 

Nej, det är väl så det är.

Har man en gång varit nere i hålan och vänt, så kan man tydligen alltid glida dit igen. Även om man inte tror det ska ske. Men ett utmattningssyndrom ger sej tydligen aldrig. Och jag har tre på mitt cv  😓

 

Men jag ska inte klaga.

Denna gången har det 'bara' handlat om total energikollaps. När inget funkar och hjärnan säjer till kroppen att sova. Bara sova. Hela tiden.

Så jag sov i ett par dygn. Fick tvinga mej att kliva upp långt fram på dagen. Nästa steg var att ta sej utanför lägenheten...

Vi åkte ut i skogen och satte oss på varsin campingstol, med varsin kopp kaffe. Där satt vi som två fån och lyssnade på träden och fåglarna. Tack och lov att vi är lika 'lättroade' båda två 😏 

Kände skogens dofter och såg trädandarna dansa ovanför oss...

 

När vi kände oss klara så fortsatte vi hem till finaste vännen på landet. Där blev det ytterligare kaffe, lite katthealing och trevligt samtal. Atmosfären i och runt hennes hus är läkande i sej - och det vilar ett lugn där hon bor.

 

 Resten av den dagen gick i långsamhetens tecken. Med några små försök till att göra nåt vettigt.

 

❤

 

Som skönt är, så har energin återkommit och livet börjar kännas som det ska igen.

I veckan som varit nu så har det varit mycket förberedelser för nyöppnandet av vår loppis. Städa, plocka om, plocka fram "nytt", fixa i tält och trädgård. En helt underbar känsla att få vara ute i friska luften, på landet och jobba. Plantera lite blommor i utekrukorna, lyssna på rödhakens sång i hästhagen intill, prata med Sixten katt som gillar sällskapet när han är ute...

Och sen gå in och ta en fika och prata, hjälpa till med något inne och kolla hur våra små plantor växer...

 

 

Det behövs inte mycket för att man ska bli glad och känna lycka. Och intill den står en orkidé som också har en hel massa år på nacken. Den fick jag av Livskamratens bror med fru, när jag öppnade min lilla affärslokal i stan för många herrans år sedan. Nu bär den knopp igen. Tror den har blommat mer eller mindre hela tiden sen jag fick den! Växter är fantastiska. Och när man haft dom så länge så blir dom som en gammal vän 💚 Man ska vara rädd om det som lever!

 

❤

 

Nu är vi inne i den period på året då allt levande skjuter fart igen. Det kan se grått och tråkigt ut, men under ytan gror det av liv. I vattnet, under barken, i jorden...

Det är naturens pånyttfödelse och det är lika underbart vartenda år. Första tussilagon, första blåsippan och så vidare. Så underbart att man aldrig tröttnar på detta återkommande fenomen år efter år 💛. Och vem längtar inte efter solen, värmen, den gröna frodiga naturen och allt som komma skall... 

  

❤

 

Häromdagen när vi satt på balkongen så fick vi se "Guds hand" över hustaken. Kanske lite för många fingrar, men vem vet?! 😅

 

😉

 

 

❤

 

Nu är det snart dags för lite mat. Det får bli en god omelett idag. Det enkla är oftast det godaste, även om det är roligt att stå i köket och skapa. Men gårdagens potatismos och köttbollar var inte heller dumt...