Fjäder

Zombiefeather....
Ett litet livstecken, från en som tappat gnistan.
Helt orkeslös och utan energi. Ja, så ser livet ut just nu.
Går mellan sängen, datorn och lekstugan. Hamnar i köket ibland, och petar i mej nåt.
 
Sover. Mycket. Och länge. Ofta.
Det är som om kroppen kräver vila och sömn.
För övrigt mår jag ganska bra...
 
Bortsett från illamående, fladder och lite annat.
Så länge jag är hemma vill säja!
 
Tog mej till stan i fredags. Till den stora matbutiken.
Just i fredags, så var den mycket större än den brukar vara.
Kände paniken komma krypande utefter ryggraden, och fick stålsätta mej för att inte bara lämna allt och rusa ut.
Som tur var, så fick jag den obligatoriska kramen (Tack älskade vän!!!)
 
Så handlingen avklarades och jag kunde fara hem till tryggheten.
 
Men det blev likadant igår.
Livskamraten ville att jag skulle följa med till grannbyn, då han hade ett ärende dit.
Det enda jag behövde göra var att sitta i bilen.
Det gjorde jag. Men jag hade hjärtklappning och ångestillamående under hela resan.
 
Min kropp vill säja nåt till mej, och jag försöker att lyssna på den. Men jag måste ju ändå prova att göra saker och ting, för att stärka mej själv. Även om det misslyckas i en del av fallen.
La mej i alla fall och sov när vi kom hem igen.
Låg blickstilla i tre timmar, och sov som om någon klubbat mej.
Mycket knepig känsla. Det var som om alla viljestyrda muskler strejkade.
 
Men som sagt. Utöver detta så mår jag bra.
När jag kommer vidare och upp igen, så blir det säkert bra.
 
Pratade med söta dottern nyss och hon undrade vad jag gjorde.
Sa att jag sitter och skriver blogg och gnäller...
" - Gnäll om det känns bättre, men sen får du gå ut och gå en promenad, för det är det enda som hjälper..."
 
Underbara kloka dotter! ♥ ♥ ♥
 
Ska försöka peppa mej själv till att gå utanför dörren. Men det är inte helt lätt, när det känns som om hela systemet är satt på sparläge.
Men inget ont som inte har nåt gott med sej - för hjärnan vilar också. Är tacksam för att kropp och knopp samarbeter denna gången!
 
Det var allt från Fjädern på landet för denna gången.
Hoppas vara piggare nåsta gång jag ger ett livstecken ifrån mej.
 
 
 
 
 
 
Britt-Mari Jonsson

Åh nej vad ledsamt🌺 Sänder dej många blomster o kramar. Hoppas du får kraften tillbaka snart.💐🌸🌷🌹🌻🌼

Svar: Tack snälla du! <3
Anita J. Jonsson

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress