Fjäder

En ny dag
Tidig morgon. Solens strålar strilar genom persiennen. Andetag. Lugna, harmoniska, avslappnade.
Nyss stötiga, upphetsade, tunga. Nu hörs bara ljudet av gräsklipparen nedanför. Någon som arbetar för att andra ska ha det fint. Andra som inte arbetar alls. Bara existerar i nuet.
Närhet. Svettiga kroppar. Spännande trygghet, hand i hand.
Klipparn försvinner, fågelsång tar vid.
En mås skriar "- Kom till havet....."
Trafiken rullar igång på gatan utanför. Däckljud som försvinner. En känsla av stillhet, drömlik, ljuv.
En ny dag tar sin början.
 
 
 
Fördelen - eller en av dom - med att vara pensionist, är känslan av frihet 💚. 
Prioriteringslistan ser helt annorlunda ut än när man var inne i systemet och la massor av timmar på ett arbete man kanske egentligen inte ville ha eller passade för. Nej, jag säjer inte att mina arbeten varit fel - jag vill bara understryka att det nog inte varit mina val om jag hade fått välja fritt.
Jo, det sista - att arbeta med växter och närheten till naturen. 
Men att arbeta med vårdande var aldrig mitt val. Det var omständigheter och tillfälligheter som fick mej in på den banan. Före det, hade jag själv valt att arbeta med kropps- och helhetsvård. Något jag försökte att bibehålla även då nya utmaningar uppenbarade sej. 
 
Men med facit i handen, och förhoppningsvis flera kilo mer vetskap om mej själv så kan jag bara konstatera att jag aldrig skulle ha sagt "ja". Vilket i och för sej varit min stora akilleshäl genom livet - att säja "ja", utan att tänka på innebörd och konsekvenser. Oftast bara för att hjälpa någon annan och att undvika konflikter. Så dumt!
Så otroligt dumt!
 
Nu funkade det ju hjälpligt i alla fall, det här med att ta hand om stela och värkande kroppar och agera samtalspartner i frågor om kropp och hälsa, samtidigt som jag vårdade och agerade inom omsorgssektorn på ett vanligt lönearbete.
Ett tag i alla fall!
 
För mitt i allt arbete med människor, så kunde jag fly in i kreativitetens och fantasins värld med mitt hantverk och allt vad det medförde. Det var tre, som jag inser nu så här efteråt - tunga bitar, samtidigt som jag skulle ha ett privatliv som mamma, vän, partner - och bara jag också. 
Varje bit för sej hade säkert fungerat bättre, men eftersom den där förmågan att alltid säja "ja" - plus ett stort mått av envishet (!) alltid tog över, så blev det liksom lite för mycket.
 
Utmattninssyndrom med allt vad det innebär, tre gånger på lite drygt dubbla antalet år är faktiskt en erfarenhet jag hade velat undvika. Naturligtvis har jag fått kunskap och lärdom av det jag gått igenom. Men allting kostar.
Nu är ju människan en anpassningsbar varelse, så allt kom ju inte på en gång, så att säja. Det smög sej på liksom. Tills det var för sent att hejda över huvud taget.
 
Men - nu kan jag styra min tid. Jag kan säja "ja" eller "nej" utifrån min egen känsla och vilja. Faktum är att jag har lärt mej att säja "nej", för mitt eget välbefinnandes skull. Det är inte farligt, och man skadar inte andra människor genom att prioritera sånt man själv mår bra av. Och skulle det vara så att någon tar mitt "nej" som nåt personligt eller negativt - ja, då ligger det hos den personen, inte hos mej. Det här är svårköpta erfanheter, som tar tid att lära sej och förstå - men ack så viktiga för det egna måendet. En del kan det redan från början, medans andra (som jag) måste gå den hårda vägen för att inse fakta.
 
Men nu ligger detta till största delen bakom mej. Visst trillar jag dit ibland nån gång, för det är alltid svårt att bryta en vana eller ett livsmönster - men det går!!
Allt går om man bara ger sej fan på det. Och går det inte första eller andra gången, så kommer det ändå att ändra sej på sikt. Det är i alla fall min erfarenhet och tro.
 
*****
Nu är morronkaffet urdrucket och på himlen samlas moln. Väderprognosen säjer att det kan bli regnskurar under dagen, så min plan för dagen verkar bli bra. Vi ska nämligen fylla på och prissätta uppe på loppisen idag. För till helgen är det dags igen. Då ska vi ha öppet både fredag och lördag är det tänkt. Vi är ju väldigt väderberoende så som vi har vårt upplägg just nu, och dessa dagar utlovas både sol och minimalt med blåst. Då passar vi på att köra två dagar i sträck. 
Bara att lita till meteorologerna alltså 😄 och hoppa satt deras gissningar slår in!
 
 
För det här med loppis är verkligen en av dom saker som jag kan kalla "min grej". Jag stortrivs!
Så har jag ju två likasinnade att jobba ihop med - livskamraten och väninnan. Vi har jättekul, även om det är mycket arbete som ska göras innan vi kan slå upp dörrarna var gång. Och än så länge har vi saker att fylla på med vartefter det försvinner. Väninnan hade ju massor av utrymme i sitt tidigare boende och vi hade ju loppisen i "Röda huset" bland annat. Så grejer råder det ingen brist på. Inte heller variation av grejer...
 
Men snart är det dags för frukost, för nu börjar magen knorra 😉 
 
Delar med mej av några bilder från västkusten innan jag avslutar...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det var en liten blandning av bilder från Orust, Flatön, Hunnebostrand och Malö strömmar. 
 
Det var allt ifrån den här "pensionerade gamla Fjädern" 😊
Peace and Love - over and out!
 
  // Fjäder