Sonens födelsedag!!! GRATTIS!!!

Klockan är morron och dagen är torsdag.
Katterna har fått mat och jag har fått kaffe o macka.
 
 
 
Idag fyller min älskade son år och jag vill bara säja...
 
 
Så flaggan som är i topp och vitsipporna som täcker marken - dom är för dej idag, sonen min!!!
 
För övrigt så hoppas jag bara att jag är piggare idag när jag kommer hem från jobbet, än jag var igår.....
 
 
För då kröp jag ner i min "åkpåse" och somnade sött ute i blåsten.
 
Men sen hände ett av livets guldkorn, och jag piggnade till och fick ett leende i hjärtat
Fick en energikick, och möblerade om inne i lekstugan. Fick lite ordning och reda där, bland allt material och saker som väntar på "behandling"...
Det blir bra för vår pysselkväll ikväll.
 
Men nu är det återigen dags att bege sej till staden.
 
Hej Hopp Ha en Bra Dag!!!
 
 
 

Mittiveckandagen med kram!

Klockan är strax åka-iväg-till-staden-dags...
Men jag vill lämna en varm & go'morronkram, till alla underbara fina vänner och bekanta, som läser min blogg och mina inlägg
Och en extra stor kram till er som delade det sista inlägget, om livskamratens situation ❤ !!!
 
För ju fler som läser detta, och får reda på hur det går till - desto bättre.
Till slut måste det väl ändå vara någon som reagerar så det märks.
INGEN ska behöva må skit på sitt jobb!!!
 
Vi lever inte för att arbeta - vi arbetar för att kunna leva de liv vi vill...
 
Då ska arbetet vara en glädje - något vi har en positiv och bra inställning till.
Först då, blir det balans i livet mellan arbete och vår egen, lediga tid.
 
Att ha ångest och må skit, för att man inte trivs på sitt arbete, på grund av olika orsaker - det gynnar INGEN!!!
 
Och nu önskar jag er alla en fantastisk onsdag!!!
 
Det sägs att det kan bli åska idag, så lika bra att dra ur alla sladdar till datorer etc (sa hon som är så himla teknisk). Behöver inte ha extrautgifter just nu känns det som...
 
Ses och hörs!
 
Keep up with the good work!!!
 
 
 

Uppdatering av "Sagan" om den kommunanställde...

Tänkte jag skulle göra en uppdatering angående livskamratens situation.
För dej som vill vara med från början finns en länk HÄR, från den 23 februari 2015, till "sagan" om den kommunanställde.
Den 13 mars kompletterade jag med följande, i ett annat inlägg.
 
Efter jag skrev detta, så har följande hänt...
 
Livskamraten har varit i kontakt med polisen (angående försöket en av hans chefer gjorde - att få ut sekretessbelagd information från vårdcentralen). På polismyndigheten uppmanades han att låta fackets representant att göra en anmälan mot "den nyfikna chefen".
 
Det har varit ytterligare möten. Där chefer valt att inte komma (trots att dom kallade till möte), och där dom närvarat. Möten där inget blivit sagt, bara en massa prat!
 
Kommunalarbetarnas tidning KA, har fått historien skriftligt - för att livskamraten skulle kunna få några råd på hur han ska gå tillväga i denna situation, och vad som är lagligt/olagligt i det som händer. Dom kunde dock inte publicera detta i tidningens frågospalt, eftersom det skulle ta alldeles för mycket utrymme, och var så omfattande och med så många experter från redaktionen inblandade. Man valde istället en annan väg att gå, som ska bli mycket intressant att följa.
 
Så idag, ringde den lilla områdeschefen upp livskamraten. Han skulle delge den nya lönen, efter årets förhandlingar.
Det blev 0.- !!!
Tilläggas bör, att livskamraten inte fått ut lön för den snöjour eller det avtalade extraarbete, som han gjort i år heller.
 
Nu kan man väl på allvar börja undra, om detta är ren och skär förföljelse från arbetsgivaren sida, eller om livskamraten inte ska få följa med i samma löneutveckling som sina arbetskamrater på grund av...vad???
Den lilla områderchefen uttryckte det som så: " - Det är inte jag som bestämt, det kommer uppifrån och det är på grund av omständigherna..." !
Alltså, dom omständigheter som gjort att livskamraten är hemma, sjukskriven - orsakat av arbetgivaren/den lilla områdeschefens sätt att vara och agera, med trakasserier, personförföljelse och särbehandling.
 
I vanliga fall sätts ju lönen efter arbetsprestation, arbetsuppgifter och utförande av jobbet - i det här fallet är det tydligen bestraffningsprincip som gäller - med målet att få den anställde, det vill säja livskamraten att må så dåligt som möjligt.
 
Ja, jag vet inte om du som läser detta, fattar hur vidrig situationen är !?!
 
Och nu ska jag fan i mej gnälla till ordentligt!!!
 
För jag har varit sjukskriven sen oktober förra året, på grund av utmattningssyndrom, som det så vackert heter (och det finns inget vackert i detta kan jag säja). Jag har sakta men säkert jobbat mej uppåt, upp från det förbannade hål jag hamnade i. Det har varit en resa i sej.
Med bakslag och framsteg, skratt och gråt.
 
Till detta, kommer alltså livskamratens situation, där han blir trakasserad och särbehandlad på arbetet - av sin närmaste chef!!! Han är sjukskriven och mår allt utom bra.
Hur mycket ska man orka egentligen???
Det krävs en helvetes massa skinn på näsan och en otrolig massa energi, för att stå ut med allt detta dagligen!
 
Då ska man också klara det vardagliga som krävs av en. Jag jobbar numera 75% av min tjänst - och har ett jobb där jag måste vara närvarande i det som sker 100% av tiden. Det är ett underbart och roligt arbete, men ljudnivån är hög och intrycken många - hela tiden.
 
Man ska ha fullständigt klart för sej, att det som händer med livskamraten, på hans arbete - inte är ovanligt.
Folk blir mobbade, trakasserade, utfrusna.... och det pågår heeeela tiden!!!
 
Men varför görs det inget åt alla dessa inkompetenta chefer och småpåvar, som väljer att inte se, eller ännu värre - deltar i dessa vendettor? Varför är det så, att så fort du är chef eller tjänsteman, så är du skyddad från det vi andra lever i, i vår vardag? Nämnligen verkligheten!
Folk som gömmer sej bakom ett skrivbord, eller bakom ryggen på andra, ger jag inte ett skit för!
 
Nej, ut i det verkliga livet. Visa empati och förståelse. Hjälp människor att växa och att må bra i sina arbeten. DET, är vad riktiga ledare gör.
Medan småpåvar och inkompetenta chefer, kör sin föreställning på kanten av sandlådan...
 
Fast, nej, det vore elakt att säja att dom är som små barn. Det är dom verkligen inte!
För barn är både smartare och ärligare!!!