En söndag med patina

Ännu en ledig helg att lägga till historien.
Jag är så glad att jag inte jobbar helger längre. Allt har sin tid och jag känner att just det, jobba helger har jag gjort.
Been there, done that...and I didn't like it very much anyway...
Men allting går, en stund i livet.
Nu är i alla fall denna helgen snart till ända. Det har varit en bra helg.
Och det har varit sol ute!!!

Vi packade en picknickkorg och for upp på berget förut idag, livskamraten o jag.
Hade med ostmackor o varm choklad.
Så mysigt!
For upp till vårt torp o kollade läget, sen ner till fågeltornet i byn nedanför och så vidare till utsikten där vi blev sittande med vår varma choklad o ostmackorna. Utsikten var fantastisk. Snö, is, öppet vatten, milsvidd sikt och över alltihopa - en glittrande, värmande SOL!!!!
Bra medicin för vintertrötta själar.
 
 
Stannade till nere vid Sigrid Storrådas hemmahamn också och tog en liten promenad.
Såg människor gå och fiska, långt ute på isen.... Fick mej att känna olust och oro samtidigt som jag kan förstå deras känsla av frihet och lycka. Själv skulle jag aldrig, aldrig någonsin gå ut på isen. Har en medflödd respekt för fruset vatten av någon anledning!
Har säkert med ett tidigare liv och upplevelser där att göra.

Hann med en promenad med grannen också när vi kom hem. Vi gjorde en kort avstickare från rundan vi brukar ta och hittade en massa gamla redskap och maskiner som naturen gett en fantastisk patina i form av vacker rost!!! Så otroligt vackert!
 
 
Kändes nästan lite som att gå på en kyrkogård - lite heligt, när jag såg alla dessa gamla fina redskap som nu är överflödiga och ratade. Hjul gjorda av trä och järn, konstruktioner som inte längre används, men som en gång i tiden varit guld värda...
Både sorgligt och vackert på samma gång. Och så satte fantasin igång igen - vad skulle man kunna göra av dessa tingestar...?!
Nåja, vi vet ju var dom finns, grannen o jag!

Nu har vi nyss ätit en härligt mustig och stark gryta här. Med massor av vitlök, cayenne, chili, paprika etc.
Lät riset koka med i grytan bland kycklingbitar, morötter och lök. Det blev riktigt, riktigt gott!
Så nu, mätt och nöjd och glad, funderar jag på fortsättningen på kvällen...
Lite facebookande, lite prat på msn och en stund i lekstugan kan jag tänka att det blir. Men det kan ändras. Man vet aldrig...

"Tassemannen" - våran Bamsekatt skulle nog helst vilja att jag ägnade kvällen åt att klappa och pilla på honom. Han gör sej så vacker han kan och spinner så ljuvligt att jag säkerligen kommer att kunna falla för hans knep. Mjuk och len och otroligt kärleksfull o kelig - just nu i alla fall!!!
Vad vore livet utan katter? Dessa fantastiska över-hela-kroppen hårbeklädda små härskare... <3

(Du kan klicka på bilderna om du vill se dom i större format...)

Nu önskar jag er en lugn och fin söndagskväll - så ni är pigga och glada imorron bitti när väckarklockan ringer... :)

Inte bara gammalt....

går hem här i Västanåker.
Nej då. Vi klarar allt lite nymodigheter då och då... ;))
Just nu spelas Katie Melua på hög volym...
Ja, jag vet inte hur pass "ny" hon är, men jag "hittade" henne för inte så länge sen.
Satt o lyssnade på mitt favoritprogram - Karlavagnen - på radion en kväll och då hörde jag henne.
Blev störtförälskad!
Idag har jag skaffat en CD med henne...
Nu njuuuuuter jag!
Livskamraten sitter framför Tv:n därnere och huruvida han njuter av min musik eller inte, det vet jag inte....
Han ser en film!!!
Men troligt- eller förhoppnings-vis så har han somnat...!!! ;))
Det här var väl precis det ni önskade få reda på så här en lördagkväll, eller hur...!!!?
Over and out -
for now....!!!!
;))

Minnet kommer tillbaka

i vissa lägen.
Var nyss nere på bottenvåningen och fyllde på våra glas.
Eftersom jag stod intill väggklockan så tänkte jag att jag skulle dra upp den.
Det måste göras en gång i veckan. En specialnyckel finns för detta och man drar upp själva urverket med en "mutter" och slagverket med en annan "mutter" (en urmakare skulle halshugga mej om han hörde mina vanvördiga uttryck...;).
Nåväl, när jag stod där o drog upp klockan så kom jag att tänka på var den kom ifrån. Mina föräldrar hade den på väggen vid matplatsen och jag har ärvt den. Men innan dess så ärvde min mor den från mormorsmors hem i Malmö. Där hängde den på väggen och räknade tiden under X antal år.
Då, när jag stod där så kom jag på en annan grej som fanns i min mormorsmors hem - en speldosa.
Det var en rund speldosa med blå botten och en genomskinlig kupol där det var små tomtar som snurrade runt (dansade). Speldosan spelade "Hej tomtegubbar...").
Varje gång vi var hos mormorsmor så frågade jag om jag fick låna speldosan och varje gång fick jag svaret - ja, om du är rädd om den!
Att man kan ha en sån klar och tydlig minnesbild av nåt så oväsentligt som en speldosa av plast...
Minnet är en underlig anordning!!!
Ja, det var bara det jag ville säja...
;))

Undrar var den speldosan tog vägen då mormorsmor gick vidare...???
Tänk om den fortfarande finns kvar....