Varning för svordomar och fula ord!!!!

När man inte tror att det kan bli värre,
vad händer då?
Ja, gissa!!!
 
Det blir NATURLIGTVIS värre!!!
Så klart!
 
Varför skulle det inte bli det?
Jag menar, var går gränsen för vad en människa orkar och klarar?
Nån som vet???
 
Du som följer min blogg, vet att jag har saknader och sorger i botten. Som sedan snabbt fylldes på med elände, nya saknader, och en hel massa mer jävla negativt elände.
Hur mycket ska man klara egentligen, innan man ger upp???
 
Idag är det första gången jag som jag tänkte att - nu får det fan vara nog - jag klarar inte mer!
På riktigt!
 
Kan undra vem det är som sitter med Woodoodockan och leker?
Måste vara någon som hatar mej av kropp och själ.
Har jag verkligen gjort någon så illa i detta livet, att jag är värd allt det som händer nu?????
 
Är det så, så kan jag förstå varför det händer.
Fast jag skulle i så fall uppskatta att vedebörande gav sej till känna, så att vi fick prata...
För det ska jag säja, att nu är det fan på gränsen
 
I eftermiddags kom det jag minst anade. Jag fick ett besked som jag verkligen inte väntade mej. Jag som trott att detta varit tryggt och säkert...
Nope!
För kan det gå åt helvete, ja då gör det det!
 
Där gick min reservplan käpprätt åt helvete!
Funderar allvarligt på att ge upp saker och ting för att det ska bli lugnt i framtiden.
Fast sen å andra sidan, vad fan är framtiden? Finns det nån sådan? Eller är allt detta som sker nu, bara en vägvisning till ättestupan?
 
Ja, du må ursäkta mej, men det känns som om livet förlorat sin mening!!!
 
Borde kanske inte sitta här och skriva, när jag mår så jävla skit och känner mej så ledsen, men det är som du som brukar läsa min blogg  vet innan - detta är min ventil. Utan den klarar jag mej inte
 
Idag hoppas jag att den hjälper mej att hitta nån mening i det hela. En mening att fortsätta med det jag gör och står för...
 
Jag önskar att den som dog inte hade dött, att den som försvann inte hade försvunnit, att jag inte hade varit så jävla godtrogen som jag är...
Förlåt mej, men nu har jag tänkt att bryta ihop - för imorron måste jag vara stark igen.....
 
Och vad det gäller dom fula orden och svordomarna jag varnade för i rubriken......
 
   
 
 
 FANIHELVETESJÄVLASKIT, 
Så det så!!!! 👿
 
 
 
 
 
 
 

Morronprat...

Go'morron världen!
Sista oktober idag - hej vad det går 
 
Tror inte våra älskade missar uppskattar vädret nämnvärt...
Missy har lagt sej på tork ovanför mina kryddörter - som också ligger på tork. Kan tänka mej att det är varmt och gott att ligga där inne i tvättstugan
Idag blåser det dock inte - än!
Så det kan bli lite lökletande i eftermiddag. Man får "roa" sej så gott man kan
 
Men först på agendan står ett par timmars arbete tillsammans med Bästaste och dom andra godingarna. Om löven är borta i trappan ner till min källarhåla idag (igår var det meterhögt med höstlöv), så kanske jag kan greja lite där också. Tur att det finns lite ork och vilja. Men det är ju så, att jag klarar av bättre, att vara för mej själv, än med en massa människor. Det funkar ett tag - sen är den energin som bortblåst.
När jag är ensam kan jag gå i mina egna tankar...
 
Är så himla glad att det inte blåser idag, för livskamraten ska jobba uppe på ett tak. Det räcker med att veta att han jobbar högt upp. Min oro över saker och ting, mina närmaste och kära, behöver inte späs på ytterligare!
Så nu håller jag tummarna för en fortsatt vacker och lugn dag.
 
Dax att fara till staden och göra lite nytta.
Kram på er så länge!

Bostad sökes

Jaha, då var denna dag och denna helg till ända.
Det blev en lite annorlunda helg, mot vad vi hade tänkt oss i veckan som var. Men livet bjuder på överraskningar hela tiden. Detta var väl dock vårt eget beslut, att ha en växt- och prylloppis vid Hem-Ljuva-Hem. Men, lika bra det - allt i trädgården ska ju väck, och det är lika så bra att ta tag i det medan det går att gräva. Snart nog är det minus och en massa snö, och då är det för sent.
 
Även idag kom det både kända och okända ansikten. Jag gläds ideligen av att människor är så fantastiskt snälla och goda.
Idag fick vi ett erbjudande från en vän, som gjorde mej alldeles varm i hjärtat.
Det är så fantastiskt, för det är i såna här situationer, när man är utsatt och utan makt, som dom vackraste människorna visar sej. Kravlöst och utan egna intressen, förutom att hjälpa till, med ett gott hjärta.
Tack snälla ni!!!
Jag känner mej väldigt ödmjuk och tacksam över att ha så fina vänner - både gamla och nya!
 
Ja, det blev en del växter sålda också, vilket på sätt och vis känns bra. Då vet jag att dom kommer till ställen där dom blir omhändertagna och älskade. För det är ju så, att alla växter av olika sorter som vi har, har vi valt ut, fått eller köpt, planerat och planterat, för att få den trädgård vi ville bygga upp. En trädgård som vi skulle kunna njuta av i många år. Nu blev det ju som ni vet, inte alls på det viset, och då är det faktiskt okej att gräva upp dom och sälja och ge bort.
Det är konstigt hur livet kan vända och förändras.
 
Men nu måste jag be dej som läsare av denna blogg, om hjälp!
Vi letar efter någonstans att bo!
Det kan vara ett litet hus som är till salu eller till uthyrning. Eller en lägenhet, parhus - att köpa eller hyra.
Fyra rum och kök och gärna mycket förvaringsutrymmen.
 
Vet du något, eller känner nån som kanske vet - snälla, hör av er till oss.
Skriv ett meddelande här på bloggen (jag publicerar aldrig privata meddelanden), eller ett pm på min facebooksida. Slå en signal, eller tipsa när vi träffas.
Mitt mobilnummer är 0709 39 09 58
 
Det får bli allt för idag. Jag är helt slut efter att ha varit ute i blåsten hela dagen. Så nu får det bli TV-soffan och sen i säng.
 
Återigen TACK, alla underbara och vackra människor.
Kram från Fjäder