Veckans Ängel (Vecka 44, 2012)

En liten dagsrapport idag igen.
Av typen Kära Dagbok, med inslag av veckans Ängel.
 
Dagen började med att jag vaknade av en skallrande väckarklocka. Fick tag på äggklockan (digital - tickar INTE...) och ställde den på en kvart. Snosade in mej igen och somnade sååå gott. När sen det lilla missfostret började pipa, ja då var det dags att släpa sej till duschen.
Morgonbestyr, frukost, packade allt inför dagen och tog en koll på facebook. Sen iväg till staden och dagens arbete.
 
På eftermiddan var det dags för Naturträffens lilla utflykt. Denna gick till Hindens rev, strax utanför Lidköping. Ett underbart, naturskönt rev som går ett par, tre kilometer rätt ut i Vänern. Idag blåste det. Nej fel, idag var det nästan storm. Och cirka fem-sex grader (plus). Men jösses vad skönt det var. Vi var fyra stycken som knatade hela vägen ut till spetsen av revet, medan vindarna drog och slet i oss. Hittade lite "lä" bakom en skrake och där intog vi medhavda mackor, varm choklad, grönsaksbuljong, godis och frukt. Allt medan vinden och vågorna underhöll oss med en härlig höstsymfoni. Det var makalöst vackert! Vi hade en underbar eftermiddag och alla var nöjda och glada - trots att det var jobbigt att gå i den av vädergudarna valda väderleken.
Efter en sån dag på jobbet är man ganska nöjd ;)
 
For vidare till Mr.F efter avslutat arbete. Vi har måndagar som vår dag, Mr.F och jag.
Idag sprack han upp i ett helt underbart leende så fort jag klev innanför hans dörr. Vi (jag) småpratade lite medan jag fixade med runtomkringbestyren. Sen gav jag honom en taktil behandling. Nio gånger av tio somnar han och idag var inget undantag. Efter behandlingen plockade jag iordning, tassade ut ur hans lägenhet och sa hej då till personalen.
Vi har väldigt fina måndagar Mr.F och jag.
 
När jag till slut kom hem till Hem-Ljuva-Hem så möttes jag av doften av rent hus... ;) Hela huset var nystädat och livskamraten bjöd på ostkaka med äpple och kanel. Härlig känsla!  Go'aste mannen i mitt liv!
Det blev inte sämre av att jag lite senare gick ut på atg:s sida på nätet, för att se om det blev nån vinst på gårdagens spel.  Fyrsiffrigt minsann!  En komb hade gått in och betalade riktigt bra tillbaka ;)
Så jag kan absolut inte klaga på denna, veckans första dag!
 
Fick ett telefonsamtal från söta dottern också. Jag blev glad av att höra hennes röst. Och ännu gladare av att höra att hon lät glad. Jag har världens finaste vuxna ungar, och känner mej stolt över att jag gjort åtminstonde två så bra "saker" här i livet...
 
Nu ska jag dock dra mej tillbaka in i lekstugan en stund. Har bäddat rent i snälla sonens gästsäng och plockat fram lite nya arbeten på arbetsbordet. Så nu ser det fint ut och lockar till skapande. Stora muggen med thé får följa med mej dit in och raggsockorna sitter där dom ska - det är gott att vara inne i värmen och skrota när vindarna drar runt husknutarna. Pratade lite med snälla sonen över datorn här förut - det känns gott i mammahjärtat.
 
Jaha, och veckans Ängel då? Har hon glömt den, den där tankspridda fjädern?
Nej, det har hon faktiskt inte.
Det var den jag kände näst intill fysisk kontakt med, när jag stod med armarna utsträckta i vinden, ute på Hindens rev idag. Känslan var så mäktig att jag ryser bara av att tänka på den...
Så Ängeln får du tänka dej, men bilder från Hinden kan jag bjuda på.
 
Namaste...
 

Vi som bor på landet

En njutningsfull helg är tillända.
Trodde att en rejäl förkylning skulle bryta ut i fredags, men klarade skivan galant! Till och med huvudvärken som hängde i flera dagar har gett sej av, utan att lämna någon sörjande efter sej.
En timme extra har vi fått denna helg, då vintertiden kom åter i stugorna. Även utomhus har det bitit till lite och gett oss en föraning om den vinter som nog kan komma. Luften är hög och klar och nattetid har kvicksilvret krupit under nollan. Tur att allt är klart i trädgården nu. Klara är även alla fönstren - på insidan ännu så länge. Men det duger gott. Det blev så ljust och fint inne.
Eftersom vi är värme- och andra ljusmissbrukare så får vi en fin tunn hinna på fönster och speglar (och förmodligen allt annat också, när jag tänker efter). När nu denna kom bort så blev det klarare sikt så att säja.
Klar sikt var det även ute, när en plog med svanar drog förbi över huset i eftermiddags.
En promenad blev det också.
Över frusen jord kunde vi betrakta vår lilla by på avstånd...
Hem-Ljuva-Hem !
 
Igår plockade grannen ner sina Ingrid Marie, för vinterförvaring. Undertecknad fick ett par korgar av dessa ljuvliga äpplen också (snälla grannar!)
Så nu har även vi äpplen som kan avnjutas, långt in på nästa år. Härligt!
Fallfrukt är också vackert !!!
Liksom grannen som arbetar :)
 
Ja, livet här på landet går i stilla mak. Kanske inte för grannen, som måste se till alla sina fält och åkrar, sköta om sina maskiner och fastigheter etc. Men för oss som bara bor, så att säja. Vi njuter varje sekund!
 
Nu har jag lagt ut drygt etthundra (100+) auktioner på tradera också. Jag har mer kvar att lägga ut, men det får vänta ett par veckor, tror jag. Åtminstonde några dagar...
Det blir mycket mätande och skrivande och beskrivande när man säljer på nätet. Men kul är det. Kul att se hur folk bjuder på ens grejer och att garderobsvärmare kan omvandlas till kontanter. Det gillas!
Härmed avslutar jag detta lilla inlägg, stänger av datorn och går ner till livskamraten.
Kvällen känns tidig (och det är den också) och jag skulle kunna tänka mej en bra film att somna till :)
Tack för du läste och ha en fortsatt bra kväll (eller dag, beroende på när du läser detta ;)

Hjärnsurr i natten

Hjärnsurr i natten
 
Mörkt och stilla kryper natten nära -
jag lutar min panna och tänker på kära.
Kära far, Kära mor -
Kära alla, som i mitt hjärta bor...
 
Man kan tro att det lätt slagit över,
men jag skriver för att jag behöver.
Ty pennan har alltid varit min vän -
men för tangentbordet lämnade jag den...
 
Nu sitter jag här och filosoferar.
Är det fel, det jag nu konsumerar?
Dator och mus och ett minne så stort.
Då borde det faktiskt gå som smort...
 
Men burken är livlös och helt utan själ -
det kan man väl tycka är ändå för väl.
För allt som är värt nåt i livet,
det som vi alla tar så för givet...
 
Det ryms i mitt inre, likt en skatt i en grotta,
eller är det bara innehållet i en potta?
För viktigt för mej, är nonsens för dej
och livet - kanske bara är en påhittad grej...