Denna vackra lilla ängel hör till dom första i det som numera blivit en samling,
Jag köpte henne i Karlstad en gång för ett antal år sedan. Finaste väninnan och jag var på en mässa där en helg och ett engelskt par sålde dessa ljuvliga änglar. Numrerade och ingick i nån serie tror jag minsann. Nåja, jag har bara den här i den serien i alla fall. Så hon får bli årets fjärde ängel...

Var rädd om dej och se ditt eget värde! Du är betydelsefull!

Ja, men det är nåt visst med köttfärslimpa.
Man kan förändra den och skapa nytt heeeeela tiden!

Dagens köttfärslimpa såg ut så här:
Ja, och rent bildligt så får ni tänka er hur den såg ut - hade inte kameran i närheten och vi var aldeles för hungriga för att hämta den - åt upp den istället (köttfärslimpan alltså, inte kameran ;)!

400 g Köttfärs (använde kycklingköttfärs)
1 ägg
salt, nymald vitpeppar
ca 1 msk pumpakärnor
ca 1 msk skalade sesamfrö
ca 1 msk solrosfrö
½ kinesisk (solo) vitlök - finhackad

Blanda ihop en kladdig smet av ovanstående.
Tag hälften och forma botten på en limpa i en smord ugnsform.

Lägg i
1 pkt fetaost i bitar
ca 4-5 soltorkade tomater
1 tomat i bitar
salta och peppra

Lägg sedan över resten av färsblandningen och se till att limpan blir tät, så ingen fyllning rinner ut...

Uppepå kan man lägga strimlor av någon god ost.
Lägg dom i ett lite snyggt mönster så ser limpan trevligare ut när den är klar ;)

In i ugnen i 40-45 minuter på 175-200 grader.
Sen ändrar du värmen till 225 grader och låter limpan få fin färg ytterligare 10-15 minuter.

Idag serverades köttfärslimpan med gräddkokt brysselkål:

Så mycket brysselkål som du vill ha...
Smör att fräsa den i
Grädde så att det täcker dom små kålhuvudena
Mangocurry efter smak
Salt och nymald vitpeppar

Smält smöret
Fräs brysslekålen runt om
Krydda
Häll i grädden
Sänk värmen
Låt anrättningen småsjuda under tiden köttfärslimpan står i ugnen.

Gott Gottigottgott!!!

Så var det söndagkväll då. En hel helg har förbrukats och lagts till historien.
Vad hände?
Det gick så fort!!!
Måste erkänna att jag återigen suttit vid datorn i helgen - men, INTE lika lång tid som innan min facebookvänlistareducering. Fast då får jag ju erkänna en annan sak också - jag saknar faktiskt några av dom jag tog bort...! :(
Jaja, antingen får jag vänja mej vid att inte se vad dom gör/säjer/tänker och leva utan detta, ELLER så får jag snällt ansöka om att bli "vänner" igen ;))

Har hunnit med ett par riktigt sköna promenader här ute på landet i helgen. Den ena gick jag ensam, innan snön la sej på marken igår. Traskade på grusvägar, över odlingslandskapet (på markvägar) och i skogen. Det var en gudomlig upplevelse. Hade aldrig gått just där förut och det var förunderligt skönt att se saker och ting från en ny synvinkel/ett nytt perspektiv. Som det för övrigt (nästan) alltid är, att se saker och ting ur ett nytt perspektiv...
Jag såg inte det vackra rådjuret på stigen framför mej när jag tog kortet - såg det däremot då jag sänkte kameran, hur det hoppade in i skogen igen...

Detta leder mej att komma in på "nya perspektiv". Det är nyttigt att se saker och ting ur en annan synvinkel - detta har jag återigen lärt mej i helgen, och då var det inte promenaden jag tänkte på. Nej, genom att lyssna på en annan människa, så förstod jag saker jag inte tidigare fattat. Reflekterat över, men inte fattat fullt ut. Man lär sej något nytt - varje dag! Trots att man haft svaret framför sej under en lång tid, så är det inte säkert att man SETT det, eller FATTAT vad man sett. Mycket intressant!!! Vi människor är ganska tröga egentligen - eller är det bara jag? Nåja, nu tror jag ju inte att jag är ensam om att vara "trög". Varför skulle annars världen se ut som den gör?

En annan värld jag studerat denna helg är småfåglarnas. Vi har ett fågelbord precis utanför köksfönstret. Det är otroligt fascinerande att studera dessa små fjäderklädda varelser. Alla har olika sätt att både plocka sina frö och att äta dom. En del kastar sej över maten direkt och slukar allt med "hull och hår" (skal) medans andra försiktigt plockar sitt frö, tar det mellan fötterna och sedan dissekerar det, bit för bit för att till sist njuta av kärnan. Ytterligare en variant är att ta med sej fröet och flyga till ett träd, sätta fast fröet i en springa i trädets bark, flyga tillbaka och hämta ytterligare ett frö, för att sedan upprepa processen...

Här är det "plocka-flyga-iväg-sätta-i-trädet-pippin", Nötväckan (överst) och lilla "käka-fort-som-fan-pippin", pilfinken nederst. Utöver dessa har vi grönfinkar, talgoxar, blåmesar, entitor OCH sparvhök. Nu bör man väl säja att småfåglarna inte är speciellt förtjusta över att sparvhöken kommer på besök då och då. Första gången vi såg den så tog den en pilfink i flykten. Andra gången satte den sej på fågelboets tak, tittade in genom fönstret och flög sedan sin väg. Även domherrarna kommer fram och äter. Men dom stannar på marken och njuter av alla lönnfrön. Vackra är dom i alla fall med sina röda, bulliga bröst.

Avslutar med en bild, lika röd som domherrens bröst. Solnedgång över vår vackra lilla by...

Tack för att du läste mina rader och Välkommen tillbaka!

till sinnes.
Igår fann jag det där inre lugnet djupt inom mej och idag har jag rensat i min vänlista på facebook.
Ja, jag har ju inte rensat bort vänner ur verkliga livet och jag har inte tagit bort någon för att jag inte tyckte om dom. Nej, det handlar mer om att informationsflödet blivit alltför stort och att detta tagit alltför mycket av min tid. Jag har gett det alltför mycket av min tid. 
Tid som jag förr (läs innan facebook) använde till kreativa saker, socialt umgänge (med fysiska personer alltså) och återhämtning. Det ska bli skönt att få tillbaka lite av den tiden.
Jodå, jag tyckte det var jättekul att sitta vid "fejjan" och läsa och skriva kommentarer. Det kommer jag att fortsätta med - men inte alls i lika stor utsträckning som innan.
Datorn har en viss förmåga att fängsla en. Det är likadant när jag går ut på nätet för att söka efter något. En länk på en sida leder till en annan som leder till...och vips var tre timmar som bortblåsta.
Men eftersom jag älskar att skriva så kommer jag aldrig att lägga ner min Blogg, inte heller Anita Fjäder-sidan på facebook - det är ju en kontakt med mina kunder och dom som gillar mina grejer. Sånt känns viktigt.
Kanske hinner att uppdatera min hemsida lite oftare nu också.
Helt plötsligt så känns det inte som om jag vunnit någon tid att vara ifrån datorn - jag verkar bara omprioritera datoriserandet...
Nåja, skit samma. Det blir nog bra. Just nu känner jag mej som jag sa, lättare.
Skön känsla!
Nu ska jag gå in i lekstugan och vara kreativ....
Morsning!

På senare tid (läs idag) så har jag haft en sån där underbar trygghetskänsla. Jag menar allra längst in, i kärnan av mej, där - där är jag trygg och lugn vad som än händer. Ja, i alla fall har det kännts så idag ;)
Har även känt att jag haft någon hos mej hela dagen. En ängel, följeslagare, lycklig stjärna - kalla det vad du vill, men du fattar vad jag menar!?
Så även om dagen idag varit halvvägs totalpissig så har jag ändå tagit det med ro.
Började med att komma försent (4 minuter) till hon jag jobbar hemma-hos.
- Du är seeeeen, ropade hon inifrån duschen, när jag kom. Jodå, visst är jag det sa jag. Men bara fyyyyyra minuter.... Då började hon gapskratta ;)
Sen hade vi underbara tre timmar ihop. Såg på "Hur många lingon finns det i världen" och satt i varsin fåtölj o skrattade o snyftade... Underbart!!!
For ner till verkstaden med Lady'n efteråt. Hon går som "en potta skit" på vägen, trots innerslangsisättning och koll häromdagen. Åt min medhavda matskål i verkstadens lunchrum när D. kom in och frågade om jag ville ha dom goda eller dåliga nyheterna först....
Underbara killar på denna verkstad. Jag fick låna en liten Puttebil och kunde därmed fortsätta dagens gärningar.
Åkte till företaget där jag haft min massagebänk stående under ett par år nu. Har, efter moget övervägande bestämt mej för att sluta. Så skulle jag alltså ta med den ihopfällbara bänken, stolen, lådvagnen mm - i Puttebilen. Gick inte alls. Kom inte ens in i Puttebilens bagage eller passagerarsida (vilket visade sej ganska enkelt en timme senare då jag kom på att det inte var centrallås... ;) Manuell växellåda och manuella låsknappar!!! ;))
Fick i alla fall låta grejerna stå kvar och åkte till min källare och gjorde lite nytta.
Sen var det dags för APTräff på jobbet. Men innan detta möte så hade epilepsin slagit till igen hos en av våra arbetstagare. Fick knip i hjärtat och tår i ögat då jag såg hur hon led. Förbannade sjukdom!!!
Det enda jag kunde bidraga med var att krama, krama, krama!!!
Sen var det möte i ett par timmar innan jag fick ta lilleputtbilen och söka mej hem genom mjölktät dimma på glashala vägar...
Kom lyckligt hem.
Tog en whisky och kröp ner i ett hett bad!
Nu är magen mätt efter en jättebiff (gjord på kycklingköttfärs, pumpa-, solros- och sesamfrö), stekta chaminjoner och tomat. Ska försöka få nåt vettigt gjort denna kvällen också - fast egentligen finns det ingen anledninga att pressa kropp och själ just nu. Dagen är gjord och jag har gjort mitt bästa. Både genom att finnas till och agera samt genom att vara tyst och ha en inre dialog, istället för att delge mina något elaka tankar!
Borde ha ringt ett par samtal, vilket är för sent nu. Och det finns säkert andra saker jag borde gjort också. Men jag är väldigt nöjd och glad ändå. Glad för att jag har så fantastiska människor i mitt liv och min närhet och för att jag hittade ett sånt härligt lugn djupt inom mej idag.
Man lär sej något av varje dag man lever - det gäller bara att se det och att ta tillvara känslan och tanken!
Kram på er, medmänniskor därute!

Min egentliga mening var att skriva om en person idag. En förklädd ängel i min närvaro. Men jag har lite svårt att formulera mej så det blir bra. Därför suger jag lite på den karamellen och så får ni hålla till godo med denna ängel av ståltråd och fjädrar så länge.
Ängel nummer tre skapade jag en vinterdag förra året, när snön låg djup och termometern visade *vinter*. Nu hänger den i lekstugan tills jag bestämt vart den ska flyga vidare...

Sedan i söndags (ja, förra söndagen alltså) så har jag levt på ägg, kalkonkött, ost, ägg, torsk, kycklingkött, ägg, tomater, apelsiner, avokado, ägg, sallad, slanggurka, ägg, makrill, tonfisk, ägg, äpple, ägg, lite vitt vin, kaffe, ägg, kranvatten, ägg...Ja just det, nämnde jag ÄGG? Kokta, stekta, äggröra, omelett...
Nu, idag, för en liten liten stund sedan bröt jag denna riviga riväggstart med att ta en halv halv rågkuse med ett tjockt lager god grevé på. Ett litet glas rött till och ett par oliver i en skål. Fest!!!
Hoppade över äggen just till denna lilla kvällsvickning!!! ;))

Men, alltihopa är självvalt och jag mår i stort sett riktigt bra. Förutom att hjärnan började kännas lite trång - därav den halva halva rågkusemackan. Första lilla kolhydraten på över en vecka alltså... MUMS!!!
Men imorron blir det ÄGG!!!!
Ska försöka att hålla stilen tills i helgen. Då har jag startat upp kroppen ordentligt och kan börja övergå lite smått till ett par kolhydrater då och då.

Nej, jag vet att en del inte tycker att det inte är bra för kroppen att hålla på med dieter av olika slag. Kan väl också tycka att rätt kost i lagom mängd är det bästa. Men som det (läs: kroppen) såg ut just nu så fanns det inget alternativ = mitt val!
Jaha, det var väl ett intressant litet inlägg - allt för att tala om att jag nyss tog en halv halv rågkuse ;))

Om jag fick bestämma så skulle det inte finnas några sjukdomar!

Det var en tanke om dagen som varit idag - och som livet är för många människor.

Men det var inte om detta jag hade tänkt att skriva här nu.
Jag tänkte jag skulle berätta "Grindhistorien" för er idag.

Vi har ju ett underbart gammalt torp uppe på Kinnekulle. Detta torp har vi haft sen slutet på 80-talet. Från början hyrde vi det, men när sen ägarna bestämde sej för att sälja, så bestämde vi oss för att köpa det. Från allra första stund så var mina föräldrar med däruppe och hjälpte till med allt som fanns att göra. Från att ta ner träd och hugga ved till att bygga altan och renovera jordkällare. Vi har haft oräkneliga underbara arbetstimmar på detta underbara ställe och vi har verkligen älskat torpet från början, allihopa. Men sjukdom kom in i bilden och mina föräldrar gick båda bort inom loppet av några år. Vi jobbar numera ensamma där uppe, livskamraten och jag, men vi känner deras närvaro varje gång vi är där. Speciellt pappa var mycket fäst vid torpet och hade det som en ventil i sitt liv, under många av dom svåra åren.
Han var en riktig allkonstnär min far. Han kunde snickra och bygga det han ville. Livskamraten däremot har inte alltid varit så händig med just sådant. Men efter pappas bortgång så är det som om han får hjälp med det han ska göra, så det både går lätt och blir kanonbra. Flera gånger har han haft känslan att min pappa varit med och "talat om och visat" hur han skulle göra. Han har blivit vägledd och jobbat under pappas beskydd och guidning många gånger nu.
För den som inte tror på sånt här som jag pratar om just nu kan jag bara säja - sluta läs detta nu. För det blir "värre" ;)

Runt hela trädgårdstomten finns ett gammalt pinnstaket som vi satte upp runt dom första åren vi började hyra stället. Det har stått sedan dess och är lagat och målat flera gånger under dom gångna åren. Älgen har klivit igenom det ett antal gånger då han velat ha vår lilla äppleskörd och hjortarna har klämt sej mellen pinnarna lika ofta. Vilket har resulterat i att pinnar lossat och sitter lösa. Vi har, på sikt tänkt att byta ut staketet mot en annan variant. Men det är förenat med en massiv arbetsinsats och en hel del pengar, så ännu så länge får det vänta.
Därför har vi inte brytt oss om att laga på alla dom ställena där älgen klafsat in och haft ner pinnar och stolpar. Så till exempel fem meter från grinden, finns det ett stort "hål" där man bara kan gå rakt in.
Trots detta så brukar vi stänga grinden varje gång vi far därifrån.Vi har slutat att låsa, men vi sätter dit en metalltråd som vi snor ihop så att det ska vara stängt i alla fall. Grinden i sammanhanget består egentligen av två grindar - så som dom hade det förr. Öppnar man dom blir det stort nog för en bil att åka in.  

Första gången vi kom upp och grinden var öppen, så trodde vi att vi glömt att stänga den, och tänkte inte så mycket mer på det. Andra gången började vi fundera på hur den kunde vara öppen igen - nu visste vi ju att vi hade stängt den och satt dit metalltråden. Tredje gången grinden var öppen när vi kom gick vi runt precis överallt och letade spår efter vem det var som varit där. Vi hittade ingenting - absolut ingenting!! Inte ett grässtrå vittnade om att någon som inte borde vara där hade varit där. När vi åkte därifrån stängde vi grinden, drog i metalltråden och snurrade ihop den OCH ställde för ett trädgårdsbord, åt det hållet grindarna öppnas...

Efter en dryg vecka var vi uppe på torpet igen. Redan på långt håll såg vi den öppna grinden OCH bordet som stod utanför, till synes orört! Bordet måste alltså ha flyttats för att någon skulle kunna öppna grindarna, men det stod precis som som vi ställt det - bara med det skillnaden att grindarna bakom stod på vid gavel. Eftersom det var frost däruppe var det varit lätt att se eventuella spår. Men det fanns inga. Allt var orört och lika stilla och fint som när vi hade lämnat det gången innan. Efter femte gången med grinden öppen har vi gett upp...

Nja, gett upp är fel ord. Vi har tagit en annan väg för att förstå. En metod vi lärt oss av vår vän och healer ute på slätten. Vi frågar uppåt. Genom att ställa en fråga i tanken och samtidigt försöka att...
Nej, det blir för svårt att förklarar för dom som inte tror på detta.
Jag kan bara säja som så, att jag är ganska säker på vem som öppnar grinden nu!

Välkommen tillbaka till torpet pappsen!

Bilden är från 1995, men grinden är densamma!



För den som undrar hur vi gör när vi frågar uppåt så kan jag gärna berätta det nån gång - när vi träffas in person så att säja. Det blir enklare än att försöka förklara det här.

Har ätit GI-mat i en veckas tid nu. Det funkar! Har blivit av med 2,6 överflödskilon och saknar dom inte det minsta. Tvärt emot, jag känner mej rörligare och lite piggare.
Det vill säja, fram tills jag kom på den fantastiska idén att vi skulle gå ut och gå promenaden här. Traskade ut i det vitpudrade landskapet, livskamraten och jag. Pigga och fulla av energi. Ha, man ska aldrig kaxa sej! När vi hade gått halva rundan så var jag helt slut. Naturligtvis hade jag inte tagot med nån vattenflaska heller. Hade kunnat dricka en hel sjö kändes det som.
Som tur är så bor vi på landet och här finns det markvägar, dvs vägar som bönderna använder, mellan fälten. Vi tog helt sonika en av dessa markvägar hem och kortade därmed 4-kilometersrundan till 3 km. Så mycket för den piggheten och energin!
Livskamraten som inte kört lika "hårt" som jag erbjöd sej att massera mina trötta axlar och nacke när vi kom in. Underbart att få lägga sej på massagebänken och bli uppmjukad och knådad på rygg och nacke. Tycker det är helt okej att massören får lite massage ibland! ;))
Höll på att somna på bänken efteråt och la ner alla tidigare tankar på att fara till staden och göra ärenden och jobba i lokalen. Det blev en dag hemma istället. Har skapat lite till och gjort lite annan nytta också i lekstugan. Det blev till och med en tupplur på maten! Jodå, gott ska det vara :)
Imorron får jag slå en signal till naprapaten och beställa tid - det har blivit på tok för mycket datasittande sista tiden och min nacke fixar inte detta. Hoppas Naprapaten kan fixa det! Men, "det inte han kan fixa på kroppen, det är inte värt att fixa". Han är bara bäst! Så jag hoppas att han har en tid snaaaart!
Nu hade jag sett fram emot att kunna krypa upp i soffan och titta på "Morden i Midsomer". Kändes så där lagom ansträngande. Men vad händer då? Jo, då visar dom inte Barnaby & friends... Typiskt! Den serien brukar ju gå på tre kanaler samtidigt annars!! Hmmmm.......
Inte ska jag sitta vid datorn heller, eftersom det tar på mitt onda i nacken. Hade ju tänkt att berätta om gårdagens vinhistoria, men det får bli en annan gång. Både den och historien om grinden...
Nu ska jag slita mej från min fyrkantiga kompis med skärm och alla knappar... Han är inte bra för mej.
Så vi ses senare, eller en annan dag!

Vad är vad?
Ytterligare "ett par" bilder från dagen idag...



Svårt att säja vilken som är rättvänd och vilken som är uppochner... ;))

sa Bästaste, och jag håller med!
Det var som om det var förutbestämt på något sätt. Vilket det kanske var, på ett plan som vi inte kan förstå (ännu). Men allt har en mening!!!

Idag åkte vi upp på Kinnekulle, Bästaste och jag. Vi gled omkring i Lady'n och bara njöt av tillvaron. Stannade till på underbara Hästhagen för att kolla grinden (detta är en historia för sej) och se att allt var som det skulle. Så när som på en liten söt mus som hade dött i farstun, så var allt okej.
  Jag bar ut den lilla kroppen, så kommer den kanske till nytta för något annat litet djur...

Efter att ha varit vid vårt paradis så for vi vidare till det gamla stenbrottet. Länge sedan jag var där! Minns alla vandringar med fadern på Kinnekulle och hur ofta vi gick vid eller förbi brottet. Idag lyste den lågt på himlen stående januarisolens strålar över brottet. Det var nåt magiskt med både ljuset, tystnaden och dagen som helhet.
    
Vi promenerade runt den lilla sjön som nu finns i brottets innersta del. Härligt att se människor vid sjön som grillade och hade sina familjer med sej. Dock ingen som fiskade ;)
Efter detta underbart sköna stopp, som återigen kändes lite som "Grand canyon", for vi vidare ner till Råbäcks hamn. Där drack vi kaffe ute i den isande vinden. Smakade ljuvligt! Så plockade vi stenar...
  
När vi något senare for tillbaka mot staden så stannade vi till vid affärscentrat i ytterkanten av densamma.
Fyndade lite smått och njöt sedan av solens nedgång och vår vackra stad...

    
 
En helt fantastisk, magisk dag. Tack Bästaste (och ni andra ;) som var med!!!

Vi är omringade av änglar i det liv vi lever.
Dom finns på bilder lite överallt, dom finns i texter och dom finns iklädda vanliga människors skepnader.
Jag samlar på änglar.
Hjärtevänner och goda människor i min närhet, eller såna som man bara träffar ett kort ögonblick, men som sätter spår i ens själ. Dessa änglar samlar jag i mitt hjärta.
En annan sorts änglar är dom där änglafigurerna som finns i diverse olika material och utföranden.
Det säjs att om man har fler än tre av något, så har man en samling. Min samling av änglafigurer är uppe i dryga 50 stycken, just nu. Så man kan väl säja att jag samlar - fast jag faktiskt inte tänkt på det på det sättet innan!
Ska väl säja att en del av mina så kallade änglar, säkerligen räknas in i kategorin féer. Men för mej är dom änglar i alla fall. Naturens små bevingade änglavarelser.

I Veckans ängel kommer jag varje vecka att, antingen sätta ut en bild på en ängel, eller skriva om en ängel.
Denna första ängel, vecka 1, är en ängel jag ritade för nåt år sedan. Så här kommer ängel nr 1...

att fylla med precis vad vi vill. Ja, då menar jag inte händelser runt omkring, sådant vi inte själva kan påverka eller styra. Nej, jag tänker på relationen med oss själva.
Vi kan se till att fylla våra liv med bra saker. Med bra och vackra tankar och handlingar.
Lyssnar just nu på ett program på radion där en kvinna talar om vårt förflutna. Vår ryggsäck, som vi alla bär med oss. Ofta skyller vi händelser i vår livshistoria på hur vi agerar och tänker idag. Men även det går att ändra. Med andra tankar, utan att skuldbelägga oss själva eller någon annan, kan vi skapa oss ett förflutet vi kan leva med, utan ångest, sorg eller ilska.
Jag återkommer ofta till detta med tankens kraft. För mej finns det inget starkare. För det är där, i tanken vi bestämmer hur vi ska både reagera och agera. Vi har hela tiden ett val. Ofta tar vi valet att göra som vi alltid gjort och att tänka i samma banor som vi är vana vid.
Men att skapa ett förflutet som vi kan tänka tillbaka på utan negativa och jobbiga känslor, kräver att vi omvärderar oss själva och vårt tankesätt. Ofta skuldbelägger vi oss och ser situationer och händelser i ett väldigt smalt perspektiv. Kanske vi skulle kunna se saker ur en annan synvinkel, med lite mer förlåtande och förståelse. Både inför oss själva och andra.
Det är liksom ingen idé att gå och vara sur för något som redan hänt och som man inte kan ändra på. Bättre då att ändra sin egen inställning till det skedda och sedan låta det passera och försvinna, som historia i ens liv.

Nu låter det som om jag skulle vara expert på det jag talar om, men det är jag inte på något vis. Jag trillar ofta dit på att jag bär med mej händelser från tidigare i livet. Saker jag inte kan ändra på och som jag ältar fram och tillbaka. Men jag försöker att lära mej släppa taget. Det handlar om att inte titta bakåt för mycket (dit lär vi ändå inte komma tillbaka igen) och inte titta framåt för långt (vi vet inte vad som kommer att ske) utan leva här och nu och att göra det bästa av det som sker.

Så nu säjer jag GOD FORTSÄTTNING på det nya året 2012.
Låt detta bli ett år fullt av glädjande och positiva händelser och tankar.

Ändra dina tankar - och ändra ditt liv!

Du har ett helt liv fyllt av möjligheter framför dej!!!


(Bilden lånad från internet)

Ja, så är det.
Jag har vetat det länge, men av olika anledningar har jag försökt att hålla honom vid liv.
Men idag hittade jag bildbeviset (!?) när jag öppnade ett ritblock som har några år på nacken.
Så nu är detta meddelat.
Klart slut.