Fjäder

... är något som letar sej upp i minnet varje gång det är den tiden på året. Då var livet lätt och fyllt av förväntningar. Mormor och morfar, som bodde i Malmö, var dom som "hade hand om" familjens jular. Vi var många som samsades i deras trea på fjärde våningen på Köpenhamnsvägen.

 

Oftast kom vi dit nån dag före själva julafton. En bilresa som tog nånstans fyra, fem timmar. Med pappa vid ratten och båda föräldrarna som rökte i bilen (!). Själv hade jag hela baksätet för mej själv. Där kunda jag ligga och sova, eller sitta och titta ut på bilar och orter vi passerade. Ibland hade vi en tävling när vi åkte. Det gick ut på att man valde en färg var på dom bilar vi mötte. Flest antal bilar i rätt färg vann.

 

Ibland tog vi bilmärken istället. Samma där, flest antal bilar av ett visst märke vann. Nu var ju detta på den tiden då bilar hade olika utseende - amazoner, saab V4, Folkvagnar (bubblor), Mercedes, Volvo P4 etc. Alla hade sitt karaktäristiska utseende, och var inte att ta fel på. Så var det ju heller inte lika mycket trafik då, som nu. Så man hann gott och väl räkna bilarna man mötte.

 

Väl framme i Malmö, så stuvade vi in oss och packningen vi hade med, i den lilla hissen. Den hade en speciell doft, och var oftast väldigt pålitlig. Utanför dörren till mormor och morfars lägenhet var spänningen enorm inför att träffa dom och övriga släkten igen. Det var alltid mormor som öppnade, och den första man kramade om 😍.

 

Underbara mormor! Varm, mjuk, lutade gott - och så grät hon alltid av glädje när vi kramades 💖 Sen hälsades det på övriga släkten som redan hade kommit. Det var mostrar och morbröder och kusiner överallt. Och morfar satt som oftast i ro i sin svarta skinnfåtölj, mitt i larmet. Jag hade en kärleksfull respekt för min morfar. Han var poliskommisarie och jobbade väldigt mycket. Men på jul var han ledig. Åtminstonde så vitt jag kan minnas.

 

Det man aldrig tänkte på som liten, förstår man så mycket mer av idag. Alla förberedelser som gjorts, av både mormor och morfar...

Hur mormor slet i köket - gjorde inläggningar, kokte, stekte och lagade all mat som skulle räcka till oss alla. Oftast var vi mellan femton och tjugo personer på jularna. Ibland fler. Men mormor trollade, slet och fixade, så att alla fick mat och dryck och sovplatser. Ja, alla sov inte där, eftersom en del också var bosatta i Malmö  😊

 

Minns även att på kvällen före julafton hade mormor "egentid". Då stängde hon in sej i sovrummet och slog in julklappar. Alldeles själv. Det måste ha varit skönt att bara få stänga ute resten av familjen och få vara för sej själv en stund. Men detta var det sista hon gjorde på den dagen, så jag kan förstå att hon var mycket trött då.

 

Jag fick alltid hårt bröd med smör och hemmagjord jordgubbssylt på, och ett stort glas mjölk av mormor. Detta fick jag äta i sängen, till min mors förskräckelse. Men mormor sa - När ni är här, är det jag som bestämmer. Jag älskade henne för det. Säjer mamma nej så fråga mormor! 😇

 

Som hos dom flesta svenska (barn-)familjer så såg vi på Kalle Anka och hans jul klockan tre på julafton. Sen var det mat och efter det kom den efterlängtade julklappsutdelningen. Morfar delade ut klapparna - och alla fick julklappar! Det tog väldigt lång tid, eftersom man öppnade sin klapp medan alla såg på och så visade man vad man fått - med äkta eller spelad förtjusning...😉

 

Gottebordet stod framdukat hela kvällen och det var ingen som tjatade om att man inte skulle äta så mycket socker. Inte var man rädd för fettet på skinkan heller. Och dopp i grytan fanns alltid på julbordet. Skillnaden då mot nu, var att nästan allt var hemmagjort. Pastejer, syltor, köttkorv, röd- och brunkål, köttbullar... Och skinkan kokades av mormor, liksom risgrynsgröten och allt annat vi åt.

 

Ja, min barndoms jular var lyckliga sådana. Massor av glädje och kärlek, skratt och bus. Och alltid en stor, riktig gran som luktade gott och barrade som den skulle. Det var morfars uppgift att köpa och forsla hem trädet från något av torgen där dom såldes. Utan bil i en stor stad som Malmö, så var det inte lika enkelt som nuförtiden, när vi slänger in en nätad gran i bilen och bara åker.

Nej, även det fick planeras för att fungera.

 

Och aldrig, under dessa fantastiska jular klagade mormor. Nej, hon var navet i (h)julen, varenda minut. Hon fick ager lyssnerska, tröstare, medlare och allt annat som behövs i en sån stor församling som bara träffas "på riktigt" en gång om året. Vilken kvinna!!!

Folk var gjorda av annat virke förr 😊

 

Det mysigaste var dock när det var dags att lägga sej och dom vuxna fortsatte att vara uppe. Då låg jag och lyssnade på hur dom pratade och skrattade och spelade kort, innan jag slocknade av ren och skär utmattning.

Det är ganska fantastiskt att få ha så underbara minnen från tiden man var barn. Detta var ju bara ett tillfälle på året och det finns naturligtvis fler som etsat sej fast. Men jularna var så speciella, så dom glömmer jag aldrig.

 

Efter barndomens jular så kom andra perioder i mitt liv.

Det var inte samma känsla över huvud taget då.

Jular utan mormor och morfar blev aldig lika fantastiska, hur vi än försökte. Jag försökte att hålla på traditioner och skapade egna också, när barnen var små. Då var det jag som var navet. Men även om jularna var fina, så fanns det alltid "en sten i skon som skavde". Harmonin som borde varit där, infann sej inte helt och vartefter åren gick försvann den helt.

 

Det som en gång i tiden hade varit nåt helt fantastiskt gick aldrig att leva upp till igen.

Men det är väl så, att både man själv och ens nära och kära förändras över tid. Man får andra tankar om saker och ting och utvecklas åt olika håll.

Nu för tiden så firar vi inte jul alls.

 

Det var bara yttre påverkan (😊) som gjorde att jag i år kände ett uns av längtan till jul, och pyntade i köket. Visst blev det mysigt, och livskamraten blev glad. Men det är dock bara han och jag här hemma. Inga barn, inga djur, inga äldre...

 

 

Så vad har vi då gjort idag, denna julafton 2021?

Jo, vi har haft en alldeles underbar dag.

Söta dottern ringde 💖. Hon är hemma hos sej över helgerna, men vi pratas över mobilen.

 

När hon ringde var vi på väg upp till berget, för en stund i friska luften. Det blev en promenad runt stenbrottet, med den lågt stående solen som kastade sina strålar över den lätt snöbeklädda marken. Så skönt! Kallt och friskt. Men med långkalsonger, raggsockar och pannband så var det varmt och gott intill kroppen (ja, jag hade naturligtvis på mej mer än det, men det fattade du väl 😅).

 

Vi hade med varm choklad, pepparkakor och lussekatter, som vi satt uppe på berget och smaskade i oss. Hittade ett ställe med lä, vilket behövdes, för vinden var isande kall.

Vi hann till och med sitta en stund på balkongen med varsin kopp varm glögg innan det mörknade.

Ja, det har varit en slapp och skön dag. Ingen tung julmat - bara det vi tycker om, i lagom mängd. Inga julgotter - bara dom där goda chokladkulorna jag brukar köpa (på Mästers). För övrigt en helt vanlig helgdag (lördag känns det som).

 

Nu blir det en slappekväll, med en liten GT framför någon av kvällens långfilmer. Med en filt över sej och lätt tillbakalutad...

 

Jag hoppas att du också haft en bra dag / julafton, vad du än har hittat på.

Avslutar med bilder....