Med vatten som återkommande tema

Idag är en bra dag!
Klockan är mitt på dagen och jag har hunnit göra rabarberkräm och en vitaminkicksmoothie.
Den sistnämnda blev en blandning av gurkvatten, slanggurka, citron, vattenmelon, honung, salt, gurkmeja, ingefära, nypon, nässla, blåbär, vetegräs och spirulina (dom sju sista i ekologisk pulverfom).
 
Det gäller att hitta på det man kan, och använda det man har. Denna sommar kan det vara bra att få i sej så mycket nyttigt som möjligt - och helst i flytande form. Men det kan bli tjatigt att dricka vatten, vatten, vatten - så då är det kul att smaksätta vattnet. Citron, gurka, äpple, morot.... allt går att använda.
 
Ja, idag är en bra dag!
 
Gårdagen var en reaktion på det som hände i onsdags kväll, med bilresan.
Det var när jag vaknade igår morse, efter en drömlös natt, som verkligheten och alla tankar hann ikapp mej. Satt på balkongen med morronkaffet och fick en ångestattack som fick mellangärdet att snörpa ihop sej till en värkande boll.
Tårarna kom och helt plötsligt insåg jag vilken ofantlig tur vi har haft! 
 
Så istället för en dag på sjön, så blev det en dag som jag mestadels tillbringade i sängen.
Som tur var så har jag kvar små piller från när jag mådde riktigt skit. Så det fick bli ett sånt igår.
Medan det verkade så var vi  ute och köpte en blomma till den hjälpsamma familjen - och nere på verkstan och pratade med killarna.
Alltså, dom killarna!!!
 
Dom är dom mest serviceminded, hjälpsamma och goa människor jag vet. Jag kommer att få all hjälp av dom, utan att det kommer att belasta min ekonomi!
Jag har aldrig varit med om maken till vänlighet. Det känns gott att ha såna underbara yrkesmänniskor till hjälp, när det händer något sånt här.
 
För det var som vi diskuterade, det som hände kan ha skett av många olika orsaker. Brist i material, mänsklig miss etc. Det viktiga är, att jag som kund hos dom (fortfarande lever!) känner mej trygg och nöjd.
Jag är så tacksam för hur dom tänker och agerar!!
Kan bara varmt rekommendera Euromaster i Lidköping! Dom ger allt för kunden, bilen och säkerheten!
 
 
Ja, efter det så satte vi oss på Rådhuskonditoriet och fikade.
 
Livskamraten blev genast vän med en kajunge (ja, vi satt ute naturligtvis).
Den fick lite smulor innan kompisgänget hämtade den och dom flög vidare.
Man ska vara snäll mot djuren!
 
Det roligaste i kråksången, fölåt kajsången, var att livskamraten som åt en ostfralla delade på den, och då var det ju bara ost och smör på ena halvan + lite grönt.
Den andra halvan låg på som ett lock.
Så han åt upp sin osthalva, och gick sen in och bad att få pålägg på den andra också - och fick det!!!
 
Tur vi inte slog vad innan, för jag trodde aldrig att dom skulle gå med på det på fiket!
Men, jag hade fel. Min förutfattade mening om att han säkert skulle behöva betala för det, kom på skam och jag fick tänka om. Kändes riktigt bra, för det inger hopp om att det finns människor med sunt förnuft, humor och vänlighet.
Precis som verkstadsbesöket, fast på ett annat plan.
 
Fast efter dom där ärendena, och även en kopp turkiskt gott kaffe inne hos 'vänliga familjen', så var jag totalt slut. Stensomnade och sov utan att röra en fena, eller drömma, i fem timmar!
Sen lockade livskamraten med mej ut till Svalnäs. Där var det helt underbart i vattnet och vi låg i och svalkade oss och guppade i vågorna i säkert en halvtimme.
Snacka om att vatten är helande!
 
 
Efter det så var jag som en ny människa igen.
 
Jag tror stenhårt på vattnets helande krafter och att det är hur nyttigt som helst att bada ute i det fria.
Det är säkert nyttigt att bada i badhus och inomhusbad också (jag gillar ju till exempel att bada i badkar), men just känslan av att vara ute, i friska luften och i naturligt vatten, tror jag är själsligt läkande. Förutsatt att man gillar att bada då förstås, annars blir det ju ingen bra upplevelse!
 
Jag gillar sommarkvällarna vi har. Då solen gått ner, temperaturen sjunkit till det mer normala, eller vanliga och man kan vistas ute i lite mer syrerik luft. Så man kan säja att vi bor på balkongen på kvällarna. Till in på nätterna.
Ikväll kommer det att vara 'blodmåne' - fullmåne med total skugga på månen. Jorden ligger emellan solen och månen och skuggar den, så att den kommer att bli rödaktig. Hoppas bara att vi kan se det från vår balkong, för jag tycker att månen ändrar bana så fort nu för tiden. Det händer så mycket från kväll till kväll. Men om vi inte ser den, så får vi väl knalla ut och gå ner till sjön och titta! Det skulle tydligen synas som bäst vid halv tio ikväll.
 
 
En annan sak jag tänkt på den sista tiden, är det här med insekter.
När jag var liten och vi var ute och åkte bil på sommaren, så blev alltid framrutan precis kletig att insekter som smackade i rutan och dog. Det var alltid likadant, och pappa fick gå ut och göra rent rutan på någon mack vi åkte förbi.
Nu för tiden händer detta aldrig!
 
Jag tror nu inte på att det skulle ha enbart med sommarens hetta att göra. Nej, så här har det varit i många många år nu. Jag är helt övertygad att någonting händer i luften. Någonting som inte är av godo för dom som lever och flyger i luften (inklusive oss själva, människan i förlängningen).
För det kan väl inte bara vara jag som märkt detta?!
 
Jag ger mej sjutton på att miljögifter, strålning från allehanda teknik etc långsamt men säkert tar död på flygfän.
Och om det nu är så, så är det fruktansvärt skrämmande.
Bin, getingar, humlor, flugor, bromsar, skalbaggar, löss, gräsoppor....etc etc.
Många av dom är mat till våra fåglar.
Vad händer med fåglarna om insekterna försvinner/minskar ?!
Och i förlängningen sen........????
 
Mmmmm....ibland funderar jag på människans plats här på jorden!
 
Det är massor av tankar som kommer till mej idag. Kanske är för att hjärnan fick vila igår. Den kanske passade på att ladda lite energi medan jag vilade så totalt utslagen.
 
För jag tänkte på en annan sak också.
Det här med att lämna avtryck!
 
Inte i sanden, snön eller på marken, nej i andra människors medvetande!
 
Det behövs bara ett blick, eller ett leende, ett ord eller en lätt beröring, för att det ska fastna på någon annan och sedan leva vidare.
Det är så himla fascinerande hur påverkbara vi är, vi människor. En del mer än andra!
 
Men visst är det häftigt att man kan komma ihåg någon man träffat i många, många år, fast man kanske aldrig pratat med personen. Det kanske var en flyktig blick, en nick, ett leende....
(sen kan man ju minnas folk med en rysning också, men det är inte den känslan jag vill förstora, eller som jag är ute efter här). För om vi minns det goda och fina i någon form av ett möte, så tror jag på något vis att det blir som ringar på vattnet. Goda ringar på vattnet!
 
Jaha, nu har jag babblat runt så att jag är inne på vatten igen (jag säjer ju att det har en betydande mening, lång över vad vi kan föreställa oss!).
Så nu är det väl lika så bra att jag avslutar det här tankesvamlandet för den här gången.
Behöver mat känner jag!
Får bli frukost och lunch och fika i ett!
 
Var rädda om er, och tänk på det där med flyktiga nyanser i ett möte, och hur det faktiskt kan påverka oss...
Spännande!