Fjäder

Hej!

Idag är det påskafton och vädret börjar närma sej vårlikt 😍

Själv är jag mej dock inte riktigt lik...

Har liksom tappat gnistan 😶

 

Antar att det ligger i släptåg efter coviden, för den vill liksom inte släppa greppet helt. Sen har ju den utdragna tanden lämnat spår efter sej som inte är så trevliga...😩

Men, jag har jobbat/arbetstränat i veckan som var - och det har funkat. Mycket tack vare underbara arbetskamrater och arbetsledare 😘. Ni är bäst!!! 🙏 💚 💝

 

Men det känns som om någonting fattas mej.

Livsgnista, framtidstro, lite jävlaranamma eller nåt annat kul som kan sätta fart på livsandarna.

Men det är som jag sa - covidskiten har lämnat spår. Den vägrar att släppa både kropp och själ - och det är fan så jobbigt!!!

 

Eftersom vi är två stycken (både livskamraten och jag) som upplever i stort sett samma sak, så är det i alla fall inte inbillning, ifall nu någon skulle få för sej detta. Det är ju lätt att döma om man själv inte varit i samma situation menar jag. Sen uppträder väl inte coviden exakt lika från person till person heller, med dom olika varianter som finns - och beroende på om man är vaccinerad (en, två, tre, kanske fyra gånger) eller inte.

 

Det ska bli intressant, om man nån gång får reda på vad detta virus egentligen rör sej om...

Skapat, fladdermus, laboratorium... vem vet?!

Skit samma just nu - tråkigt är det i alla fall att inte vara på topp, eller ens orka med det man vill och önskar.

 

Idag blev det dock en lång stund utanför hemmets väggar. Vi vaknade tidigt och bestämde oss för att ta en roadtrip. Inget egentligt mål - bara komma hemifrån och se nåt annat typ...

Vi pratade om havet, men insåg att vi borde vara piggare och mer på G för en sån trip. Sen pratade vi om sjön Östen, för att kolla in fågellivet - men till slut blev det att vi bara åkte iväg.

 

Vi hamnade vid Vristulven (sjö), på Torsö (ö), i Mariestad (stad) och på Kinnekulle (berg). Med medhavd matsäck och utan någon som helst tids- eller annan press, så blev det en trip på 20 mil och närmare sex timmar.

 

 

Riktigt, riktigt skönt att komma ut och se lite annat än väggarna i vår trea i "bunkern"... (är så in i helvete trött på att bo som vi gör - vilket också tär på livsglädje och gnista).

 

 

 

Ja, förlåt om jag låter gnällig och tråkig - men det är faktiskt så jag känner mej. Jag vill inte vara sån här, men det kostar en hel massa energi att försöka ta sej upp från den hala sidan på gropen och kämpa vidare. Den energin har jag inte riktigt än - Men jag SKA UPP!!!!

 

Det känns som ett rent helvete och ett straff, att bo så som vi gör nu. Jag/ vi längtar till att bo på landet, på markplan, nära naturen, med utrymme runt oss, trädgård...

Ja, jag har gått igenom önskelistan flera gånger - det behövs inget stort boende. Men fyra små rum vore bra. El, vatten, avlopp och bredband som funkar är också bra. Lite ekonomibyggnader i olika skick är ett önskemål....

Sen är det ju så att vi inte har råd att köpa nåt i dagsläget - så det får bli att hyra.

 

Men vem vet, det kanske dyker upp nånting när man minst anar det.

Då står vi där, redo att ge det en chans...

 

Just nu känns det dock som att prio ett skulle vara en katt...

Jag saknar våra små missar så det värker i hjärtat 😻 💖 💜

Tassis, Lilleman och Missy 😍

 

Men att skaffa katt när man bor i lägenhet är inget alternativ. Vi vill ha en (eller flera) missar som kan springa fritt i naturen. Staden är totalt olämplig för små pälsklingar!

 

Oj, vad negativt och tråkigt det här inlägget blev då.

Sorry!

 

Kanske därför det är så lång tid mellan dom (inläggen alltså).

 

Ja ja, alla har nog med sitt och det är många som mår skit av en eller annan orsak. Vi får väl hjälpas åt att vända denna tråkiga trend, till något positivt och fint, som vi alla mår bra av 💛

 

Har i alla fall vårstädat och börjat att plantera lite på balkongen (vår oas!!!)