Fjäder

kan INTE va' jag!!!

 

Hon ser nyvaken ut, fast jag vet att hon varit vaken och uppe hela dagen.

Hennes ögon är små och syns mej rödkantade. Ögonvitorna är inte vita, utan har en gråblå ton.

Hennes hår är alldeles för kort, lite rödbrunt och blekt, med tydlig utväxtkant. Det spretar och stretar åt alla håll, där det inte ligger alldeles platt och slickat mot skallen vill säja.

Människan har ingen stil!

Hängmage, hängbröst och löst hull överallt. Ingen kroppshållning, bara plufs och fluff...

Hon ser glåmig och tråkig ut, helt utan livsgnista och glädje.

Alldeles för lätt ser jag henne peta i sej både kakor och godis och allehanda onyttigheter. Inte heller säjer hon nej till alkoholhaltiga drycker.

Jag har inte sett henne träna eller ens röra på dököttet på hur lång tid som helst nu. Hon flåsar som en ångvält vid minsta kroppsansträngning och verkar tro att livet består av att sitta på den stora rumpan hon lagt sej till med.

Undrar om människan någonsin kommer att rycka upp sej och bli som folk igen?

 

Nej, den jag ser i spegeln kan INTE va' jag!

 

Själv är jag pigg och alert, har gnistrande klara grågröna ögon och kritvita ögonvitor. Mitt hår är blont och tjockt med några vackra grå stänk.

Kroppen är vältränad och smidig och jag tränar regelbundet för att hålla mej i form.

Jag tänker mej noga för vad jag äter och dricker. Dricker aldrig kaffe som surrogat för nånting jag borde göra istället. Nej, aldrig.

Jag använder min fantasi och kreativitet dagligen till det jag vill göra och tycker är roligt här i livet.

 

Nu blir mitt jobb att försöka få dessa två personer att bli EN.

Det måste gå!

Stora kostnader blir det. Svett, tårar och lidande.

Men vinsten kommer att vara värd varje ansträngning på vägen mot det perfekta livet.

SÅ, nu har jag bestämt mej!

 

Men först ska jag äta upp den mumsiga chokladbiskvien och sörpla i mej kaffet, medan jag läser klart min braiga bok, denna underbara sensommardag...