MENY
Callet you cometh I - eller rätt och slätt Roparudden 😅, för det var där vi gick häromdagen.
Längst ute på Kållandsö, vid Ekens skärgård, strax utanför/intill Läckö slott.
Det var ett sagolikt skönt väder att vara ute och gå i - trots att det blåste ordentligt där vinden fick tag. Men vi gick i skogen och sen hade vi vinden från rätt håll, så vi var i det närmaste helt befriade från den ganska kraftiga vinden. Det var 15 grader varmt, vilket var helt ljuvligt - och det var ett magiskt soldis - helt perfekt väder för att vandra i naturen. Naturligtvis blev det många bilder - och här kommer en del av dom...
Klicka på länkarna för musik!
Jag älskar att gå bland träden i skogen! 💚
Och där stod han ute på udden och ropade... 💛
Där kallade man på färjkarlen för att komma över sundet till andra sidan
Fantasin kan skena när man ser naturens skapelser.
Är detta två älskande eller en kamp mellan stammar?
Buffy Sainte-Marie (do you follow my twisted mind?)
Rätt som det är så dyker slottet upp, som en hägring på en klippa...
Här kan man sitta och fantisera om allt vad som ägt rum genom tiderna på detta slott.
medan blåsipporna uti backen står... 💜
Ja, det var en ljuvlig promenad runt Roparudden. Den kan man med fördel gå andra årstider också. Dock bör man passa sej under den "hala årstiden" eftersom klipporna blir förrädiska under isen.
Men nu var det torrt och fint att gå och man kunde slappna av och bara njuta.
🙏
En annan sån där helt underbar promenad blev det häromkvällen. Efter en heldag vid köksbordet då jag gjorde färdigt det sista på"kattkappan" så tog vi oss till Kinnekulle. Där åkte vi in i stora stenbrottet och parkerade. Sen gick vi runt brottet. Det var helt vindstilla.
Bara fågelsången hördes - korparnas korpande i luften, gässens snattrande i sjön och småfåglarnas kvitter i träd och vass. Och inga andra människor!!! Bara vi två! 😍
Jag letade efter Kinnekullemusik på Youtube - och hittade denna med Lasse Dahlberg, där han spelar i Munkängarna. Jag tycker den är vacker! Så det får bli musiken till stenbrottsbilderna 😊.
Ett ställe dit jag för övrigt inte kan åka utan att tänka på min älskade moster och morbror. Vi hade ett "eget bord" i brottet - där firade vi min livskamrats födelsedag med mat och med whisky för ett antal år sedan. Nu är det ett minne blott - men ett mycket kärt sådant! 😘
💖
En annan sak som har med minnen att göra!
Jag har ganska stora händer - en bred handflata och långa, knotiga fingrar. Inga frökenhänder precis 😉, men dom har skänkt mej mycket glädje och njutning genom åren... 😊
När jag tittar på mina händer så ser jag min fars händer i dom.
Med ytliga blodådror, lite sneda fingrar - och väldigt mycket kraft.
Däremot kan jag inte få bilden av mammas fingrar för mej...
Jag har inga minnen av hennes händer!
Det känns vemodigt och lite konstigt - sorgligt!
Men det är väl så det är med minnen - dom starkaste fastnar!
På tal om minnen, så satt min väninna på landet och jag tillsammans häromdagen. Vi eldade i hennes kamin, drack kaffe och åt en hemmagjord liten "bakelse", medan vi plockade med grejer som ska ut i loppisen nu i vår. Eftersom hon är dryga tjugo år äldre än jag, så har hon helt andra minnen av saker och ting än jag har. Det gör att vi har jättemycket att prata om...
Vi tog fram en skokartong med små figurer, som jag fått av Bästaste 😍.
Det började med själva skokartongen - en kartong för en barnsko i stl.33 med det facila priset: 4.75.
Redan där hade vi massor av tankar, minnen och diskussionsämnen 😚
I nämnda kartong fanns det små figurer. Det var tennfigurer och plastfigurer. Dom flesta föreställande indianer - från den tiden då barn lekte "indianer och vita". Några var nog såna som man fick i botten av flingpaketen förr (i Kalaspuffspaketen och Corn flakespaketen så fanna det små samlarfigurer "förr i tiden" 😉), andra var hemmagjorda tennfigurer och ytterligare andra var detaljrika plastfigurer som man kunde köpa i leksaksaffären.
Det gav oss mycket glädje i att se alla dessa gamla leksaksfigurer och vi hade mycket att prata om.
Ytterligare figurer som var med var små djur, gjorda i ett supertunt plastmaterial, troligtvis från 1940/50-talet. Så fantastiskt att se dessa "leksaker" från förr...
Om man jämför med dom leksaker som finns idag i tusental, så var nog detta ganska ovanliga tingestar. Jag har då aldrig sett nåt liknande, och det hade inte min väninna heller.
Vi fick även en annan sak som det fanns mycket att prata om - nämligen veckotidningar från 1929 och framåt... Vilka underbara annonser vi hittade!
🙂
Ja, och på tal om Bästaste, så var vi två ute och gick på Kinnekulle idag. Återigen (för min del) runt kalkstensbrottet och vidare ner mot kalkbränningshögarna. Så otroligt trevlig och skön promenad! Även hon och jag pratade minnen - vi träffades ju på ett gemensamt arbete för snart tjugo år sedan. Så vi pratade om arbete, arbetskamrater, arbetstagare (vi jobbade inom vård & omsorg) och allting runtikring vårt gemensamma arbete... Nu är det ju många år sen vi slutade på denna arbetsplats och den finns inte längre kvar i den form som då vi arbetade där. Men minnena finns kvar.
Så även minnena av arbetslivet som sådant - väckarklockan som ringde alldeles för tidigt och man var tvungen att släpa sej upp oavsett hur man mådde eller kände det.
Sen tog man sej till sin arbetsplats och träffade sina arbetskamrater och eventuellt sin chef, om denne fanns på plats. Vare sej man gick ihop med dom man jobbade med eller ej, så var man tvungen att arbeta tillsammans och hålla en god ton, åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan.
Meningen var väl att alla skulle jobba för samma mål, och ha ungefärligt lika värderingar - men redan där sket det sej...
Jag har alltid haft svårt för att följa "fårskocken" och rätta mej i ledet, så jag tycker att dom flesta år och dom flesta arbetsplatser enbart varit jobbiga. Att arbeta tillsammans med människor som har så helt andra värderingar och tankar än en själv, kan vara oerhört påfrestande och depraverande. Därför ser jag mitt arbetsliv i stort som något jag bara måst utföra, undantaget vissa arbeten där jag verkligen känt att jag gjort skillnad och trivts med det jag gjort.
Men, genom att ha arbetat på många olika arbetsplatser och med väldigt många olika människor, så har jag även haft turen att träffa på likasinnade och folk som 'fastnat på mej' på ett eller annat sätt! Det är jag oerhört tacksam för! Dom är en handfull, men en kraftig sådan.
Lika tacksam är jag över att slippa arbeta numera - jag gör det jag vill och mår bra av - inte sånt nån annan talar om för mej att jag ska göra, och som strider mot min egen tro och övertygelse.
Det är skönt att vara pensionist 😍
Vattnet glittrade så ljuvligt vid den lilla fiskesjön i brottet idag.
Där satt vi Bästaste och jag, och drack kaffe och åt hemmagjorda "bullpinnar".
Och om du undrar vad "bullpinnar" är, så är det ungefär som 'fattiga riddare':
Jag brukar köpa fryst, skivat glutenfritt bröd. Då får man två kantbitar i varje förpackning. Dom här kantbitarna brukar vara ganska torra och tråkiga och blir alltid "över!. Men med mitt tänk så ska inget förfaras, så jag kom på att man kan göra jättegott fikabröd av dessa kanter.
Jag brukar samla dom i en påse i frysen, och nu tog jag alltså fram dom och skar dom i centimeterbreda stavar. Jag la dom i ett fat med uppvispat ägg, så att dom drog åt sej vätskan helt och hållet. Sen stekte jag dom i smör, tog upp dom och rullade dom i en blandning av strösocker och kanel. Sen fick dom kallna och efter det frös jag in dom , efer att ha "smakat" ett antal för att kolla om dom blev bra/goda 😅 - det blev dom!!!
Så det kan jag tipsa om utifall du har kanter som blivit lite trista. Detta var vanlig glutenfri limpa, men det funkar med vilken sorts bröd som helst. Kanonbra att ha med som fika ut på utflykt - eller när man känner för nåt litet sött, gott till kaffet..... 😉
Eftermiddagen har jag ägnat åt att vara ute på balkongen. Först var det ommöblering/placering av diverse krukor samt rensopning av balkongmattan. Sen blev det nån timme med en god bok i solskenet. Nu känns kinderna lite strama av solen och kroppen lite lagom trött. Så jag antar att det är på sin plats att sjunka ner i fåtöljen och bli underhållen en stund innan det är dags att sova...
💛
0