Så har man jobbat en vecka igen då.
Dom två veckorna jag hade semester var helt fantastiskt sköna.
Avkopplande och njutningsbara men ändå med mycket innehåll.
Inte allt positivt - men som alltid så får väl man facit efteråt nån gång och kan se meningen med det som hände. På ett eller annat sätt.
Det är inte enbart dom goda och trevliga händelserna i livet som gör oss och formar oss till dom vi är och blir.
Nej, i ännu större grad dom svåra och jobbiga situationerna.
Nog om detta.
Ikväll är jag glad.
Fick ett telefonsamtal från någon jag tycker väldigt mycket om förut.
En människa med sunt tänkande och friska idéer. Det gorde mej glad!
Känns så skönt att ha vänner som är just, vänner.
Ganska sällsynt i dessa dagar då folk kan visa sej vara nån helt annan än den man trott innan.
Har lärt mej att plocka mina vänner med försiktighet med åren. Det är synd att det ska behöva vara så, men på nåt sätt så måste man till slut skydda sej själv efter att ha gått på minor under vägen tidigare.
Hellre en handfull guldkorn än en hel säck med småstenar.

Så har jag varit lite huslig i veckan också .
Plockat av krusbären på vår lilla buske och kokat marmelad till exempel.
Och plockat massa mer kantareller.
Men när jag kom till jättestora hallonsnåret så hade jag inget annat att plocka i än munnen...hahaha...
Gick jättebra det med. Åt och åt och njöööööt....
Det finns nog inga godare bär är skogshallon.
I år känner jag dock inte för att plocka vare sej hallon eller blåbär för att ta hand om och frysa in.
Så olika det är. Vissa år kan jag längta efter att ligga på alla fyra i blåbärsskogen och samla bär. Eller stå i ett hallonsnår och sticka mej på fingrarna samtidigt som jag plockar, ler och njuter.
Men inte i år.
Så det får bli kantarellernas år. Och lite andra goda svampar ifall det blir läge. Karl Johan, taggsvamp och trattisar är ju aldrig fel. Men än så länge är det dom gula som gäller.
Räcker alldeles ypperligt.
Vem vet, det kanske blir ett fruktår i år och jag kanske kommer att hitta på en massa saker då. Den som lever får se...


Det till och med doftade hallon i skogen...

En dags skörd i skog och trägård...

blir till marmelad och en härlig gryta.

Och vad gör det att det rengar om dagarna?
Inte ett dugg!!!
Sitter man bara under tak (=torrt) så är det helt underbart.
Som häromkvällen hemma hos våra grannar.
En jättemysig kväll med grillat och vin och härliga människor.
Återigen - det gäller att njuta av livet. Så ofta och mycket det bara går.
Jag har en skitbra låt just nu som jag vill att ni hör också - med John Fogerty.
Den är så himla go'. Tung, varm och gungande skön...
Passar min sinnesstämning och känsla i sommar.

That's it for today folk's - see ya....

Det finns en hel massa saker som stör ej när jag är ute i trafiken.
Naturligtvis så kan jag bli himla irriterad på mina mot-, jag menar medtrafikanter...
En del kör ju faktiskt som om dom köpt körkortet på IKEA eller fått det med frukostflingepaketet!
Men det var inte det jag tänkte på just nu.
Nä, det är två andra saker som irriterar mej.
Nåja, tre då....
Först - vem i helsicke har kommit på det här med att ändra hastighetebegränsningen till 40, 60 och 80???
Naturligtvis så måste det vara en skrivbordsnisse som själv inte har körkort.
För om han hade det så skulle han fatta vilken miss detta är.
Ja, jag säjer han, för ingen kvinna kan vara så urbota korkad.
För det första så blir det alldeles för många skyltar att hålla kollen på. Sen undrar jag vad nyttan är, egentligen?Nej, en form av maktmissbtuk anser jag. Utan någon som helst verklighetsförankring och egentlig nytta.
Behövde skylttillverkarna mer att göra?
Behöver man ha in mer pengar på fartkontroller?
Vad är det egentliga syftet?
För att säja att det ska inverka på olycksstatistiken det är ju rena bullshiten!!!
Nästa sak jag retar mej på är alla "bump".
Ja ni vet guppen, vid övergångsställen eller nån annan stans där någon (vem?) tyckt att det behövs ett gupp.
Miljövänligt?
Oh, no! Man bromsar in, kör sakta och gasar på. Vari ligger det miljövänliga här? Måhända att man når syftet med att få folk att sakta ner, men luftföroreningen på grund av allt bromsande och gasande lär nog ge värre biverkningar än lite för hög hastighet i förlängningen.
Sen kan jag väl villigt medge att det är ett effektivt sätt att få folk att bromsa in - vem vill ha bilen söndertrasad undertill??? Men tillbaka till bromsandet och gasandet.
ICKE miljövänligt!
Tredje grejen jag tänker gnälla på är alla skytar med "Akta våra barn", "Levande barn" etc.
Ja, det tro sjutton att folk är rädda om sina barn. Vem är inte det?!
Men att för den sakens skull sätta upp skyltar i tid och otid...
Se till barnen istället. Lär dom att inte leka på och invid vägen. Lär dom trafikvett och var närvarande när dom befinner sej vid vägen.
Jag vet inte hur många trampbilar, trehjulingar, nallar och leksaker i övrigt jag ser dagligen intill våra vägar.
Föräldrar som tänker att NU måste folk sakta ner och vara vaksamma eftersom jag satt ut en leksak precis intill vägen...
Ja men hallå...!!!!
Hört talas om pojken och vargen eller???
Om jag dagigen far förbi en leksakstraktor som står intill vägen vid ett hus - kommer jag då att hinna reagera om det en dag står ett barn där istället?
Jag är ju van vid att det ska stå nånting där....
Ibland fattar jag inte hur folk tänker.
Kanske jag skulle sluta köra bil - eller ge mej in i trafikpolitiken...!?
Nu har jag i alla fall sagt vad jag tycker.
Godnatt!

Eftersom vi är dom hemmamänniskor vi är så blir det rätt mycket pysslande och fotograferande hemmavid.
Här kommer lite blandade bilder från Västanåker.

Underbara liljor välkomnar vid köksingången.

Ena sidan av "Spa-anläggningen"

Badtillbehör! Den gamla ankan som mina barn hade när dom var små, samt två nykomlingar som guppade omkring så fridfullt i vattnet efter ett besök av livskamratens faster och farbror.

Snart syns inte den gamla tvättbrädan (second handfynd) bakom den snabbväxande krassen.

En del av Spa't...

och här i sin helhet.

Livskamratens senaste byggnadsverk - altanen bakom garaget.
Här kan vi njuta av solnedgången, grilla och slappa.

Framsidan. Gräset nyklippt och växterna nyss vattnade.

Ja, det var lite exteriöra bilder från hemmet här i odlingslandskapet mellan Gösslunda och Rackeby på Kålland.

Sitter inne en stund trots att solen skiner och himlen är blå.
Termometern visar 28,1 här på skuggsidan.
Underbart!
Vindarna är mjuka och ljumma och prasslet i trädens blad låter avstressande skönt.
Finns bara ett aber...
Jag rensade ogräs igår (och i förrrgår, och dagen innan...).
Vi har utmed vår tomt ett långt, halvmeter brett land som hittills har fått växa ganska fritt (beroende på att jag inte fått tummen ur förrän nu).
Nu är vår tomt kanske sisådär 20-30 meter bakom huset + att landet svänger och fortsätter ytterligare 10 meter.
Nej  förresten, vid närmare eftertanke så är det nog 120 - 130 meter + 1000 till....
Det är så det känns i min kropp i alla fall idag.
Jag sitter på marken när jag rensar.
På knä.
Framåtlutad.
Gissa om det sträcker ut muskler som annars aldrig får sträcka på sej och kämmer åt blodtillförseln där det annars får flöda fritt.
Fatta att det sätter spår i en gammal kropp som inte är van vid detta flera timmar i sträck och därtill flera dagar i rad.
AJ!
Ja egentligen, AJ som fan!
För ont gör det.
Det svider i höfter, det värker i lår och det mal en molande stickande värk i hela bäckenet och det strålar både uppåt och neråt (Oj, vad det är synd om mej).
Så min kroppshållning idag liknar mest en gammal skröplig gummas. Med lätt böjda ben, lite stapplande gång och lätt framåtlutad tar jag mej fram här hemma.
En syn för gudarna.
Men,
det är varmt och skönt, jag började semestern igår och jag får vara hemma i mitt älskade hem.
Så allt är inte skit. Långt därifrån.
Men det är skönt att få gnälla och klaga lite så nån kan få tycka (åtminstonde lite) synd om en.

Nu ska ni få se lite bilder från årets stentrappa här på Västanåker.
Har vattat växterna med näring en gång redan idag. Till kvällen ska dom få en rejäl rotblöta igen.

Här trivs humle, surfinor, tobaksblomster, verbenor lobelia, marguriter mm.

Sitt-hängmattan är ett favoritställe för bokläsning just nu.
Böckerna är av Gerda Antti och jag njuter...


Potatisblommeträd, murgröna och million bells trivs fint ihop.

En oas!

Man skulle vara katt - för en kisse är smart. Är det varmt så lägger man sej tillrätta och tar en liten lur...

Min älskade, tatuerade lilla Bamsekatt <3

I drygt en och en halv timme låg jag i...
Livskamraten ligger fortfarande i - i badkaret, på altanen, vårt Trädgårds-Spa!
Nu hade jag ingen badtermometer (dom var slut i ICA-affären), men jag skulle tro att det var runt 30 grader när vi kröp i vattnet. I luften var det cirka 25 grader!!
Så vi har legat där och plaskat och skrattat, pratat och njutit.
Såååååå jävla underbart!!!!!!
Totalt vindstilla och fågelsång. Tända trädgårdsrökelser och ljuvlig musik...
Det kan inte bli bättre.
En vanlig tisdagkväll i juni.

Det är 20,6 grader ute och klockan är kvart över elva...
Äntligen är det sommar på riktigt.
Det är så himla underbart att bo i en del av världen, i ett land där vi har fyra olika årstider.
För varje årstid har sin charm och njutning.
Just nu skulle jag vilja vara vaken hela natten och se solen gå upp i gryningen - men det funkar tyvär inte eftersom jag börjar jobba klockan åtta imorron bitti.
Men det skulle vara en härlig känsla.
Kanske kan bli så till helgen om vi har tur.
Nu får jag gå ner och se till så att livskamraten kommer upp ur vattnet innan jag kryper till kojs...

Nämnligen vårt torp på Kinnekulle.
Hästhagen

Inte en massa text. Bara vackra bilder...

      
Jag bara älskar vår grannes skylt....
  

Och vilken underbart ljuvlig känsla det var!!!
Varmt vatten som omslöt kroppen när vi låg där i varsitt kar.
Men en kall öl på bordet intill och en fantastiskt naturbild omkring oss.
Obetalbart!

Lilla ankan är redan i vattnet...

Färdigfyllda. Klara för invigning!


Kommentarer överflödiga.. hahahaha!


En njutning för kropp och själ!

Kan bara rekommendera - släpa ut badkaret i trädgården och gör ett Spa!
(eller tag en balja med vatten,
eller en pool, eller ett bubbelbad...
eller en tunna...)
Skit samma vad du tar - det är grejen i sej som är så skön.

Vårat lilla trädgårds-Spa kostade inte många kronor.
Det enkla är det sköna.
Och...
VATTEN ÄR LIV!

kan man väl kalla det.
Allt ändras. Vanor, traditioner, tankar...
Jag kommer inte ihåg så mycket av min egen barndoms midsomrar.
Det var väl inget speciellt tror jag.
Vi besökt kanske nån midsommarstång och åkte runt och tittade lite, plockade blommor och njöt sedan av sill och färskpotatis hemmavid. Jordgubbar skulle det vara minns jag. Jordgubbar och grädde!

Sen kom barnen.
Då blev det en annan form av midsommarfirande.
Kopparbolet mellan Årnäs och Mariestad var vårt ställe under många år.
Där firades det midsommar på gammalt vis, med resning av midsommarstången och spelemän och dans.
Lille sonen förundrades över de gamla som reste stången ett år. Under ett kritiskt ögonblick i resandet var det alldeles tyst i publiken. Männen, lite till åren komna hade lite problem med balansen av den blomsterklädda stången. Då, med hög barnaröst klämde sonen i " Det kommer att gå åt helvete, mormor".
Mormor som satt med dottersonen i knät ville säkert sjunka genom marken just då.
Jag tyckte det var skitkul!
Lilla söta dottern fick inte nog av att dansa.
Inte kunde hon prata speciellt mycket, men dansa kunde hon. "Moffa, dansa!!"
Och morfar dansade med den lilla. Dans efter dans. Hon fick aldrig nog. Underbart var det att se dom!
Traditionen med sill och färskpotatis höll i sej. Likaså jordgubbarna. Och blomsterplockandet.

Barnen växte och blev stora och flög ur boet och vi fick skaffa nya traditioner, livskamraten och jag.
Nuförtiden är det stillsamhet, sill och potatis med gräddfil och gräslök och nubbe därtill som gäller.
Jordgubbar är naturligtvis gott, görna med grädde till. Eller som en god jordgubbsdrink.
Vad det gäller blommorna så är dom vackrast där dom står och midsommarstång, ja, det ärvde jag en liten i tyg efter föräldrarna.
Lagom stor, lagom charmig.
Stora folksamlingar passar mej inte nuförtiden. Hellre en stund i goda vänners lag. Gemytligt och avslappnande skönt.

Allting ändras, som sagt. Men vissa saker håller i sej och förfinas och förbättras under årens lopp.
Sillen till exempel. Numera är det hela matjesfiléer från Klädesholmen - fasta och fina. Inga billiga små platta burkar med sladdriga sillbitar från mataffären. Färskpotatisen ska vara svensk och gärna närodlad. Likaså gräslök, tomater, gurka, ägg och andra små goda tillbehör.
Nubben ska vara en kall Gammeldansk och ölen av en god sort.
Livskamraten vill gärna höra Idas sommarvisa och själv njuter jag av allt från spelmansmusik till gamla godingar, bara känslan är den rätta...


För även om det kanske inte känns som midsommar när man vaknar, så brukar ändå den rätta känslan komma smygande frampå dagen.
Ingenting går upp emot svensk midsommar, särskilt om vädret är vackert.
Att kunna vara ute, att äta gott, att dricka nånting gott, att se den underbara naturen och att ha förmågan att njuta och ta till sej av allt det goda och vackra.
Att vara vaken länge, se himlen och ljuset.
Det är lyx.
Är man sedan med människor man tycker om och har en trevlig stund så är det bara ännu bättre.
Min midsommar har varit underbar.
Jag hoppas och önskar att din också varit det!

Nu är klockan elva och det är fortfarande ljust ute.
Sommarnätter är helt underbara - man borde inte sova på sommaren!