MENY
Vi har kommit några dagar in i juli och lilla svärmor har fyllt 91 år.
Det blev en roadtrip runt Kållandsö och Kinnekulle, med stopp för olika kulinariska intag. En trevlig dag med mycket prat, skratt och minnen som kom upp.
Livliga diskussioner...
Ett hemmagjort födelsedagskort...
...och många telefonsamtal 😂😂😂 !!!
Telefonen följde med eftersom vi var inne i butiken där den är köpt och dom fixade en grej. Sen ringde den (!) när vi var ute och åkte 😂 - fungerade skitbra som "mobil" alltså ! 😎
Det var ett skådespel av molnformationer när vi satt uppe på utsikten på Kinnekulle...
Dagen efter var dock inte lika trevlig, då jag var tvungen att ta kontakt med vårdcentralen på grund av värken i min tumme 👎. Det blev en akuttid, först till VC och efter det till KSS.
Väntrum nummer två... av dagens sex...
Där röntgades lilla tummen och man konstaterade att det var en fraktur på yttersta benet. Inte konstigt att jag har haft så ont! 😏
Dom undrade naturligtvis varför jag inte åkt in tidigare - när det hände till exempel!
Men det var som jag sa, jag ville inte belasta vården med "ont i tummen" en midsommarafton. Med facit i handen så hade det troligtvis varit bättre för min del, men återigen när man vet hur vården går på knäna just nu så vill man ju inte komma i onödan så att säja.
Eftersom lasarettet här i staden där vi bor (Lidköping) håller på att monteras ner bit för bit, så fick jag alltså åka på en akutröntgen till Skövde. Därmed fick vi också tillfälle att se det nya bygget, som är en av anledningarna till att det inte blev nån röntgen gjord här i Lidköping!
Stort, var första intrycket.
Krångligt var det andra.
Och precis som i allting annat så fanns det en svag länk mitt i allt det högtekniska - allt som skrevs och skrevs ut var på vanligt papper som man skulle bära med sej och lämna vidare. Mycket lappar blev det!
Informationen på skyltar och utskrivna lappar om var och hur, var inte heller lätt att ta till sej. Men den fanns på många språk...
Akutrum - i väntan på att bli gipsad
Som alltid så är det dom vanliga människorna, i det här fallet sköterskor, läkare, assistenter och all annan personal på golvet, som får se till att allt fungerar 😍
Och det måste jag säja - från att ha varit på VC här i stan klockan 11, så var jag undersökt, röntgad, gipsad, klar och hemma klockan 17. Då hade vi suttit i sammanlagt sex väntrum, gått igenom hela vårdapparaten för akutfall och rest fram och tillbaka till Skövde under den tiden.
Och så gott som all vårdpersonal vi träffade under dessa sex timmar var trevliga, informativa och hjälpsamma på alla sätt och vis.
Sen kan jag ju inte låta bli att undra hur förloppet hade varit om vi hade haft lasarettet igång här i stan...
Är dock oerhört tacksam att ha fått hjälp med lilla tummen! 🙏 💜 🙏
Sen är det en helt ny upplevelse för min del, det här med att vara gipsad. Har aldrig brutit något tidigare i mitt liv, tack och lov. Och detta var väl ett av dom minsta benen att bryta i kroppen, som jag lyckades med. Bara att hoppas det läker som det ska. Det var ju som tur var inte högerhanden 🤗
Men fy fan vad ynklig och självömkande jag känner mej stundtals 😖.
Det värker och pirrar och ingenting jag gör går att göra utan vänsterhanden verkar det som...
Fast jag har ett rött fint gipspaket 😋
Nä, humöret är verkligen inte på topp.
Men det verkar det däremot vara i alla dom bilar som åker förbi nedanför, på gatan 😉. Det är cruising på Power Big Meets andra och sista dag. Ett litet privat party i varje stor jänkare som åker förbi. Igår var det mer finbilscruising känns det som. Då kunde vi se otroligt fina bilar. Det kan vi i och för sej idag också, men det är som sagt mer party och pilsnerhäckar idag 😅. Jag beundrar alla chaufförer - om jag bara hade ett par procent av deras tålamod... 😊
För i nuläget verkar nerverna ligga utanpå och irritationen bara vibrerar. Har inte ett uns tålamod. Från 0-100 på 0,0 så att säja 😕. Det verkar som om det där lilla benet i tummen är direktkopplat till psyket, för även om tummen värker stundtals, så är jag på gränsen till att bryta ihop mest hela tiden... - och JA, jag vet att jag gnäller, men jag bara måste få ventilera och släppa ut.... 🙃
Det spelar ingen roll att "det kunde vara värre och att det finns dom som har det mycket värre" just nu. Man är sej själv närmast och det är den verkligheten jag lever i.
Från det ena till det andra igen - fan, vad mycket olika sorters musik det spelas hos dom som glider förbi. Det är allt ifrån Eddie Meduza till Carola. Sextiotalstoner och bordellmammas visor i en salig blandning. V8-orna mullrar skönt mellan husen och det går inte att ta fel på glädjen och stämningen därute. Det känns ganska skönt. Som en sorts ventil för min egen frustration...
För tillfället regnar det inte, vilket det gjort mesta delen av tiden igår och idag - det bidrar så klart också till partylustan hos alla inblandade. Med tanke på hur långväga en del av dom är så får man hoppas att resten av kvällen och natten blir bra.
Nu ska jag gå ut på balkongen och ta del av festyran.
Kanske återkommer med några bilder om en stund....
Kanske återkommer med några bilder om en stund....
Det blev ett bildcollage från tredje våningens utsikt..... 😉
Och dom har en vakt som går runt och pratar med folk också. Superfint ordnat med allt. Heja dom!
Nu ska vi se om det går att slappna av till en film, eller om ljudet utifrån är allt för påträngande 😉
Känner att jag behöver en annan verklighet att fly till just nu.
Ibland är det bara så!
0